Turkiet
Turkiet ligger på gränsen mellan Europa och Asien, en position som gett landet en nyckelroll i förhållandet mellan de två världsdelarna.
Uppdaterat 06.11.2006
Geografi och miljö
I söder och norr har Turkiet långa kuster mot Medelhavet och Svarta havet som är populära resmål för turister från hela Europa. I öster bildar branta berg naturliga gränser mot grannländerna Irak och Iran. Bergsområden dominerar också det mesta av inlandet där den genomsnittliga höjden är 1000 meter över havet. I de västra delarna av landet består landskapet av låglänta slättområden som är idealiska för jordbruk. Turkiet är beläget mellan flera tektoniska plattor, vilket har lett till frekventa jordbävningar, ofta med katastrofala följder. Klimatet är mycket varierat, med ett tempererat Medelhavsklimat i sydväst och ett kallt inlandsklimat i bergsområdena i nordost. Turkiet står inför stora miljöproblem – jorderosion har skadat mer än hälften av landets åkermark och luftföroreningarna i städerna har ökat dramatiskt under senare år. Dålig statlig styrning har också inneburit att många företag har haft möjlighet att fritt släppa ut giftiga kemikalier i floderna. Den statliga kontrollen har förbättrats efter att landet inledde förhandlingar om EU-medlemskap 1999, men fortfarande kvarstår stora utmaningar.
Om alla människor i världen skulle ha samma konsumtionsnivå som en genomsnittlig invånare i Turkiet, skulle vi behöva 1.5 jordklot. Se indikatorn som visar ekologiska fotavtrycket.
Historia
Dagens Turkiet är den sista resten av det osmanska imperiet, som under perioden 1300-1550 var ett av världens mäktigaste riken. Kejsardömet grundades i slutet av 1200-talet då mongolerna hade fördrivit de flesta muslimer i dagens Iran och Irak till Turkiet, där de enades under Osman I. När det var som störst omfattade det osmanska riket hela Nordafrika, huvuddelen av sydöstra Europa och stora delar av Asien. På 1800-talet gick imperiet in i en långvarig svacka och förlorade allt fler områden. Efter att ha deltagit på den förlorande sidan i första världskriget (1914-1918) kollapsade riket, och 1924 blev resterna omgjorda till den turkiska republiken, grundad av Mustafa Kemal – ”Atatürk” (”turkarnas fader”). Alla religiösa delar av staten togs bort, och en absolut åtskillnad mellan stat och religion blev inskriven i den nya konstitutionen. Atatürk dog 1938, men partiet han grundade satt kvar vid makten fram till 1950, när det demokratiska partiet (DP) kom till makten. De följande tre decennierna präglades av politisk oro och militären ingrep och avsatte av olika anledningar regeringarna 1960, 1971 och 1980. På 1980- och 90-talet kämpade armén mot den kurdiska PKK-gerillan i landets östra regioner.
Samhälle och politik
Turkiet styrs av en folkvald president och en regering som utses av parlamentet. Den turkiska politiken präglas av spänningarna mellan politikerna och starka statliga institutioner som rättsväsendet och armén. Domstolarna ser det som sin uppgift att fortsätta det anti-religiösa arvet från landsfadern Kemal Atatürk, och har vid upprepade tillfällen förbjudit politiska partier som visat minsta tecken på att blanda religion och politik. Armén har stort inflytande på det nationella säkerhetsrådet, som är det högsta organet för Turkiets säkerhetspolitik. Trots de många kupperna har armén vanligen lämnat ifrån sig makten till nyvalda regeringar inom en rimligt kort tid. De senaste åren har det måttligt islamistiska rättfärdighets- och utvecklingspartiet (AKP) haft störst stöd och har även bildat flera regeringar. Turkiet är ett socialt splittrat land, med stora skillnader i utbildning och inkomst mellan stadsbefolkningen i väster och de mindre byarna i öster. Den kurdiska minoriteten i öster utgör nästan 20 procent av befolkningen och har varit diskriminerad i många år. Under perioden 1984-1999 var det öppet krig mellan den kurdiska gerillan PKK och den turkiska militären. Landet har i åratal anklagats för grova kränkningar av mänskliga rättigheter, särskilt mot den kurdiska minoriteten och politiska fångar. Under de senaste åren har regeringen inlett omfattande reformer för att förbättra situationen så att landet ska uppfylla kraven på EU-medlemskap.
Ekonomi och handel
En grundläggande del av ideologin hos Atatürk, det moderna Turkiets grundare, var att staten skulle kontrollera huvuddelen av ekonomin. Under 1980-talet inleddes en partiell privatisering av statsägda företag, men staten är fortfarande en viktig ekonomisk aktör i landet. Privatiseringen följdes inte upp med en tillräcklig lagstiftning vilket har lett till mycket omfattande korruption i landet, och vissa beräkningar tyder på att den svarta ekonomin kan utgöra så mycket som 50 procent av landets bruttonationalprodukt (BNP). De senaste åren har massproduktion av bilar och elektronik tagit över allt större delar av ekonomin, samtidigt som jordbruket har gått tillbaka. Landet är fortfarande en av världens största jordbruksproducenter och är självförsörjande på livsmedel. Efter en ekonomisk kris i slutet av 1990 ingrep Internationella valutafonden (IMF) med extra medel och reformer, och på senare år har ekonomin stabiliserats igen.
Andra landprofiler
Kontinent/region
Asien
Västra Asien
Satellitbilder
Atatürkdammen
Medlemskap/deltagande
Förenta nationerna (FN)
NATO
OECD
OSSE
Världsbanken
WTO
Turkiet blev medlem i FN 1945.
Cypern
På Cypern kämpar grekcyprioterna och turkcyprioterna för att leva tillsammans och komma överens om öns framtid. Ön har varit delad av den så kallade gröna linjen sedan 1974.
Läs mer
Kurderna är den fjärde största folkgruppen i mellanöstern, men de har aldrig haft sin egen stat. Det geografiska området som kallas Kurdistan (”Kurdernas land”) är delat mellan Iran, Irak och Turkiet.
Läs mer