Irak

Irak uppstod som land under krigsuppgörelsen efter första världskriget, då segerherrarna Storbritannien, Italien, och Frankrike under San Remo- konferensen delade mellanöstern mellan sig. Landområdet gick från att vara en del av det osmanska riket till att bli brittiskt mandatområde. Det nya landet hade en blandad befolkning: Kurderna var i flertal i norr, sunnimuslimerna dominerade den centrala delen av Irak, och shiamuslimerna höll till i den södra delen av landet. Både kurderna (se Kurdistan) och shiamuslimerna hade fått signaler om att de skulle få sin självständighet efter San Remo- förhandlingarna och var därför inte särskilt nöjda med krigsuppgörelsen. Fortfarande är det starka krafter i bägge befolkningsgrupper som har arbetat för separering från Irak.

Saddam Hussein tar makten

År 1932 tog det slut på den brittiska mandatperioden och England drog sig formellt ut ur Irak, dock hade man försäkrat sig om viktiga positioner inom oljeindustrin. Därefter följde en period med mycket politisk oro: under åren 1945 till 1958 styrdes landet av 24 olika regeringar. Saddam Hussein har varit central inom Irakisk politik sedan den irakiska revolutionen år 1958.  Det brittiskstödda irakiska kungariket störtades i revolutionen år 1958 och den irakiska republiken skapades. En av de grupper som deltar i denna revolution, det socialistiska Baathpartiet, som tio år senare tog makten i en militärkupp.

Efter snabb karriärklättring och likvidering av politiska motståndare, blev Saddam Hussein ledare av partiet år 1979, och därmed även Iraks stadsöverhuvud. Han placerade vänner och familj på de viktigaste militära och administrativa ställningarna. Inom kort tid byggde han även upp en omfattande personkult runt sig själv: statyer och porträtt av Saddam Hussein blev med tiden väl synliga i den irakiska stadsbilden.

Baath-partiet

Baath- partiet var ett sekulärt parti och skiljde tydligt på stat och religion. Saddam Hussein och hans umgängeskrets var sunnimuslimer och sunnimuslimerna fick av den anledningen en privilegierad ställning inom irakisk politik. Trots att shiamuslimerna är i flertal i Irak, fick de i liten grad vara med och bestämma. Det samma gällde den stora kurdiska befolkningen i nord- Irak. Kurderna och Shiamuslimerna har flera gånger gjort väpnat uppror mot Saddams regim och har då mött kraftigt motstånd.

Irak i krig med grannländerna – Iran och Kuwait

Iran och Irak låg i hårt krig mellan åren 1980 och 1988. Landsgränserna förblev desamma, men enligt västliga källor förlorade 400 000 människor livet och de materiella kostnaderna var enorma. I kölvattnet av kriget kom Iraks invasion av Kuwait 1991. De två länderna hade länge varit oeniga om vart landsgränsen skulle gå och Irak menade att de hade krav på delar av det kuwaitiska territoriet. Dessutom hade Irak lånat pengar av Kuwait under krig och ville nu att Kuwait skulle stryka skulden. Irakiska myndigheter ville också ha kompensation för att Kuwait hade överskridit OPEC:s oljekvoter under krigsåren, något de menade hade skadat Irak ekonomiskt. Då Kuwait inte godtog Iraks krav, gick Irak till angrepp.

Ekonomiska sanktioner och invasion av Irak

Invasionen fördömdes av det Internationella samfundet. FN bad Irak om att dra sig ut från Kuwait omedelbart och ekonomiska sanktioner infördes. Då Irak inte följde upp inom tidsfristen, satte man in en flernationell styrka under USA:s kommando. Slaget var förlorat efter några månaders intensiv krigsföring och irakierna drog sig ut. De irakiska myndigheterna skrev också under på ett avtal om vapenvila där de gick med på att förstöra alla biologiska och kemiska vapen under övervakning av FN:s vapeninspektörer. Om nedrustningen gick enligt planen skulle även de ekonomiska sanktionerna upphävas.

Nedrustningen gick dock inte efter planen och förhållandet mellan FN:s vapeninspektörer och Saddam Husseins män blev mer och mer ansträngt under åren som följde. Inspektörerna motarbetades och arbetsvillkoren var dåliga, de hittade heller inte det de letade efter. Pressen på Saddam Husseins regim blev betydligt starkare efter al- Qaidas terrorangrepp den 11 september 2001. Från 2002 omtalade USA:s myndigheter konsekvent Irak som en del av ”ondskans axelmakter” och Irak beskylldes för att samarbeta med Usama bin Laden och al- Qaida (se Afghanistan).

