[[suggestion]]
Den Centralafrikanska republiken

Historisk bakgrund

Konflikterna i den Centralafrikanska republiken (CAR) har sitt historiska ursprung i kolonialtidens förtryck av landet. Frankrike kontrollerade området i 70 år (1890-1960) och drev ett brutalt förtryck och utnyttjande av befolkningen. Tchad och CAR var länge administrerade som en koloni, något som sedan fått betydelse för konflikterna i CAR.

Självständighet

År 1960 blev CAR självständigt. En grupp militära ledare och statsråd som hade tjänstgjort under det franska styrets sista år fick kontrollen över landet. Den tidigare inrikesministern David Dacko blev landets president medan en avlägsen släkting till Dacko, Jean-Bédal Bokassa, blev landets försvarschef. Både Dacko och Bokassa kom från M'bakafolket, som är bosatta i de sydvästra delarna av landet.

Bokassaregimen

År 1965 genomförde Bokassa en statskupp mot Dacko och inledde en regim som efteråt har ansetts vara brutal. Stora resurser gick till att arrangera ceremonier för att dyrka presidenten och Bokassa krönte sig till kejsare över landet. Bokassa fick trots detta stöd från Frankrike som bland annat köpte uran och diamanter från CAR. Det var först när det blev känt att Bokassa samarbetade med Libyens ledare Muammar al-Khadaffi som Frankrike drog tillbaka sitt stöd och bidrog till en statskupp mot Bokassa år 1979 där David Dacko blev återinsatt.

Bokassas generaler

Statskuppen år 1979 blev startskottet för en serie statskupper och oroligheter i CAR. Dessa genomfördes av en grupp militära ledare som hade fått sin militära utbildning från den franska kolonialregimen. Dacko blev avsatt i en av statskupperna, genomförd av den dåvarande försvarschefen André Kolingba. Kolingba hade varit brigadgeneral under Bokassa och återinförde diktatur i landet. Året därefter utsattes Kolingba själv för ett statskuppsförsök som planerades av Bokassas tidigare statsminister Ange-Félix Patassé och general Francois Bozizé. Statskuppen misslyckades men från sin exil i Frankrike lyckades Patassé skapa en opposition mot Kolingba som framtvingade ett fritt val år 1993. Patassé vann valet och utnämde sin medhjälpare från statskuppförsöket år 1982, Francois Bozizé, som landets försvarschef.

Statskupp och gerillakrig

Inte heller Patassé klarade av att kontrollera landet. I slutet av 1990-talet blev etnisk bakgrund och tillhörighet alltmer viktigt i både politiken och i samhället generellt. Detta påverkade också landets militärstyrka som bestod av presidentens säkerhetsstyrka och den vanliga militären. Soldaterna i säkerhetsstyrkan var lojala mot presidenten medans soldaterna i den vanliga militären menade att de blev diskriminerade. I maj 2001 bröt en grupp soldater ut från militären och försökte genomföra ett statskuppförsök mot Patassé. CAR:s försvarschef Bozizé beskylldes för att ha deltagit i statskuppsförsöket vilket ledde till att ett nytt krig bröt ut i CAR mellan de tidigare kupp-kollegorna Patassé och Bozizé. Soldater lojala till Bozizé flydde med honom till norra CAR och inledde ett gerillakrig mot regeringen. Kriget förvärrades av att Libyen och Tchad bidrog med vapen och stöttade varsin sida av konflikten. Libyen stöttade Patassé medan Tchad stöttade Bozizé.

Från baser i norra CAR inledde Bozizé flera attacker mot huvudstaden och lyckades år 2003 att avsätta Patassé. Bozizé upplöste nationalförsamlingen, upphävde grundlagen och utnämnde sig själv till statshuvud. År 2005 hölls relativt fira val i CAR och Bozizé blev utnämnd till segrare.

