Hopp til innhold

Kenya

Republiken Kenya

Kenya har haft en relativt lyckad utveckling sedan landet blev självständigt från Storbritannien 1963. Bilden av Kenya som en stabil, ung demokrati sprack vid valet 2007.

Uppdaterat 16.02.2016

Geografi och miljö

Landskapet i Kenya bär på stor variation. Från savann i söder, till tropisk regnskog i väst och öken i norr. Landet delas upp av den enorma Riftdalen (Great Rift Valley) som sträcker sig längs hela Afrikas östkust. På savannen i söder lever elefanter, lejon, giraffer, zebror och antiloper. Den vulkaniska aktiviteten i dalen, som upphörde för flera tusen år sedan, har bildat stora sjöar som Victoriasjön och höga toppar som Mount Kenya, Afrikas näst högsta berg. Landet är även känt för Turkanasjön, en av världens största ökensjöar. Från den låglänta kusten i öster reser sig landskapet till en bördig högslätt mitt i landet där merparten av befolkningen är bosatt. Söder om högslätten ligger långsträckta savanner. Här finns kända nationalparker som Masai Mara och Tsavo.

Klimatet varierar beroende på höjden över havet. Kustklimatet är tropiskt med höga temperaturer året runt. På höglandet är det mer tempererat, med en tydligare skillnad mellan årstiderna. Nederbörden i landet är mycket ojämnt fördelad och kan variera kraftigt från år till år. Kenya har mycket dålig vattenkvalitet och stora delar av landsbygden saknar helt tillgång till rent vatten. Illegal avverkning av tropiska skogar i västra delen av landet har lett till jorderosion som har ödelagt stora områden.

1975
2000

I Narokdistrikten väljer ständigt fler att odla jorden framför boskapsskötsel. Läs mer

1995
2001

I Victoriasjön har man klarat att få bukt med de aggressiva vattenhyacinterna som ständigt lade under sig nya områden på 1990-talet. Läs mer

Ecoprint

0.6 jordklot

Om alla människor i världen skulle ha samma konsumtionsnivå som en genomsnittlig invånare i Kenya, skulle vi behöva 0.6 jordklot.
Se indikatorn som visar ekologiska fotavtrycket.

Historia

Handelsmän från den arabiska halvön slog sig ned längs Kenyas kust på 700-talet. Vid denna tidpunkt fanns det inga större riken i inlandet och de flesta av landets befolkning bodde i små byar och ägnade sig åt enkel jakt och jordbruk. Araberna stannade tills portugiserna anlände på 1500-talet och invaderade kuststäderna. Inlandet var fortfarande orört medan städerna längs kusten var viktiga centra för slavhandeln. På 1800-talet erövrade engelsmännen kusten och började tränga längre in i landet där de etablerade handelsstationer och planteringar. Under perioden 1920 till 1963 var Kenya en brittisk koloni och den lokala befolkningen förtrycktes hårt. Bara vita kunde äga mark och de svarta saknade helt grundläggande rättigheter.

På 1940-talet uppstod en befrielserörelse som kämpade för likabehandling. 1952 utbröt en revolt och landet hamnade i ett politiskt kaos som varade fram till slutet av 1950-talet. Kenya blev självständigt 1963 och under de första 15 åren styrdes landet av den socialistiske frihetsledaren Jomo Kenyatta. Under perioden 1978 till 2002 styrdes landet av president Daniel Arap Moi som gjorde landet till en korrupt enpartistat.

Regeringspartiet Kanu tappade makt under valet 2002 och en regeringsallians upprättades, med Mwai Kibaki som president. Ekonomin fick ett lyft men spänningarna var stora. Oroligheterna nådde ytan efter valet 2007 då president, parlament och kommunstyrelse skulle väljas samtidigt. Det stod mellan tre kandidater; Kibaki (sittande), Odinga och Musiyoka. Befolkningen delades i två läger. Resultaten förfalskades systematiskt till förmån för den sittande presidenten. Det slutgiltiga resultatet visade att den sittande presidenten vunnit med knapp marginal. Odinga krävde initialt en omräkning av rösterna men Kibaki fick stöd av den egna talrika folkgruppen, kikuyu, och även de nära besläktade grupperna embu och meru anslöt efter att deras egen kanditat, Musyoka, fått vicepresident-posten. Odinga har etniskt sett stöd från folkgrupperna i de västra delarna av landet: luo, luhya och kalenjin. Han har även stöd vid kusten, i nordöstra provinsen samt i de största städerna. 

