Sri Lanka

De två största befolkningsgrupperna på Sri Lanka är singaleser och tamiler. Singaleserna utgör 75 procent av befolkningen, tamilerna 18 procent.

Tamiler diskrimineras

Sri Lanka har en lång tradition av att diskriminera landets tamilminoritet. År 1956 antogs singalesiska som det enda officiella språket och år 1970 bestämde man att tamilerna bara skulle få tillgång till vissa kvoter av högre utbildning. Missnöjet växte inom den tamilska befolkningen och ledde till att grupperingar vart efter bestämde sig för att använda vapen i striden för sina rättigheter. Den gruppen som ganska fort skulle visa sig att bli ledande, var De tamilska tigrarna (LTT). De etablerades på slutet av 1970- talet och kämpade för en självständig tamilsk stat i den norra och östra delen av Sri Lanka.

År 1983 blev parlamentsmedlemmarna tvungna att avlägga ed på att de skulle jobba för ett enhetligt och samlat Sri Lanka. Det sista fick de tamilska representanterna att dra sig ur. År 1983 var också året för den första allvarliga sammandrabbningen mellan tamiltigrarna och den singalesiska militären, det var tamiltigrarna som angrep. Angreppet utlöste våldsamma hämndaktioner riktade mot den tamilska civilbefolkningen och mellan 500 och 2000 tamiler dödades. Tamiltigrarnas stöd hos den tamilska befolkningen ökade efter dessa händelser, särskilt som en följd av att den singalesiska militären inte ingrep, utan accepterade aktionerna. Detta blev upptakten till ett 20 år långt inbördeskrig som har tagit livet av ungefär 65 000 och tvingat ca 1.8 miljoner människor på flykt.

Indiens inblandning i konflikten

Kriget har hela tiden primärt varit mellan tamiltigrarna på den ena sidan och Sri Lankas myndigheter på den andra. Även om det har funnits andra tamilska motståndsgrupper längs vägen, har tigrarna hela tiden dominerat motståndskampen. Indien har spelat en viktig, om än lite oklar roll i Sri Lanka    konflikten och delvis stöttat Sri Lankas myndigheter, delvis tamiltigrarna. Tamilerna är hinduer och singalesernas diskriminering har gett tamilerna stöd hos den indiska befolkningen, särskilt av delstaten Tamil Nadu, där det bor flera miljoner tamiler. Samtidigt har centrala indiska myndigheter varit rädda för att tamilupproret kan sprida sig även till Indien. På 1980- talet fick tamiltigrarna omfattande ekonomiskt och militärt stöd från Tamil Nadu, detta stoppades dock år1991 av centrala indiska myndigheter. De indiska myndigheterna valde däremot att gå in med en fredsstyrka i de tamilska områdena år 1987, detta skedde i förbindelse med ett fredsavtal där tamilerna lovades en viss suveränitet i norrområdena mot att de gick med på avväpning. Problemet var att tamiltigrarna aldrig skrev under avtalet, det gjordes endast av mindre upprorsgrupper. Så när indierna gick in, bröt fullt krig ut mellan indiska styrkor och de tamilska tigrarna. Även om Indien hade flera soldater, var tamilerna bättre gerillakrigare och man gjorde stora förluster på bägge sidor.

Vapenvila år 2002, men utan effekt

Som del av en ny fredsprocess drogs de indiska soldaterna tillbaka år 1989, detta resulterade dock bara i full mobilisering från tamiltigrarna. Diverse försök till förhandlingar och att komma varandra närmare gjorde att man år 2002 fick ett fredsavtal på plats som officiellt fortfarande håller, men sanningen är att avtalet har brutits över 3000 gånger, i 90 procent av fallen av tamiltigrarna. Konfrontationerna är nu hårdare än någonsin och fredsprocessen står stilla. Från att ha haft en förhandlingsvillig regering på 90- talet, har Sri Lanka nu en högerorienterad regering som satsar på en hård linje och ”krig för fred”. Tsunamin under julen 2004 drabbade Sri Lanka hårt och ödeläggelserna var också stora i tamilområdena. Många hoppades att med räddningsarbetet kunde få igång dialogen igen, men det skedde dessvärre inte. Situationen blev bara ännu mer infekterad efter att Sri Lankas utrikesminister Lakshman blev mördad i augusti 2005. Tamiltigrarna blev anklagade för mordet, men nekar.

