Nord-Uganda

Museveni kom till makten genom en statskupp 1986, och har därefter behållt presidenttiteln. Det har funnits många upprorsgrupper i Uganda under Musevenis regeringstid, men det är bara LRA som är verksamma idag. Detta är en grupp som terroriserar den norra delen av Uganda, och som tidigare stöttades av sudanska regeringen. Länge hade LRA också baser i Syd- Sudan. Den strängt muslimska sudanska regeringen stöttade den kristna upprorsgruppen som hämnd för att Ugandas regering länge stöttade de sudanska upprorsmakarna i SPLM/A (se Sudan).

LRA hette från början Holy Spirit Movement (HSM), och startades 1985 av Alice Auma. Hon hävdade att Gud pratat med henne genom anden Lakwena, och bad henne gå till krig mot Musevenis regim. Hon var själv rörelsens ledare fram till hon blev tvingad i exil 1987. Joseph Kony tog över ledarrollen, och har den fortfarande. Kony hävdade att han var Aumas kusin, och att Lakwena nu hade tagit plats i honom. 1992 bytte gruppen namn till LRA. LRA rekryterar soldater genom att kidnappa barn i nordområdena: Troligen består LRAs armé av ungefär 80 procent barnsoldater. Säkert har 25 000 barn blivit kidnappade de sista 20 åren, och utnyttjats som sexslavar och soldater. För att få ett slut på bortrövandet, satte regeringen upp så kallade skyddade läger, där lokalbefolkningen blev tvungna att bo. Saknad av vakthållning från regeringsarmén har gjort lägren till enkla mål för LRA- angrepp.

Musevenis regim har slagits mot LRA i nitton år. Många menar nu att det är avsaknad av vilja som gör att konflikten inte blir löst. Något som kan motivera regimen till att hålla kriget igång, är att den pacificerar den etniska gruppen acholierna. De finns nu antingen internerade i de skyddade lägren, eller har blivit tvingade med i LRA. Acholierna hade under lång tid makten i Uganda och det var en president av acholifolket som störtades av Museveni. Kritiken mot Musevenis hantering av LRA har ökat. 2002 undertecknade Sudan och Uganda ett avtal som gjorde att Uganda kunde angripa LRAs baser i Syd- Sudan. Sudan lovade också att inte längre stötta LRA med vapen. Efter att detta avtal inleddes, verkar det oförståeligt att Uganda inte klarar att få bukt med LRA, som troligtvis har få och utrustade soldater. Några hävdar att Museveni behöver konflikten i Nord- Uganda för att försvara att han har en stor armé, som då stärker honom att behålla makten. De sista åren har det varit en ökande militarisering av det ugandiska samfundet, och all politisk opposition slås det hårt ned på. Detta har lett till att många västliga länder håller tillbaka biståndsmedlen. Andra menar att jorden till de som är tvungna att sitta i lägren nu är förvandlad till stora jordbruk för Musevenis anhängare. Detta kan ju också göra Museveni mindre intresserad av att lösa konflikten. Regeringen i Uganda fortsätter dock att påstå att de är i närheten av ett genombrott.

Museveni har generellt sett inte varit särskilt intresserad av att förhandla med upprorsmakarna, han hävdar nämligen att grupperingen inte har någon politisk agenda som går att diskutera. Trots det har det gjorts upprepade försök att till ett vapenviloavtal. 1994 trodde många att man skulle få ett genombrott inom kort tid. Detta var första gången representanter från LRA och ugandisk regering möttes ansikte mot ansikte. Förhandlingarna föll samman då Museveni satte ett ultimatum med kort tidsfrist som LRA inte kunde uppfylla. Det har gjorts nya förhandlingsförsök efter det, men det är ingenting som tyder på att man får en snar lösning. LRAs ledare är åtalad inför den internationella krigsförbrytardomstolen i Haag.