[[suggestion]]
Somalia - Al-Shabaab

Bakgrund

Somalia blev ett självständigt land år 1960. Fram till då hade den norra delen av landet varit under brittiskt kolonistyre och den sydliga delen under italienskt kolonistyre. Kort tid efter Somalias självständighet tog befälhavaren Siad Barre makten genom en militärkupp och fick stöd från Sovjetunionen.

Siad Barre var en brutal diktator. Han hade makten i Somalia till 1991 då han störtades i en militärkupp och det uppstod ett maktvakuum i Somalia. Olika väpnade grupper som hade kämpat tillsammans mot Barres regim började nu kriga sinsemellan om makten. Barre-regimens fall var därmed den utlösande orsaken till det efterföljande inbördeskriget i Somalia som startade år 1991.

Under inbördeskriget drabbades Somalia även av torka och hungersnöd. Kombinationen av inbördeskrig och hungersnöd skapade en humanitär kris som ledde till att FN-styrkor, med USA i spetsen, ingrep i konflikten under perioden 1992-1995.

 

Somalia - ett land i tre delar

När USA och FN drog tillbaka sina styrkor år 1995 uppstod ett nytt maktvakuum i Somalia. Situation gjorde det möjligt för olika delar av landet att utveckla sig i sin egna riktning. Den nordvästliga delen av landet, känt som Somaliland, utvecklade sig till att bli en närmast självständig demokratisk stat. Även om den officiellt förblev en del av Somalia. Den nordöstliga delen, känt som Puntland, utvecklades också i mer självständig riktning.

I den södra delen däremot, ofta kallat Syd-Somalia, fortsatte kriget och laglösheten. Sedan 2006 har den viktigaste konflikten i Somalia primärt pågått mellan parter i södra Somalia. På ena sidan står en svag och korrupt somalisk regering som har fått avgörande stöd från länder som USA, Etiopien och Kenya och från organisationer som FN och Den afrikanska unionen (AU). På den andra sidan är det olika rebellgrupper som kämpar mot regeringen. Idag är det primärt den islamistiska organisationen al-Shabaab, som tidvis har kontrollerat stora områden i södra Somalia, som slåss mot regeringen och dess allierade.

 

 

Parterna i konflikten

 

  • Regeringen - är erkänd av FN som somalias myndigheter men kontrollerar endast delar av landet. Regeringen håller till i huvudstaden Mogadishu.
  • al-Shabaab - en extremistisk islamistisk organisation med koppling till al-Qaida. Har det senaste årtiondet varit den mäktigaste rebellgruppen i Somalia.
  • Den afrikanska unionen (AU) - har en fredsbevarande styrka i Somalia, AMISOM, som stöttar regeringen i kampen mot rebellgrupper som al-Shabaab.
  • USA - stöttar regeringen i Somalia men utför också egna militäraktioner mot al-Shabaab och andra islamistgrupper.
  • Etiopien - stöttar regeringen i Somalia. Invaderade landet år 2006 för att bekämpa islamister men har samtidigt egna intressen i Somalia.
  • Kenya - Stöttar regeringen i Somalia. Har genomfört egna militära operationer mot al-Shabaab, men bidrar numera genom AMISOM-styrkan.
  • UNSOM - FN:s politiska assisterande uppdrag i Somalia som bistår regeringen.

 

De underliggande orsakerna till konflikten

En underliggande orsak till att Somalia är så konfliktfyllt är att det somaliska samfundet i stor grad är klan-baserat. Det betyder att människors identitet och lojalitet i första hand är kopplat till andra inom samma klan. Klan-identiteten handlar om släkt och blodsband. Den nationella somaliska identiteten kommer ofta i andra hand.

Detta har gjort att det internationellt stöttade försöket att skapa en centralstyrd nationalstat, där regeringen har kontroll över och förtroende i Somalia som helhet, har visat sig vara väldigt svårt. Försöket har även skapat mycket motstånd och har därmed i sig självt varit en källa till konflikt.