Inbördeskriget trappas upp

Senare under 2006 härdat fronter mellan tigrarna och regeringen att med upprepade sammandrabbningar över hela landet. Flera försök på nytt fredsavtal och eldupphör bröt samman efter att regeringen stängt huvudvägen norrut, vilket ledde till en humanitär kris i tamiltigrarnas viktigaste område. Under 2007 återerövrade regeringsstyrkorna området i öst, som hade vart under tigrarnas kontroll sedan år 1994. Detta har lett till att gerillan har mist sina viktigaste hamnar, där de importerade stora mängder vapen och leveranser från Sydostasien. På våren samma år gick de tamiliska tigrarna, i ett flygangrepp, till attack mot en av regeringsarméns flygplatser, en attack som gör denna grupp till den enda kända gerillan i världen med styrkor både på land, till sjöss och i luften. 

Myndigheterna bryter vapenvilan från år 2002

I januari 2008 bröt den Sri Lankas regering formellt vapenvilan från 2002. En kort tid senare förlorade tigrarna den viktiga östkusten och under året drevs de längre och längre norrut på ön. Den viktiga staden Killinochchi, där gerillan hade upprättat egna polisstyrkor och politiska strukturer, tillfångatogs av regeringsstyrkor i början av år 2009. Kort tid därefter, föll Elefantpasset och med detta fick regeringen fri väg till den norra staden Jaffna. Detta var en symboliskt viktig seger för regeringen, som därmed kontrollerar Sri Lanka i hela dess längd, med undantag för små ställen i nordöst, där tigrarna fortfarande håller till.

Civilbefolkningen fångade i krigszonen

De senaste kamperna har varat i flera månader. Civilbefolkningen försöket att fly från områdena i nordöst, men många hamnade mitt i striden. Den avmilitariserte zon som hade upprättats för civilbefolkningen blev inte respekterad. I maj 2009 måste tigrarna ge upp. Vellupillai Prabhakaran, ledaren för tamiltigrarna, dödades och för första gången hade regeringsmilitären kontroll över hela ön. Det finns inget tvivel om att bägge parterna i konflikten är skyldiga till stora förbrytelser och brott mot mänskliga rättigheterna.

Tamilerna hölls fångade i flyktinglägren

Enligt FN har 7000 civila dödads sen januari 2009. De som flydde fån krigszonen bor nu i överfyllda flyktingläger. Mer än 300 000 tamiler är frihetsberövade och får inte röra sig fritt inne eller utanför lägren. De har anhållits på grund av att den lankesiska regeringen ville försäkra sig om att ingen av dem tillhörde tamiltigrarna. Myndigheterna har lovat att alla tamilerna ska släppas från lägren i slutet av december 2009. Flyktingarna hade saknat vatten och hade fått lite information om vad som skulle hända dem i framtiden. Hjälparbetare och pressen har nekats inträde till lägren om de inte var eskorterade av regeringsmilitären till bestämda områden.

Det går rykten om att myndigheterna håller 11 000 tamiler tillfånga i hemlighet, orsaken är att tamilerna beskylldes för att vara tamiltigrar. Organisationer som jobbar för mänskliga rättigheter i området har utryckt oro angående situationen och säger att det är omöjligt att alla som sitter i fångenskap skulle vara tamiltigrar, detta eftersom antalet fångar är mycket fler än antalet tamiltigrar som kämpade i det sista stadiet av kriget.

Flyktingar släpps ut

Den första december fick tillslut 9000 tamiler lämna lägren och kunde träffa sina familjer igen. Dock har flyktingarna fått besked att återvända till lägren. FN är oroade över situationen för de internt fördrivna flyktingarna, många har förlorat sina hem och områdena de bodde i är nu täckta av minor.

Vad händer nu?

Det är fortsatt osäkert om hur lankesiska myndigheter väljer att göra i förhållande till situationen med tamilerna i landet. Frågan är om det finns vilja till att få ett slut på det största problemet i konflikten: den utbredda diskrimineringen av tamilerna. I januari 2010 är det presidentval på Sri Lanka och den tidigare överbefälhavaren, Foneska, ställer upp som kandidat mot den sittande presidenten, Rajapakse.