Elfenbenskusten
| Fakta | Kartor | Statistik | Millenniemålen |
Elfenbenskusten var länge ett av de mer stabila och framgångsrika länderna i Afrika. De senaste åren har däremot landet präglats av konflikter mellan gästarbetare och "äkta" ivorianer, samt mellan kristna och muslimer.
Geografi och miljö
Elfenbenskusten ligger i Guineabukten och har en kustlinje på 480 kilometer. Landet har stora naturresurser som gör det möjligt att bedriva allsidigt jordbruk. Elfenbenskusten har länge varit en stor exportör av tropiskt timmer och är idag ett av de länderna i världen som avskogas snabbast. Skogsskövling har lett till att det mesta av regnskogen i den södra delen av landet är nu nedhugget. På slutet av åttiotalet blev skogplantering- och skyddsåtgärder (aktioner etc) igångsatta. Dock har nedhuggningen fortsatt i den nordliga delen av landet, som har varit utanför myndigheternas kontroll sedan 2002. Det är också där de största skogsområdena ligger idag.
Om alla människor i världen skulle ha samma konsumtionsnivå som en genomsnittlig invånare i Elfenbenskusten, skulle vi behöva 0.4 jordklot. Se indikatorn som visar ekologiska fotavtrycket.
Historia
Troligen var det Ghanarikets upplösning som ledde till att det på 1200-talet invandrade stora folkgrupper österifrån till dagens Elfenbenskusten. Invandring från norr, omkring på samma tid, ledde till att islam fick fotfäste i nordområden. I söder etablerades flera stater, där de viktigaste var Agni- och Abrong-kungadömena. Elfenbenskusten blev underlagt Frankrike som koloni i 1893, men motståndet mot koloniherrarna var stark. Först år 1917 klarade fransmännen att lägga hela området under sig. och administrerade landet tills det fick sin självständighet år 1960. De nästa trettio åren var Elfenbenskusten ett av Afrikas rikaste länder, primärt som en följd av kakaoexport. Stora plantager blev etablerade och gästarbetare strömmade in, särskilt från Burkina Faso och Mali.
Samhälle och politik
Félix Houphouet-Boigny styrde landet från självständigheten tills han dog år 1993. Hans parti var det enda tillåtna fram tills 1990. I den politiska maktkampen som följde efter Houphouet-Boignys död, utnyttjade flera politiker nationalistiska strömningar för att öka sin uppslutning. Detta förde till spänningar mellan de som betecknade sig som "äkta" ivorianare på den ena sidan och gästarbetare och deras barn på den andra sidan. Nationalismen, som primärt utvecklade sig i den kristna delen av befolkningen, drabbade också landets många muslimska invånare, som främst är bosatta i norr. Enskilda politiker jobbade för att inskränka muslimernas folkrättigheter, vilket förde till omfattande protester. Konflikten förstärktes av ekonomiska nedgångstider, och år 2002 bröt det ut ett inbördeskrig. Landet blev då delat i två och den norra delen fick styre av muslimska upprorsstyrkor, medan den södra delen styrs av regeringen.
Ekonomi och handel
Jordbruket är bärstammen i Elfenbenskustens ekonomi och landet var länge världens största exportör av både kaffe och kakao. Omkring halvparten av den yrkesaktiva befolkningen arbetar i landbruket, som står för cirka tre fjärdedelar av exportintäkterna. Medan man i söder har stora plantager drivna av utländska investorer som odlar kaffe, kakao och bananer, har man i norr småbönder som producerar majs, spannmålet durra (öl o sprit) och jordnötter. På grund av konflikterna som har pågått de senaste åren har många av de utländska arbetarna valt att lämna landet. Detta har haft negativa konsekvenser för de stora platagerna, som nu kämpar med att hitta arbetare.
Länkar
Kontinent/region
Afrika
Västafrika
Satellitbilder
Nationalparken Taï
Medlemskap/deltagande
Afrikanska unionen
Alliansfria stater
ECOWAS
Förenta nationerna (FN)
G77
Världsbanken
Elfenbenskusten blev medlem i FN 1960.
Elfenbenskusten
Elfenbenskusten var fram till slutet av 1800- talet ett av de mest välfungerande och rika afrikanska länderna. Dessvärre varade det inte i längden.
Läs mer