Nya konflikter

Efter tre år med relativt lugna förhållanden i landet blossade konflikten åter upp år 2006. En ny rebellgrupp kallad Union of Democratic Forces for Unity (UFDR) inledde brutala attacker mot städer i norra delar av landet och strävade efter att avsätta president Bozizé. Kännetecknande för konflikten i CAR är att ledarna för UFDR hade tidigare hjälpt Bozizé till makten år 2003. Nu anklagade UFDR Bozizé för att använda intäkterna från landets naturresurser endast på sin egna etniska grupp. Under 2006 förekom strider mellan UFDR och regeringen och många människor dödades. Samtidigt uppstod en ny rebellgrupp, Popular Army for the Restoration of Democracy (APRD). Regeringen anklagade Sudan för att stötta rebellerna i norra CAR, något som de sudanesiska myndigheterna har förnekat. 

Fredsavtal

Konflikten sinade delvis ut under 2007, och 2008 undertecknades ett fredsavtal mellan regeringen och de två rebellgrupperna. En nationell samlingsregering etablerades år 2009 där de två rebellgrupperna också representerades.

I januari 2011 anordnades ett presidentval i CAR. Bozizé utropades som vinnare med 66 procent av rösterna. Delar av oppositionen var mycket kritiska till valet som de menade inte var varken fritt eller demokratiskt. FN hade inga valobservatörer i landet under valet. 

Sélékas kupp och nya oroligheter 

Efter valet 2011 har det varit stort missnöje i landet. Bozizé anklagades för att favorisera sin egen etniska grupp och för att inte uppfylla förpliktelserna i fredsavtalet från 2008.

I mars 2013 ledde missnöjet till att rebellgruppen Séléka genomförde en statskupp. President Bozizé flydde landet och Sélékas ledare Michael Djotodia utropade sig som CAR:s president. En övergångsregering tillsattes som skulle styra CAR fram till ett nytt val år 2016. Afrikanska ledare deklarerade i april att de inte erkände Djotodia som landets president och föreslog att bilda en övergångsregering som kunde styra tills det kunde hållas nyval inom 18 månader. Djotodia, som var den enda kandidaten, blev den 13 april 2013 vald till president för denna övergångsregering.

Under hösten och mot slutet av 2013 utbröt nya strider mellan Séléka, som i huvudsak består av muslimer och den kristna gruppen "Anti-balaka". Balaka betyder machete, som är ett vapen Sélékasoldaterna är kända för att använda. Efter press från Frankrike och ledare i grannländer avgick Djotodia som president i januari 2014 och Catherine Samba Panza valdes till ny president. Trots det har man inte lyckats skapa ro i landet utan våld och stridigheter mellan olika grupper fortsätter. Speciellt mord och förföljelse av den muslimska minoriteten har ökat och rapporteras som extremt brutalt. År 2015 var ett viktigt år för CAR som då skulle ha ett folkval av president och parlament, samt välja konstitution. Efter många uppskjutningar hölls presidentvalet mellan december 2015 och mars 2016 i CAR. Den 30 mars 2016 valdes Faustin-Archange Touadéra till landets nya president.

Civilbefolkningen

Enligt FN:s flyktingorgan (UNHCR) är situationen i CAR:s nordliga provinser mycket allvarlig. Bristen på centralt styre har lett till att många vapen är i omlopp samt till utvecklingen av flera gäng och beväpnade rebeller. Frånvaron av ekonomiska möjligheter för befolkningen har också lett till fler rån, mord och annan kriminell verksamhet.

I februari 2014 meddelade FN att ungefär 900 000 är internflyktingar, och att hälften av landets 4,6 miljoner invånare är i akut kris och behöver humanitärt bistånd. Bara under de första veckorna i december 2013 hade 210 000 blivit tvungna att fly från sina hem på grund av de nya striderna mellan Séléka och Anti-balaka. 

Landet har nästan fem miljoner invånare men bara runt 300 läkare enligt Läkare utan gränser. Landet spenderar inte mycket pengar på hälsotjänster. Befolkningen har också minimal tillgång till hälsotjänster vilket gör att HIV/AIDS, undernäring, tuberkulos och sömnsjuka inte är ovanligt i landet. Landet har även några av världens sämsta siffror för förväntad livslängd, barn- och mödradödlighet och HIV-infektion. Den genomsnittliga levnadsåldern är 48 år.