[[suggestion]]
Myanmar - Rohingya

Sedan 25 augusti 2017 har över 720 000 roghingyer flytt från Myanmar efter att militären drivit dem på flykt från delstaten Rakhine. Flykten har skett till Bangladesh där det sedan tidigare bor 200 000 rohingyer. FN har fastställt att de militära myndigheterna bedriver etnisk rensning av rohingyerna och därmed begår brott mot de mänskliga rättigheterna.

Om rohingyerna

I Myanmar bor över 50 miljoner människor och omkring två tredjedelar av befolkningen är etniska burmeser och en tredjedel är en blandning av olika etniska minoriteter. Grundlagen erkänner 135 etniska minoriteter i Myanmar men rohingyerna är erkänd som en sådan.

Nästan 90 % av befolkningen i Myanmar är buddhister och under de senaste åren har landet sett en växande form av en burmesisk-buddhistisk nationalism som exkluderar andra etniska och religiösa minoriteter. Kristendomen och islam är vanlig bland flera av minoriteterna där rohingyerna primärt är muslimer.

Rohingyerna är enligt FN en av världens mest förföljda minoriteter och många har i Myanmar utsatts för tvångsarbete, som ofta lett till våldsam misshandel och sexuella övergrepp. Rohingyerna blir också ofta offer tillfälliga gripanden och fängsling, de nekas statsmedborgarskap och har inte heller rätt att äga land. Delstaten Rakhine har dubbelt så hög fattigdom som genomsnittet i Myanmar. Rohingyernas extrema sårbarhet är resultatet av myndigheternas politik som förts mot dem över flera årtionden.

Bakgrunden till konflikten

Myanmar har varit plågat av etniska konflikter sedan landet blev självständigt från det brittiska kolonistyret år 1948. Det officiella namnet var då Burma men ändrades 1989 till Myanmar.

1937 började Storbritannien att rekrytera etniska minoriteter som soldater till den burmesiska armen. Dessa skulle vara med och styra Burma under brittiskt herravälde och var en strategi för att säkra kontrollen i landet genom att hålla majoritetsbefolkningen nere som primärt bestod av etniska burmeser.

Denna dela-upp-och-erövra-politiken bidrog till framväxten av burmesisk nationalism som favoriserade buddismen och etniska burmeser. Detta skapade grunden för en långvarig konflikt mellan burmeser och den etniska minoriteten i landet. Då Japan ockuperade landet under andra världskriget, allierade de sig med burmeserna i deras kamp mot britterna och de etniska minoriteterna. Detta ledde till övergrepp på civila på båda sidor, något som förstärkte den etniska konflikten ytterligare.

Då Myanmar blev självständigt från brittisk kontroll år 1948 blev det viktigt att klargöra landgränsen mot Bangladesh. Gränsen har historiskt sett varit flytande då migranter från olika delar av Indien bosatt sig i Rakhine. Frågan om gränsen blev svårare att hantera då vissa grupper är bosatta på båda sidor om gränsen.

1962 tog militären makten i Myanmar genom en kupp och har sedan dess spelat en dominerande roll i den politiska styrningen i landet. De har i allt högre grad använt en retorik och politik som betonar burmesisk-buddhistisk nationalism och generellt är kritisk till etniska minoriteter, särskilt muslimer.

De militära myndigheterna har länge drivit en diskriminerande, våldsam och förtryckande politik gentemot rohingyerna. De rättfärdigar sina metoder genom att påstå sig vara nationens beskyddare vilket har ökat militärens popularitet bland många buddistiska burmeser i landet.

 

Den utlösande orsaken till fördrivningen av roghingyer

Den 25 augusti 2017 utförde rohingya-motståndsgruppen ARSA en koordinerad attack mot en militärbas i Rakhine som ledde till att tolv personer från regeringsstyrkan miste livet. Attacken var en reaktion på den ökade pressen på rohingyer i området. Motståndsgruppen ARSA växte fram i kölvattnet av myndigheternas brutala våld mot rohingyer under 2012 och som en reaktion på det stadigt ökande förtrycket i Rakhine.

Attacken den 25 augusti 2017 utlöste samma dag en oproportionerlig och brutal motreaktion från de militära myndigheterna. Regeringsstyrkan riktade sig mot rohingyafolket som helhet och detta ledde till en människorättskatastrof där 10 000 människor blev dödade. Det var en massaker med tortyr och omfattande fall av våldtäkter. En rapport från FN har fastslagit att militäroperationen var menad att terrorisera rohingyafolket och Läkare utan gränser har beräknat att minst 6700 rohingyer miste livet under en månads tid.

Militäroperationen ledde till att över 720 000 rohingyer tvingades fly till grannlandet Bangladesh. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter kallar den brutala militäroperationen för etnisk rensning. En granskningsrapport från FN 2018 fastslår att Myanmars högsta generaler borde lagföras för folkmord och brott mot mänskligheten mot rohingyer och andra etniska minoriteter i delstaten Rakhine, Kachin och Shan.

