Vad är ett land?

Vad är egentligen skillnaden mellan ett land, en stat och en nation? Och vem bestämmer vad som är vad? Här kan du läsa om länderna på Globalis.

Länderna på Globalis
Av de 198 länderna på Globalis är 192 medlemmar i FN, medan Vatikanstaten erkänns som en stat med observatörstatus och Palestina som en enhet med tillhörande status. Utöver dessa kommer Väst-Sahara där FN har engagerat sig i klarläggandet av regionens status. Dessutom har vi valt att inkludera Taiwan, samt de två små ö staterna Niue och Cook Island, som har en fri sammanslutning med Nya Zeeland, men som inte är medlemmar i FN. Orsaken till att dessa tre länder har fått sina egna landprofiler är att di figurerar i flera statistiker, och att de är medlemmar i flera av de internationella avtalen vi har samlat på Globalis, något vi har valt att tolka som erkännande av dessa länders suveränitet.

Hur många länder existerar det?
Hur många länder det existerar idag är en fråga som det är omöjlig att ge ett entydigt svar på. Det amerikanska utrikesdepartementet erkänner 193 stater som självständiga, medan Australien har en lista på inte mindre än 240 länder och handelspartner. Det internationella fotbollförbundet FIFA, har 208 medlemsländer, medan Globalis alltså har landprofiler för 198 länder. Variationen visar skillnader av behovet hos dem som gör listorna. Det är naturligt att en lista över handelspartner och fotbollförbund inte ställer krav som lister över vilka länder man erkänner som självständiga stater.

Vem bestämmer?
Det råder oenighet om vad som kan kallas ett land och vad som inte kan det. I rättslig mening består ett land av ett begränsat, fast bebott område som kontrolleras av en statsmakt. En statsmakt, det vill säga en fast organisation som tillvaratar landområdets intressen, både i förhållande till landets invånare och i förhållande till andra länder. Statsmakten bör ha full kontroll över hela landområdet för att man ska kunna kalla det ett självständigt land. Denna kontroll måste erkännas av andra länder som rättfärdig och riktig. Det är med andra ord först och främst andra länders erkännande som gör ett land till ett land. Begreppen land och stat används om vartannat och betyder i de flesta sammanhang samma sak.

Oenigheten om vad som kan karakteriseras som land kommer av att det inte alltid är lika enkelt att avgöra vad en statsmakt är och vad det vill säga att ha full kontroll över ett givet landområde. Dessutom kan olika länder vara oense om vem som ska ha kontroll över vilka områden och människor som bor i ett område kan vara oense i hur statsmakten styr landet.

FNs roll
Då de Förenta Nationerna (FN) upprättades 1945, hade organisationen bara 51 medlemsländer. Att medlemstalet idag har stigit till 192 länder hänger samman med att det totala antal länder i världen har stigit dramatiskt sedan 1945. FN som organisation tar inte ställning till vad som karakteriseras som ett land, och vas som inte kan det. Då ett land söker inträde till FN, måste ansökan först behandlas av säkerhetsrådet, där nio av de 15 medlemmarna måste ge sitt samtycke, och alla de fem fasta medlemmarna kan stoppa ansökan på egen hand. Då den passerar säkerhetsrådet, läggs ansökan fram för Generalförsamlingen, där den måste godkännas av minst 2/3 av medlemsländerna för att bli godkänd.

Omstridda områden
Förutom de 198 länderna vi har här på Globalis, finns det en rad ländområden runt omkring i världen som kämpar för sin egen självständighet, och rätten till att råda över landområden de anser vara sina. Detta är områden som Kosovo, Kashmir, Kurdistan och Tjetjenien . Gemensamt för dessa områden är att de styrs av andra länder men försöker bryta sig loss. Utöver dessa klart avgränsande landområden finns det många folkgrupper som idag kämpar för att få sina egna landområden. Många av dessa har organiserat sig i De orepresenterade nationerna och folks organisation (UNPO), som arbetar för att dessa minoriteter ska få sin röst hörd och erkännas av det internationella samfundet.

Historia
Historiskt sett är indelning av världen i olika länder relativt ny. Först så sent som på 1800-talet började länder att få den form vi ser idag. Dessförinnan var landområden i världen organiserade väldigt olika. Några styrdes av starka, statsliknande organisationer som härskade över tydligt avgränsande områden, medan andra inte hade formella ledare över huvud taget. Ett gemensamhetsdrag i hur områden styrdes förr, var människors sammanhållning på grund av kulturella och språkliga likheter. Denna gemenskap präglades av stora skillnader och eonighet. Några områden styrdes av samma folkslag i årtusenden medan andra karakteriserades av nomader som inte kände ägarskap till ett bestämt område, utan reste från ställe till ställe.

Trots att det säkert existerade länder så som vi känner dem idag, uppstod det genom århundradena en lång rad av olika imperier. De viktigaste skillnaderna på dessa imperier och dagens länder var imperiernas oklara gränser, ofta sammansatta befolkning och varierande makt. Imperierna uppstod oftast under erövringar, och när nya landområden erövrades och inlämnades i imperiet innebar detta ofta en omärklig förändring för de boende i de erövrade områdena. Dagens länder är på många sätt imperiets raka motsatt, men också dess arvtagare. Även om länderna idag är organiserade på helt andra sätt än imperierna var, är många av dagen länder rester och brottsstycken efter tidigare tiders imperier.

Nationalism
På 1600-talet förde utbredningen av det skrivna ordet med sig ökad medvetenhet om språkliga likheter och gemensam identitet, medan mötet med andra kulturer och människor understök och förstärkte skillnader och säregenskaper i de olika folkslagen. Detta förde med sig att iden om att världen är indelad i olika nationer med särskilda utpräglade drag började bre ut sig. Nationerna framhölls som den naturliga gemenskapen för alla människor, och fler och fler såg detta sätt att avgränsa landområden där enskilda nationer kunde leva var för sig och ära sin särprägel.

Hur enhetliga och särpräglade nationerna egentligen var vid denna tidpunkt är oklart. Iden om en samlad nation kan i lika stor grad spåras till politiska och ekonomiska som kulturella och språkliga motiv. Då Frankrike och Italien upprättades som enhetliga länder på 1700 och 1800-talet var det inte mer än 15 procent av invånarna i de båda länderna som talade franska eller italienska, och långt färre visste vilket land de bodde i.

Nya imperier
Parallellt med framväxten av nationer började flera europeiska länder att utveckla en ny form för imperier, baserat på kolonier långt borta. Där det tidigare imperierna i huvudsak bestod av sammanhängande landområden var dessa nya erövringar präglade av en ständig jakt på resurser och länder långt borta som i Afrika, Asien och Amerika lades under europeiskt herradöme.

De nya imperierna höll till mitten av 1900-talet, och då det brittiska imperiet började ge upp stora delar av sin besittning efter andra världskriget upprättades en lång rad nya länder över hela världen. Många av dessa länder var och är onaturliga sammansättningar tvärs över ekonomiska, sociala, etniska och religiösa skiljelinjer, något som fortfarande präglar många länder som tidigare var en del av större imperier. En annan utmaning är att flera länder som erövrades av europeiska länder inte genomgick samma industriella och sociala utveckling som resten av världen, eftersom de organiserades uteslutande efter hur mycket resurser som kunde utvinnas. Många av dessa länder är idag bland världens fattigaste.