Det omfattande våldet efter valet 2007 var inte bara en spontan reaktion på valfusket, utan även en av Odinga planerad kampanj för att spela det etniska kortet, och för att sprida oro vid Kibakis eventuella vinst. Kibaki, på den andra sidan, planerade milisangrepp och utövade våld mot andra folkgrupper. Polisen bidrog också till att över 1000 människor dödades och över 300 000 fördrevs från sina hem. Regeringen beskyllde Odinga för organiserad etnisk rensning medan Odinga anklagade regeringen för folkmord. Våldsamma sammandrabbningar mellan milisgrupper grundade sig även i kampen om att kontrollera kriminell verksamhet, bland annat sprithandeln. Flera rättsprocesser pågår nu för att lagföra händelserna efter valet 2007.

Valet 2013 gick fredligt till och den förre presidentens son, Uhuru Kenyatta, segrade. Kenya har sedan 2011 deltagit i Afrikanska Unionens styrkor i Somalia, för att ta itu med hotet från al-Shabaab. Från och med 2013 har det erfarits att al-Shabaab har genomfört attacker innanför Kenyas gränser.

Samhälle och politik

Kenya har ett republikanskt statsskick där presidenten leder regeringen och är statens formella överhuvud. Ett flerpartistyre infördes år 1991 och idag finns en mängd olika partier. Valsystemet är sådant att den kandidat som får flest röster väljs och ingen absolut majoritet krävs. För att bli president måste man också väljas som parlamentsledamot. Dessutom måste man ha minst 25% av rösterna i fem av de åtta provinserna i landet. Det sista kravet är att garantera en viss geografisk och följaktligen etnisk representation i maktapparaten. Valen domineras av kandidaternas etniska tillhörighet.

Kenya har mer än 50 olika folkgrupper. Det etniska bosättningsmönstret sammanfaller med geografiska gränser. Luofolket lever huvudsakligen runt Victoriasjön , medan kikuyufolket bor i den centrala provinsen. Luhyaene bor i väster vid gränsen mot Uganda, medan kalenjin bor i Riftdalen. De etniska motsättningarna grundar sig i en mycket ojämn fördelning av jordbruksmark efter kolonialtiden, ett problem som fortfarande inte lösts. Men det är inte bara en fråga om fördelning av mark. Staten samlar in skattepengar som går till att bygga skolor, vägar, vårdcentraler och liknande. Dessa pengar distribueras sytematiskt till de områden där statens anställda bor, vilket bygger upp ilska hos övriga grupper. Luofolket upplever att de blivit förrådda upprepade gånger.

År 2010 röstade majoriteten av kenyanerna om en ny grundlag som skulle begränsa presidentens makt och ge regionerna större inflytande. Grundlagsändringen anses som ett stort steg mot ett mer demokratiskt styrelsesätt i Kenya.

Ekonomi och handel

Kenya är ett jordbruksland med stora arealer som är lämpliga för många olika grödor. Mer än 60 procent av befolkningen arbetar inom jordbruket. Te och kaffe hör till de viktigaste exportvarorna. Kenyas beroende av jordbruket har gjort landet sårbart för ojämn nederbörd och fluktuationer i den internationella handelsmarknaden. Stora delar av landets befolkning lever under fattigdomsgränsen trots att den politiska eliten har löner i nivå med västerländsk medelklass. Kenya är ett fattigt land och helt beroende av internationellt bistånd. I början av 1990-talet genomgick landet en ekonomisk kris på grund av regeringens vanstyre och Världsbanken och den internationella valutafonden (IMF) gick då in med stora lån och program. Organisationerna avbröt dock stödet när Kenya inte kunde uppfylla de skyldigheter som följde med lånen. Under perioden efter år 2002 har ekonomin sakta börjar återhämta sig efter den långa nedgången. Korruption och bristande modernisering av industrin är fortfarande stora hinder för landets fortsatta ekonomiska utveckling.

Turism till de berömda nationalparkerna som ligger i anslutning till savannen är Kenyas viktigaste källa till utländska valuta. Kenya är också ett viktigt transitland för handel med grannländerna Uganda, Rwanda, Burundi, DR Kongo och Sydsudan.

Kort om

Kenya

Huvudstad:

Nairobi

Etniska grupper:

Kikuyu, luhya, luo, kalenjin, kamba, kisii, meru

Språk:

Engelska, kiswahili, andra

Religion:

Protestanter 45 %, katoliker 33 %, muslimer 10 %, traditionella 10 %, andra/ospecificerade/ingen 2 %

Politisk ledare:

Uhuru Kenyatta (president)

Befolkningsmängd:

46 748 617

Areal:

580 370 kvadratkilometer

Valuta:

Kenyansk shilling

BNI per citizen:

3 083 PPP$

Nationaldag:

12 december

Satellitbilder

Jordbruk: Narok

Naturförvaltning: Victoriasjön

Vattenresurser: Omodeltat

Medlemskap/deltagande

Andra landprofiler

Svenska FN-förbundet © 2016