Underliggande orsaker och drivkrafter i konflikten

Myndigheterna har länge talat om Myanmar som en specifik burmesisk-buddhistisk nationalstat. Den favoriserar den burmesiska-buddhistiska majoriteten och exkluderar landets etniska och religiösa minoriteter generellt, särskilt rohingyamuslimerna.

Rohingyerna ses som olagliga invandrare från Bangladesh av myndigheterna, även om de faktiskt levt i Myanmar i många generationer. De omtalas konsekvent som bengaler, och militären har talat om fördrivelsen av rohingyer som en lösning på det "bengaliska problemet". Samtidigt försöker militären skriva om historien genom att använda falska bilder och osanna påståenden om att rohingyerna är aggressiva och våldsamma inkräktare från utlandet.

Propagandan från både militären och extremt nationalistiska buddhister har bidragit till att många i Myanmar delar militärens syn på rohingyer. Detta har lett till att väpnade rohingyagrupper ses som ett hot mot majoritetsbefolkningen. Det faktum att det faktiskt finns våldsamma rohingyagrupper såsom ARSA, bidrar till bilden av att hela den civila rohingyabefolkningen utgör ett hot och att det därför är tillåtet att använda våld och fördriva dem från landet.

 

Andra konflikter i Myanmar

I Myanmar finns ett antal pågående konflikter, några av dem mellan andra etniska minoriteter och militären ibland annat delstaterna Kachin och Shan. Konflikterna drivs av olika former av missnöje hos befolkningen, vilka inkluderar rättigheter till land, utvecklingsprojekt och naturresurser. Inkomster från narkotikahandel har bidragit till finansiering av flera olika väpnade grupper.

De underliggande orsakerna handlar om minoriteternas krav på självstyre och missnöje och motstånd till etnisk och religiös diskriminering. Minoriteterna är upprörda över militärens attacker på civila och andra brott mot mänskligheten.

Aung San Suu Kyi och kampen för demokrati

Andra konflikter i Myanmar handlar mer om demokrati inom det gemensamma Myanmar, och är mindre knutet till etnicitet och religion. Den viktigaste konflikten står mellan militären och de civila myndigheterna, där den sistnämnda domineras av det politiska partiet National League for democracy, NLD. NLD stiftades efter ett studentuppror 1988 och partiet leds av Aung San Suu Kyi som fick Nobels fredspris 1991.

Bakgrunden till konflikten mellan militären och den civila myndigheten är militärens dominerande roll i politiken. Myanmar har en civil och en militär ledare, där militären styr säkerhetspolitiska ärenden med viss förhållning till presidenten. Grundlagen från 2008 ger militären rätt till att utse två vicepresidenter och fyra ministerposter i regeringen, försvarsministern inkluderad. Grundlagen ger också militären rätt till att utse 25 procent av parlamentets representanter. Samtidigt krävs det över 75 procent av rösterna i parlamentet för att ändra grundlagen. Detta ger i praktiken militären vetorätt mot grundlagsändringar.

Det är militären som är ansvariga för övergreppen mot rohingyerna och andra minoriteter. Men Aung San Suu Kyi och de civila myndigheterna har fått kritik av FN och andra för att inte ha använt sin makt, om än begränsad, till att försöka stoppa eller förhindra militärens maktmissbruk mot civil. En granskningsrapport från FN 2018 hävdar att de civila myndigheterna bidragit till militärens förbrytelser, bland annat genom att förneka att övergreppen pågått, att de tillåtit förstörelse av bevis och hindrat internationella undersökningar i Myanmar.

 

FN:s roll i konflikten

På grund av oro över myndigheternas behandling av minoriteter i Myanmar bestämde FN:s råd för mänskliga rättigheter att göra en självständig undersökning om förhållandena i landet. Detta mynnade ut i en granskningsrapport 2018 som avslöjade de grova övergrepp som regeringsstyrkan begått mot rohingyerna.

Granskningsrapporten anklagar myndigheterna för folkmord och uppmanar FN:s säkerhetsråd att ta saker vidare till Den internationella staffdomstolen (ICC), eller upprätta en egen internationell domstol i Myanmar. Om detta sker kan individer i Myanmar, först och främst de högsta militära ledarna, bli dömda och utlämnade för att sona sina straff. Det ska dock mycket till för att denna typen av internationellt straffrättsliga åtal ska bli genomförda.

I linje med de mänskliga rättigheterna och FN:s flyktingkonvention har rohingyerna som flytt från Myanmar i utgångspunkten rätt att vända tillbaka. I november 2017 ingick Bangladesh och Myanmar ett avtal rörande återvändande av rohingyaflyktingar, men FN:s kontor för humanitär hjälp hävdar att förhållandena inte för tillfället är goda nog.

Runt 18 000 rohingyer har flytt till Indien, och några har blivit skickade tillbaka till Myanmar. UNHCR, FN:s organisation för flyktingar, har uttryckt en stark oro för säkerheten för de rohingyer som skickats tillbaka från Indien till Myanmar utan att egentligen fått sina ansökningar ordentligt utredda.