Nord-Uganda

I många år hade västvärlden Ugandas president Yoweri Museveni som ett bra exempel att ta efter. Kritiken mot honom har emellertid ökat de senaste åren. Detta beror på att de demokratiska reglerna inte följdes och att Museveni och hans regering inte har gjort tillräckligt för att sätta stopp för LRA:s härjningar.

Museveni kom till makten genom en statskupp år 1986 och är nu inne på sin tredje period som president. Det har funnits många upprorsgrupper i Uganda under Musevenis regeringstid, men idag är det bara LRA som är verksamma. Detta är en grupp som har terroriserat befolkningen i norra delen av Uganda i mer än 20 år. LRA stöttades tidigare av sudanska regeringen och hade länge också baser i Syd- Sudan. Den muslimska sudanesiska regeringen stöttade den kristna rebellgruppen som hämnd för att den ugandiska regeringen länge stöttade de sudanska rebellerna SPLM/A (se Sudan ).

LRA:s uppkomst

LRA hette från början Holy Spirit Movement (HSM) och startades år 1985 av Alice Auma. Hon hävdade att Gud pratat med henne genom anden Lakwena och bad henne gå till krig mot Musevenis regim. Hon var själv rörelsens ledare fram tills hon blev tvingad i exil år 1987. Joseph Kony tog över ledarrollen och har den fortfarande. Kony hävdade att han var Aumas kusin och att Lakwena nu hade tagit plats i honom. År 1992 bytte gruppen namn till LRA. LRA rekryterar soldater genom att kidnappa barn i nordområdena: Troligen består LRA:s armé av ungefär 80 procent barnsoldater. Säkert har 25 000 barn blivit kidnappade de sista 20 åren och utnyttjats som sexslavar och soldater. För att få ett slut på bortrövandet, satte regeringen upp så kallade skyddade läger, där lokalbefolkningen blev tvungna att bo. Saknad av vakthållning från regeringsarmén har gjort lägren till enkla mål för LRA- angrepp. Som mest höll 1,8 miljoner människor till i lägren.

Kampen mot rebellerna

Musevenis regim har slagits mot LRA i över 20 år. Många menar nu att det är avsaknad av vilja som gör att konflikten inte blir löst. Något som kan motivera regimen till att hålla kriget igång, är att den pacificerar den etniska gruppen acholi-folket. Acholierna hade under lång tid makten i Uganda och det var en president med acholibakrund som störtades av Museveni år 1986. Kritiken mot Musevenis hantering av LRA har ökat. År 2002 undertecknade Sudan och Uganda ett avtal som tillät Uganda att angripa LRA:s baser i Syd- Sudan. Sudan lovade också att inte längre stödja LRA med vapen. Efter att detta avtal undertecknades, verkar det oförståeligt att Uganda inte klarar att få bukt med LRA, som troligtvis har få utrustade soldater. Några hävdar att Museveni använder konflikten i Nord- Uganda för att försvara att han har en stor armé, som då stärker honom att behålla makten. Andra menar att jorden till de som är tvungna att sitta i lägren nu är förvandlad till stora jordbruk för Musevenis anhängare. Detta kan ju också göra Museveni mindre intresserad av att lösa konflikten.

Museveni har generellt vart ointresserad av att förhandla med upprorsmakarna, han hävdar nämligen att grupperingen inte har någon politisk agenda som går att diskutera. Trots det har det gjorts upprepade försök att till ett avtal om vapenvila. År 1994 trodde många att man skulle få ett genombrott inom kort tid. Detta var första gången representanter från LRA och ugandisk regering möttes ansikte mot ansikte. Förhandlingarna föll samman då Museveni satte ett ultimatum med kort tidsfrist som LRA inte kunde uppfylla. Sen år 2005 har det vart mycket svårt att få tag på viktiga ledare inom LRA, eftersom Den internationella straffdomstolen ICC har efterlyst och åtalat dem för krigsförbrytelser. Detta har försvårat vidare fredsförhandlingar.

I augusti 2006 undertecknade LRA och regeringen i Uganda ett avtal om vapenvila. Ytterligare fredförhandlingar blev försenade på grund av LRA:s problem med att kommunicera till befälhavarna i dolda och otillgängliga delar av landet. Efter att förhållandet mellan den ugandiska regeringen och Syd-Sudan förbättrats, tvingades LRA ut ur landet. Flera av gruppens styrkor flydde till områden öster om Den demokratiska republiken (DR Kongo), men den ugandiska armén fick inte tillstånd att passera gränsen för att jaga LRA. Under 2006 uppstod sammanstötningar mellan LRA och FN:s fredsbevarande styrkor i DR Kongo.

LRA flyttar på sig

Juba-förhandlingarna i Sudan mellan ugandiska regeringen och LRA under perioden 2006-2008 slutade i ett avtal om vapenvila.  Det har upprepade gånger gjorts möjligt för LRA- ledaren Joseph Kony att underteckna fredsavtalet, men han underlåter att dyka upp. Situationen idag är att regeringen och LRA inte längre är i förhandlingar och att fredsavtalet fortfarande inte är undertecknat. Konflikten mellan LRA och regeringen i Uganda har dämpats betydligt de senaste åren, men övergrepp sker fortfarande i norra delen av landet. Många har återvänt från lägren och enligt UNDP, minskade antalet internt fördrivna personer till 869 000 i slutet av 2008. För många av dessa är det mycket svårt att återvända hem, delvis på grund av tvister om mark och egendom.

LRA har under 2009 trappat upp aktiviteten i Södra-Sudan, i den östliga delen av DR Kongo och i den Centralafrikanska republiken. De första rapporterna om LRA-angrepp på byarna i sydöstra delen av den Centralafrikanska republiken kom i november 2008. I slutet av år 2009 har upprorsgruppen vid flera tillfällen slagit till mot befolkningen i detta område och till följd av detta är många på flykt från sina hem. I oktober 2009 gav den Centralafrikanska republiken Uganda tillåtelse att delta med syrkor i en operation riktad mot LRA. Det är svårt att exakt bedöma hur stor LRA är, men det antas att rebellgruppen idag räknas ha strax under 1000 anhängare.