USA menade att det var av avgörande betydelse att avsätta Saddam Hussein för att få till en stabilisering och demokratisering av regionen. Då vapeninspektörerna utvisades år 2003, hävdade USA att en invasion var nödvändig. I FN:s säkerhetsråd var det däremot oenighet och både Frankrike och Ryssland uttryckte att de var emot ett angrepp på Irak. Det var därför utan stöd från FN som USA gick till angrepp mot Irak den 20 mars år 2003. Invasionen var i strid mot folkrätten, eftersom USA inte hade angripits av Irak först.

Saddam Hussein blir fängslad

Saddam Husseins här hade inte mycket att ställa upp med mot invasionsstyrkan och redan den 1 maj förklarade USA:s president George Bush att kriget var över och man gick över till en så kallad stabiliseringsfas. Saddam Hussein fängslades i december år 2003 och rättegången mot honom inleddes i oktober 2005. Han anklagades för brott mot mänskligheten och avrättades 30 december år 2006. En Irakisk övergångsregering valdes i januari 2005. Sunnimuslimerna bojkottade valet, något som gjorde att både kurder och shia fick många representanter i den nya regeringen.

 USA intresserade av Iraks oljetillgångar?

Kritiker hävdar att det varken är fruktan för nya terrorangrepp, massförstörelsevapen eller önskan om att demokratisera Irak som är huvudgrunden till USA:s engagemang i Irak. De menar däremot att invasionen primärt skylls att USA är intresserade av regionens enorma oljerikedomar: två tredjedelar av världskända oljereserver finns i Golfen, där Irak och Saudi-Arabien är de största producenterna. Man har fortfarande inte klarat att bevisa Saddam Hussein hade massförstörelsevapen, eller att det fanns förbindelser mellan hans regim och al-Qaida.

Irak i kaos

Trots att nya regeringsmakter har satts in, präglas landet av kaos och nära på inbördeskrig. Reell stabilisering lär få vänta och motståndet mot amerikansk närvaro ökar. Detta skylls bland annat på att de amerikanska styrkorna inte har klarat att skapa säkerhet i landet och att befolkningen inte får regelmässig tillförsel av vatten och elektricitet, som de hade innan invasionen. Motståndet ökar också efter att det avslöjades att USA:s soldater misshandlade irakiska fångar i Abu Ghraib- fängelset utanför Bagdad och alla exempel på övergrepp på kvinnor och barn i jakten på motståndare. Dessutom har gamla konflikter som hölls i schack under Saddam Husseins regim blossat upp igen. Detta gäller bland annat konflikten mellan sunni och shia.

Amerikansk storoffensiv år 2007

Som svar på det ökade våldet och dödsoffer bland både amerikanska soldater och civilbefolkningen, satte president Bush in en storoffensiv med ytterligare 30 000 soldater i mars år 2007. De ökade styrkorna, tillsammans med en ny strategi i förhållande till lokala stamråd i de oroliga provinserna, bidrog till att dramatiskt reducera antalet döda under 2008. Bagdad blev betraktat som mycket tryggare efter att irakiska och amerikanska styrkor samarbetat med att rusta upp slumområdet Sadr City och landets näst största by Basra.

Tillbakadragning av amerikanska styrkor

På hösten under 2008 ingick det irakiska parlamentet ett avtal med USA om gradvis tillbakadragning från Irak, slutdatumet för de sista amerikanska soldaterna är 2011. Tillbakadragandet är planerat att på- börjas under år 2009 med de större städerna och sprids till resten av landet under de närmaste åren. Det finns fortfarande områden i norr mycket instabil, med ett antal mindre sammandrabbningar i Niniveh provinsen. Det finns fortfarande skarpa motsättningarna mellan shia muslimer, kurder och sunnimuslimer och bombattacker skärmytslingar äger rum ofta. Samtidigt har statsminister al-Maliki konsoliderat sin maktposition och flera kommentatorer fruktar att han kommer bli mer auktoritär allt eftersom amerikanerna minskar sin närvaro i landet. Al-Maliki har slått särskilt hårt mot separatiströrelser i de kurdiska områdena, något som inte lovar gott för en samlad nationsbyggnad med bidrag från både shia muslimer, kurder och sunni muslimer när Irak i framtiden ska försöka att verka som en välfungerande stat igen.