Sundarban

Sundarban, den största mangroveskogen i världen, ligger i Bengal bukten i den sydvästra delen av Bangladesh och i den indiska staten Västbengal. Sundarban är ett bra exempel på att det är möjligt att ivareta levnadsvillkoren för människor, djur och växter samtidigt. Trots den höga befolkningstätheten och miljöförstöringar i form av slam, cyklonöversvämningar och att havsnivån har stigit, har inte storleken på mangroveskogen förändrat sig speciellt under de sista 25 åren. Genom att förbättra förvaltningen har man faktiskt fått en ökning i tigerbeståndet från knappa 350 djur år 1993 till 500-700 år 2000. Ekoturismen har också ökat.

Det är dock flera rapporter som tyder på att det har varit en förringning av delar av Sundarban, även om detta tillsvidare är bristfälligt dokumenterat. Men mangroveskogen har blivit mer sårbar som en följd av utvecklingen av räkodlingar i regionen. Ökningen i räkodlingar har också en negativ effekt på jordbruket. Uppfödningen av räkor har annars bidragit till att antalet mangroveskogar på världsbasis har minskat kraftigt de sista tjugo åren.

Sundarban har en enastående biologisk mångfald, med över 120 fisk- och 260 fågelarter. Det uppskattade antalet Royal Bengaltigrar i området är 500 och dessutom fungerar skogen som ett hem för 30 000 djur som kallas chital eller "spotted deer". Det här är en slags dovhjort i samma storlek som en norsk rådjur. Man kan även hitta 14 av världens 35 mangrove-arter i Sundarban. Foto: Amer Habib/UNEP/Flickr.com

På väg till stranden, genom Sundarban. Foto: Amer Habib/UNEP/Flickr.com

Källa: Atlas of Our Changing Environment