Darfur (Sudan)

Krigets orsak mellan det muslimska norra Sudan och det kristna/animistiska södra Sudan härstammar bland annat i att den södra delen av landet känt sig politiskt och ekonomiskt marginaliserat. Ett fredsavtal skrevs år 2005 under av regeringen och motståndsarmén SPLM/A (Sudan People’s Liberation Army/Movement) med vilket man önskade att sätta punkt för ett inbördeskrig som pågått i 21 år. Fredsavtalet ledde till att den södra delen av landet fick större politiskt inflytande samt lovades en folkomröstning om självständighet under år 2011. Parterna enades också om hur sudanesiska olje- och gasreserver skulle delas mellan centrala myndigheter och regionerna i söder.

Konflikten i Darfur

Men redan innan kriget mellan nord och söder var avslutat, drabbades landet av en ny stor konflikt i Darfur-regionen. Darfur gränsar till Libyen, Chad och Central-afrikanska republiken. I regionen har bönder (Fur och Masalit) och boskapsdrivande nomader (araber och zaghawa) fört en långvarig kamp om rätten till land och vatten. Ökenspridningen har drivit nomaderna längre söderut i jakt på bete och vatten.  Detta har skapat konflikter med de ursprungliga jordbrukarna i området.Medan nomader är främst muslimer, jordbrukare antingen kristna eller animistiska * (* tror att naturen har själ).

De viktigaste rebellgrupperna i regionen är Den sudanska befrielserörelsen (SLM/A), den nomadiske Janjaweed-militären och Rättvisa- och jämlikhetsrörelsen (JEF). Alla grupperna har utbrytargrupper som ibland slåss sinsemellan. Förutom att sätta i armén, har regeringen i Khartoum valt att stötta den muslimske militären Janjaweed, även om detta samarbete förnekas. Janjaweed-militären har de senaste åren terroriserat regionen och har massmördat de kristna och animistiska lokal befolkningen.

I likhet med SPLM/A i söder, vill Darfur-rebellerna få större politisk och ekonomiskt inflytande i sin region. De menar på att regionen blev förbigången vid fördelningen av olja– och gasresurserna. Regeringen i Khartoum var inte intresserade av att flera regioner skulle starta kampen för ökad självständighet och svarade därför med hårda metoder.

Civilbefolkningen tvingas fly

Darfurrebellerna har försökt att beskydda civilbefolkningen, men de har bara i liten grad lyckats och många har blivit tvungna att fly. Flyktingarna har korsat gränserna till grannlandet Tchad och Den centralafrikanska republiken och samlades i stora flyktingläger längst utkanterna av städerna. Flyktingarna kan inte heller lämna lägren, de riskerar då att bli dödade av Janjaweed-militären och de är därför beroende av nödhjälp för att överleva. Undernäring är ett stort problem och stora befolkningsgrupper riskerar att svälta ihjäl. Regeringen i Khartoum beskylldes för att ha förhindrat och fördröjt hjälparbetet genom att inför komplicera byråkratiska processer.

År 2006 ökade striderna i intensitet. Striderna stod i huvudsak mellan regeringsstyrkorna och en koalition av olika rebellgrupper under beteckningen National frälsningsfront (NRF). Den humanitära situationen i Darfur-regionen var sämre än någonsin och hundratusentals människor blev flyktingar i sitt eget land. Rebellgrupperna har delat sig flera gånger och enligt vissa källor tyder på att det kan finnas så många som tolv olika rebellgrupper i landet.

Konflikten i Darfur sprider sig till grannländerna

Den förvärrade situationen har också fått konsekvenser för striderna i grannlandet Tchad, där Janjaweed-militären vid flera tillfällen gått till angrepp mot de civila. Den sudanska regeringen har gett stöd till rebellerna i Tchad och rebellerna i Sudan har mottagit stöd från Tchads regering. Försök att få igång fredsförhandlingar under av SPLM/A har hittills inte varit framgångsrika och situationen verkar vara låst, även om det var en viss nedgång i antal dödade under 2007.

Darfurs befolkning bor i flyktingläger

Under år 2008 förvärrades situationen i Darfur-provinsen och rebellgrupperna splittrades upp i nya grupper. Flera av dem är banditgäng som inte alls har något intresse av den politiska kampen i regionen. Fem av regeringens sex miljoner invånare är nu internerade i flyktinglägren eller beroende av hjälp utifrån för att överleva. Många tusen hjälparbetare i området är också under konstant hårdare tryck. År 2008 blev de utsatta för flera hundra angrepp och många dödades. Den kraftigt försvagade FN och Afrikanska unionen (AU) operationen UNAMID har bara fått 10 000 av de 26 000 soldaterna som lovades och har inte klarat av att påverka konflikten särskilt mycket.

ICC utfärdar arresteringsorder mot Sudans president

Sommaren 2008 påbörjade Den internationella straffdomstolen ICC i Haag en efterforskning av Sudans president Omar al Bashir. Han blev misstänkt för att ha vart ansvarig för allvarliga krigsförbrytelser i Darfur-regionen. Först den 4 mars 2009 utfärdade domstolen en arresteringsorder av presidenten. Ett antal arabiska och afrikanska stater har starkt motsatt sig detta detta. Landets ledare är rasande på västvärlden och FN. Som svar på ICC:s arresteringsorder kastade Sudan ut 13 internationella humanitära organisationer från Darfur. Senare fick fyra av dem komma tillbaka och återuppta arbetet, men under annat namn.

Sudansk val 2010

Det planerade valet i Sudan har blivit uppskjutet flera gånger. I samband med freden år 2005 enades parterna om att valet skulle genomföras år 2009. Nu har det bestämts att Sudan kommer att hålla presidentval och val av ny nationalförsamling i februari/mars 2010. Utfallet av valet kan få mycket stora konsekvenser för Bashir. Risken att förlora valet har lett till att Bashir har upprepade gånger lovat att införa ett fredsavtal i Darfur, utan att detta har gett konkreta resultat, ofta på grund av kriterierna i kontraktets förslag är helt orealistiska. Bashir har inte heller följt upp kraven i fredsavtalen från år 2005. Det är fortsatt stor oenighet om vem som ska ha tillgång till de oljerika områdena mitt i landet och den sköra freden mellan regionerna hänger på en tunn tråd.

Befolkningen i Darfur lider

Darfurs befolkning behöver fortsatt hjälp utifrån. Av Darfurs 6 miljoner invånare behöver 4,5 miljoner människor varje dag hjälp till att få tillgång till rent vatten, mat och sjukvård. FN säger att 2,7 miljoner av Darfurs befolkning fortfarande är internt fördrivna flyktingar.