Libyen
Libyen blev självständigt 1951, som ett av de första länderna i Afrika. Sedan 1969 har landet styrts av Muammar al-Khadaffi enligt hans unika version av islamisk socialism.
Uppdaterat 06.11.2006
Geografi och miljö
Libyen ligger mitt på den nordafrikanska platån, en långsträckt bergsformation som sträcker sig från Atlantkusten till Röda havet. I landets centrala delar finns flera bergskedjor med toppar upp till 3500 meter över havet. Inlandet är kargt, med långsträckta sandslätter utan vegetation eller bebyggelse. Detta område har ökenklimat nästan utan nederbörd och med extrema temperaturväxlingar under året. Den glesa befolkningen fördelas på en handfull spridda oaser. Längs den västra kustremsan ligger bördiga fält som är väl lämpade för jordbruk. Här är bebyggelsen mycket tätare och flera av de större städerna ligger i denna region som har ett typiskt milt Medelhavsklimat. Öster om Sidrabukten övergår kusten i låga bergåsar som också är tätbefolkade. Trots stora skillnader mellan regionerna är bristen på regn en konstant faktor i Libyen. I ökenområdena kan det gå år mellan varje regn medan regnmängden i kustområdena maximalt uppgår till 4-500 mm per år. Libyens största miljöproblem är förknippade med landets klimat och läge – landet har mycket dålig tillgång till rent dricksvatten och kämpar med ökenspridning och erosion på grund av dålig jordmån och dåligt reglerade jordbruk.
Om alla människor i världen skulle ha samma konsumtionsnivå som en genomsnittlig invånare i Libyen, skulle vi behöva 1.7 jordklot. Se indikatorn som visar ekologiska fotavtrycket.
Historia
De libyska kustområdena erövrades 96 f.Kr. från fenicierna av det romerska riket. Landet förblev en romersk provins till mitten av 400-talet då imperiet började sin långa nedgång. I mitten av 600-talet inlemmades området i det arabiska imperiet som introducerade islam och arabisk kultur och språk. De libyska områdena skickades fram och tillbaka mellan olika arabiska sultaner under de kommande århundradena. När det Osmanska riket tog kontroll över Libyen på 1500-talet överlämnades landets styre till legosoldater och libyska hamnar användes av de osmanska pirater som härjade i Medelhavet under de kommande århundradena. Under hela 1800-talet började osmanerna förlora allt fler områden och 1911 invaderade Italien Libyen och gjorde det till en italiensk provins. Tusentals italienare flyttade till landet och stora väg- och industriprojekt påbörjades.s Under andra världskriget invaderades Libyen av brittiska styrkor och blev 1951 självständigt, som ett av de första länderna i Afrika. Den nya regimen hade enorma problem med fattigdom och underutveckling och var helt beroende av utländskt bistånd innan man upptäckte olja 1959. 1969 fälldes regeringen genom en militärkupp ledd av överste Muammar al-Khadaffi som utvisade alla utlänningar och ville bygga en ny social och politisk ordning från grunden.
Samhälle och politik
Libysk politik domineras helt av Khadaffi som har konstruerat en unik islamisk socialism som kallas ”den tredje universella teorin”. Systemet består av ett antal kommittéer på by- och stadsnivå, ända upp till det revolutionära rådet, de 12 militärer som låg bakom kuppen 1969. Val är förbjudna och demokrati ska utövas genom att folket uttrycker sina åsikter via kommittéer. I verkligheten har Khadaffi all makt. Från 1970 till 1999 var Libyen en av USA:s och andra västmakters största fiender. Khadaffi stöttade allt från PLO till IRA och Irans krig mot Irak, och det var libyska terrorister som 1987 sprängde ett flygplan över Lockerbie i Skottland. Sedan 1999 har Khadaffi i allt högre grad öppnat upp landet för västerländskt inflytande, och har avbrutit utvecklingen av massförstörelsevapen. Efter många års försök att etablera olika arabiska unioner har nu Libyen vänt sig söderut mot resten av Afrika, och är bland annat mycket aktivt i Afrikanska unionen (AU). Trots enorma oljeinkomster kämpar landet med hög arbetslöshet, särskilt bland den unga befolkningen. Till skillnad från andra afrikanska länder är Libyen inte särskilt hårt drabbat av hiv/aids-epidemin, och invånarna har en relativt hög levnadsstandard.
Ekonomi och handel
Med afrikanska mått mätt är den libyska ekonomin solid och landet har en av kontinentens högsta bruttonationalprodukter (BNP). Under den tid då landet var isolerat från omvärlden stagnerade en stor del av ekonomin på grund av sanktioner från FN och USA, hög korruption och stora investeringar i utveckling av massförstörelsevapen. Under de senaste åren har landet haft en stadig tillväxt, men ekonomin varierar i takt med världsmarknadspriset på olja vilket försvårar långsiktig planering. Oljeindustrin utgör hela 95 procent av ekonomin men mycket av intäkterna från denna sektor kommer inte medborgarna till godo. Många av de anställda inom oljeindustrin kommer utifrån och tar med sig pengarna de tjänar ut ur landet. Näst efter oljan är jordbruket Libyens främsta inkomstkälla. Landet är fortfarande mycket beroende av livsmedelsimport och producerar bara en fjärdedel av sitt livsmedelsbehov. Arbetslöshet och liten korrelation mellan utbildning och arbetsmarknad bidrar till att den ensidiga ekonomin stagnerat. Försök att starta upp nya branscher har hittills inte lett till stora förändringar.
Andra landprofiler
Kontinent/region
Nordafrika
Afrika
Medlemskap/deltagande
Afrikanska unionen
Alliansfria stater
Arabförbundet
Förenta nationerna (FN)
G77
Världsbanken
Libyen blev medlem i FN 1955.