Våld, fattigdom och otrygghet i södra Somalia har skapat ett stort missnöje i befolkningen. Missnöjet har riktats mot regeringen, mot internationell inblandning, mot krigsherrar och mot andra klaner. Detta har skapat en grogrund för rebellgrupper som presenterar alternativa sätt att organisera samhället på. Främst bland dessa rebellgrupper är den islamistiska gruppen al-Shabaab som utmanar både klansystemet, den internationellt stödda regeringen och Somalias grannländer.

 

Vad är al-Shabaab?

Al-Shabaab är en rebellgrupp i Somalia med en ideologi och praxis som kan definieras som islamistisk extremism. Det är en militant politisk rörelse som vill upprätta en islamistisk stat, där en extrem och politisk tolkning av islam skulle utgöra landets lagar och regler.

Al-Shabaab har stått bakom flera terrorattacker i och utanför Somalia, bland annat i Kenya och Uganda. Council och Foreign Relations (CFR) beräknade under 2018 att antalet människor som kämpar för al-Shabaab är mellan 7000-9000 personer.

Al-Shabaab samlas runt två huvudfrågor, den lokala maktkampen i Somalia och det som de anser är en globalt krig mellan islam och länder i väst. När USA och andra blandar sig i Somalia-konflikten möts den lokala och den globala kampen på samma arena.

Det finns flera orsaker till att al-Shabaab blev en mäktig rebellgrupp i Somalia. De växte fram när det uppstod ett maktvakuum i landet och som en reaktion på missnöjet bland många somalier som anklagades för korruption, våld och laglöshet. Missnöjet var riktat mot myndigheterna, internationell inblandning och mot olika krigsherrar som bidrog till våld och otrygghet.

Framväxten av al-Shabaab är också delvis en reaktion på det så kallade globala kriget mot terror, som USA satte till verket efter al-Qaidas terrorattack mot USA den 11 september 2001.

 

 

Framväxten av al-Shabaab

Den utlösande faktorn för al-Shabaab kom då United Islamic Courts, som al-Shabaab var en del av, angreps och krossades av Etiopien mellan 2006 och 2009. Etiopiska styrkor invaderade Somalia med stöd från USA och den somaliska regeringen.

United Islamic Courds (UIC) var en allians av lokala rättsinstanser med egna milisgrupper. UIC tog kontroll över stora delar av södra Somalia under 2006. De verkställde lagar som baserades på islam och skapade ordning och lugn i områden som annars varit präglade av våld, kaos och laglöshet. Stora delar av befolkningen i södra Somalia välkomnade därför UIC. USA däremot uppfattade UIC som extremister som det var nödvändigt att bekämpa med våldsamma medel.

Etiopien ställde upp som allierad i USA:s krig mot terror när de sände in styrkor i Somalia, men Etiopien hade också ett egenintresse av att bekämpa UIC. Det bor nämligen många somalier i Etiopien och många menar att delar av Etiopien egentligen tillhör Somalia. Det hävdades även av en UIC-ledare år 2006 som hotade att ta delar av Etiopien med makt. Etiopien ville därför undanröja UIC. Samma gäller för grannlandet Kenya, där många somalier bor på den kenyanska sidan av gränsen.

Den etiopiska invasionen bidrog till att United Islamic Courts (UIC) slogs ut. Al-Shabaab däremot, som fungerade som den mer extrema, militanta delen av UIC, överlevde och fick bättre möjligheter för rekrytering. Al-shabaab attraherade många unga somalier medan ledningen bestod av många krigsveteraner som hade krigat i Afghanistan.

 

Al-Shabaab tar kontroll över territorium

År 2009 började etiopiska styrkor gradvis dra sig ur Somalia, samtidigt som Den afrikanska unionen (AU) skulle fylla tomrummet genom fredsstyrkan AMISOM. I samma period avgick den somaliska presidenten och efterlämnade ett maktvakuum. Al-Shabaab såg möjligheten och tog makten över stora delar av södra Somalia. De kontrollerade ett område som sammanlagt var lika stort som Danmark. Allt som allt stärktes al-Shabaab av kriget mellan 2006-2009 och fick lättare att rekrytera medlemmar.

