Filippinerna

Filippinerna är en örepublik som består av 11 huvudöar och över 7000 mindre öar. Landet var en spansk koloni fram till då amerikanerna tog över år 1898. Under andra världskriget hade japanerna kontroll över öriket och landet fick inte sin självständighet förrän år 1946. Men långt innan spanjorerna kom, redan på 1400-talet, var araberna bosatta på några av de södra öarna, bland annat Mindanao.

Mindanao är den näst största av de filippinska öarna och har 16 miljoner invånare. Varken spanjorer eller amerikaner klarade av att någon gång få ordentlig kontroll över dessa områden, även om majoriteten av den lokala befolkningen hamnade under katolsk och europeisk påverkan. Spanjorerna kallade muslimerna på Filippinerna för "moros" efter de spanska muslimerna och namnet har förblivit detsamma genom alla dessa år.

Filippinsk modern historia har präglats av våldsamt fåmansvälde där man har styrt efter principen om den starkastes rätt. Makt, jord och pengar har traditionellt sett varit samlat i få händer, medan stora delar av befolkningen har levt i fattigdom. Från 1965 till 1986 hette landets president, eller snarare diktator, Ferdinand Marcos. Han satte 30 000 av sina politiska motståndare i fängelse och tog inte mycket hänsyn till folkopinionen. Även efter att Marco störtats år 1986, har demokratin fungerat dåligt. Politikerna är i stort sett från landets ekonomiska elit, och partier som representerar arbetare och bönder når inte fram. I flera delar av landet har storgodsägarna sina egna privata arméer, som följer officiella spelregler.

Samtidigt har landet en av världens snabbast växande befolkning och den sociala nöden är stor. Redan på 50-talet började det bli trångt på huvudön Luzon i norr och regeringen uppmanade befolkningen till att emigrera till öarna längre söderut. Regeringens flyttkampanj var också ett försök att stoppa den groende politiska oron i de stora städerna i norr. Här fick kommunisterna bra fotfäste och arbetade för att reformera samfundet. Den kommunistiska motståndsrörelsen på Filippinerna fick starkt stöd på 60- och 70-talet och utgör idag bara en liten grupp i den väpnade kampen mot filippinska statsmakter. Det väpnade motståndet från mer eller mindre politiska muslimska gerillagrupper i södra Filippinerna är dock ökande.

Den stora inflyttningen av kristna nybyggare på 60-talet till öar där moroerna tidigare hade varit i flertal, skapade naturligt nog konflikter med dem som bodde där innan. De nya invånarna kom i tusentals varje vecka och detta skapade en ökad nationalism och självstyre hos den muslimska befolkningen. Moros nationella frigöringsfront (MNLF) etablerades på slutet av 60- talet. Organisationen hade massivt stöd hos den muslimska befolkningen både på Filippinerna och i utlandet. De kämpade för att landsdelen skulle få sin självständighet och själva disponera olje- och gas- rikedomarna som finns i regionen. I tillägg var en viktig del av kampen också en kamp om jorden som nybyggarna hade slagit sig ner på. De kristna inflyttarna svarade med att etablera egna milisgrupper och från 1971 sattes även regeringstrupper in i kamperna mot MNLF och därefter rasade striderna med större och mindre styrka i 25 år.

I 1996 fick man till ett fredsavtal som betraktades som ett genombrott i konflikten. Avtalet undertecknades av både den filippinska regeringen och av MNLF och MNLF lovade att lägga ner vapnen mot att det etablerades en självstyrd region på delar av Mindanao. Avtalet har mött motstånd både från kristna grupper och från mer radikala muslimska grupper än MNLF och därför bröt det ut nya strider igen år 2000. Moros islamska frigöringsfront (MILF) är bland grupperna som fortsatte kampen för en självständig muslimsk stat. Från mitten av 1900- talet har också Abu Sayyaf (”Svärdets far”) kommit med på banan. Detta är en av de mest extrema islamska grupperna, och står bakom flera kidnappningsaktioner och dråp på utlänningar. Gruppen har mött starkt motstånd de sista åren och den ska nu vara betydligt reducerad, med det är trots allt ständiga strider mellan regeringen och medlemmar från upprorsgruppen. Abu Sayyaf antas ha kontakter i al- Qaida- nätverket.

USA har traditionellt spelat en viktig roll i landet och har tagit tydlig plats på makthavarnas sida. Amerikanarna har haft militärbaser på Filippinerna de sista hundra åren, men drog sig ut under en kort period på mitten av 90- talet. Från 1998 togs dock samarbetet upp igen och Filippinerna samarbetar nu med USA i ”kriget mot terror” (se Irak och Afghanistan.)