Några sympatiserade med al-Shabaab eftersom de framstod som den viktigaste försvararen av Somalia mot Etiopien. Andra motiverades till att stötta al-Shabaab eftersom organisationen kunde erbjuda lön och andra förmåner. Andra tvingades av al-Shabaab att stötta organisationen. Extremistgruppens frammarsch lockade  även utländska krigare, islamister i andra länder som reste till Somalia för att delta i al-Shabaabs kamp.

År 2011 trycktes al-Shabaab tillbaka av AMISOM och den somaliska regeringen, med stöd från USA. Islamistgruppen har fortsatt kontroll över stora områden i Somalia. Tiden efter 2011 har al-Shabaab i högre grad bedrivit guerillakrig och begått terrorattentat både i och utanför Somalia.

 

Al-Shabaab och kriget mot terror

År 2012 deklarerade al-Shabaab lojalitet till det internationella terrornätverket al-Qaida. USA fortsatte därför att se på konflikten i Somalia och kampen mot al-Shabaab som en del av det blobala kriget mot terror som de startade år 2001.

USA började med luftangrepp mot al-Shabaab allierade år 2007 och med drönare från 2011. Antalet rapporterade dödsfall i samband med USA:s luftangrepp eskalerade under 2014 och nådde en topp år 2017 med över 200 döda.

 

Den humanitära situationen i Somalia

 

  • FN:S UNSOM har i perioden 1 januari 2016 till 14 oktober 2017 dokumenterat att antalet döda civila uppgått i 2078 människor och antalet skadade 2507 människor.
  • 60 procent av dödsfallen och skadorna orsakades av al-Shabaab, 13 procent av andra rebellgrupper, 11 procent av regeringsstyrkor, 4 procent av AMISOM och 12 procent bedömdes som osäkra vilka som stod bakom.
  • Både regeringsstyrkor och rebellgrupper är skyldiga till brott mot de mänskliga rättigheterna i form av olagliga avrättningar, sexuellt våld, tillfälliga arrester och kidnappningar.
  • Somalia har drabbats av svåra svältkatastrofer, bland annat på grund av torka. Detta blev särskilt akut under 2017 då hälften av befolkningen i Somalia, omkring 6,2 miljoner människor, var helt beroende av nödhjälp för att överleva. Under samma period led även 350 000 barn av akut undernäring. Sifforna är hämtade från FN:s kontor för koordinering av humanitära insatser (OCHA).
  • Enligt FN:s kommissariat för flyktingar (UNHCR) är över 1,1 miljoner människor internflyktingar i Somalia och över 1 miljon människor har flytt från landet.

 

FN:s roll i konflikten

Inbördeskriget som bröt ut i Somalia 1991 skapade kaos och en humanitär kris i landet. Med anledning av detta upprättade FN:s säkerhetsråd en fredsbevarande styrka i början av 1992, UNOSOM I, i ett försök att skapa fred och stabilitet i landet.

I slutet av 1992 gav FN:s säkerhetsråd ett ännu starkare mandat till militärkoalitionen UNITAF, lett av USA, för ett militärt uppdrag i Somalia. Uppdraget fördes sedan vidare av UNOSOM II från våren 1993 och varade fram till mars 1995.  FN:s och USA:s ingripande i Somalia första halvan av 1990-talet är ett exempel på hur ett ursprungligen humanitärt uppdrag i praktiken blir en del av konflikten. Flera somalier såg på den utländska inblandningen som fientlig. Det påverkade både effekten av uppdraget och hur uppdraget genomfördes.

FN:s generalsekreterare under den här tiden, Boutros Boutros-Ghali, hävdade år 1996 att uppdraget i Somalia var en av de svåraste utmaningarna FN någonsin hade stått inför. Erfarenheten ledde också till att internationella aktörer som USA och FN i hög grad drog sig ur Somalia-konflikten. Detta vände däremot efter 11 september 2001 när intresset ökade för att bekämpa internationell islamistisk terrorism.

År 2013 upprättade FN:s säkerhetsråd ett politiskt assistansuppdrag i Somalia, UNSOM, som bistår Somalias regering. UNSOM är ett icke-militärt uppdrag och räknas därför inte som en fredsbevarande operation.