[[suggestion]]
Irak

Bakgrund

Irak uppstod som land under krigsuppgörelsen efter första världskriget, då segrarna Storbritannien, Italien, och Frankrike under San Remo-konferensen år 1920 fördelade Mellanöstern mellan sig. Landområdet gick från att vara en del av det Osmanska riket till att bli ett brittiskt mandatområde.

Det nya landet hade en blandad befolkning; kurderna var i majoritet i norr, sunnimuslimerna dominerade den centrala delen av Irak, och shiamuslimerna höll till i den södra delen av landet. Andra befolkningsgrupper är assyrier, kristna och jezidier. Både kurderna och shiamuslimerna hade fått signaler om att de skulle få sin självständighet efter San Remo-förhandlingarna och var därför inte särskilt nöjda med krigsuppgörelsen. Fortfarande finns det starka krafter i bägge befolkningsgrupper som arbetar för separering från Irak.

Saddam Hussein tar makten

År 1932 tog den brittiska mandatperioden slut och Storbritannien drog sig formellt ut ur Irak efter att man säkrat viktiga positioner inom oljeindustrin. Därefter följde en period med mycket politisk oro.

Under åren 1945 till 1958 styrdes landet av 24 olika regeringar. Det brittiskt stödda irakiska kungariket störtades i revolutionen 1958 och den irakiska republiken bildades. En av de grupper som deltog i denna revolution, det socialistiska Baath-partiet, tog tio år senare makten i en militärkupp. Baath-partiet var ett sekulärt parti som skiljde tydligt på stat och religion.

Efter en snabb karriärklättring och likvidering av politiska motståndare, blev Saddam Hussein ledare för Baath-partiet år 1979 och därmed även Iraks statsöverhuvud. Han placerade vänner och familj på de viktigaste militära och administrativa positionerna. Inom kort tid byggde han även upp en omfattande personkult runt sig själv; statyer och porträtt av Saddam Hussein blev med tiden väl synliga i den irakiska stadsbilden.

Saddam Hussein och hans umgängeskrets var sunnimuslimer och sunnimuslimerna fick trots det en privilegierad ställning inom irakisk politik. Trots att shiamuslimerna är i majoritet i Irak, fick de i liten grad vara med och bestämma. Det samma gällde den stora kurdiska befolkningen i norra Irak. Kurderna och Shiamuslimerna har flera gånger gjort väpnat uppror mot Saddams regim.

Irak i krig med grannländerna – Iran och Kuwait

Iran och Irak låg i krig mellan åren 1980 och 1988, det så kallade ”första gulfkriget”. Kriget startade bara året efter den islamska revolutionen i Iran började. Kriget förändrade inte gränsen mellan länderna men runt 400 000 människor dog och de materiella kostnaderna var enorma. Krigen drabbade den kurdiska befolkningen hårt (se Kurdistan).

I kölvattnet av kriget kom Iraks invasion av Kuwait 1991. De två länderna hade länge varit oeniga om var landgränsen skulle gå sedan Kuwait blev självständigt från Storbritannien år 1961. Irak menade att de hade rätt till delar av det kuwaitiska territoriet. Dessutom hade Irak lånat pengar av Kuwait under kriget mot Iran och ville nu att Kuwait skulle stryka skulden. Irakiska myndigheter ville också ha kompensation för att Kuwait hade överskridit OPEC:s oljekvoter under krigsåren, något de menade hade skadat Irak ekonomiskt. Då Kuwait inte godtog Iraks krav, gick Irak till angrepp, något som var i strid med folkrätten.

Invasionen i Kuwait fördömdes av det Internationella samfundet. FN bad Irak att dra sig ur Kuwait omedelbart och ekonomiska sanktioner infördes. När Irak inte följde upp inom tidsfristen satte man in en multinationell styrka under USA:s kommando, med ett FN-mandat om att frigöra Kuwait. Slaget var förlorat efter några månaders intensiv krigföring, det andra gulfkriget (eller bara gulfkriget), och irakierna drog sig tillbaka.

De irakiska myndigheterna skrev därefter under ett avtal om vapenvila där de gick med på att förstöra alla biologiska och kemiska vapen under övervakning av FN:s vapeninspektörer. Om nedrustningen gick enligt planen skulle även de ekonomiska sanktionerna gradvis upphävas.

 

Irak-kriget startar

Den nedrustning som Irak gått med på i utbyte mot upphävning av ekonomiska sanktioner gick inte enligt planen och förhållandet mellan FN:s vapeninspektörer och Saddam Husseins män blev mer och mer ansträngt under åren som följde. Inspektörerna motarbetades och arbetsvillkoren var dåliga. Vapeninspektörerna hittade inte heller det de letade efter.

Pressen på Saddam Husseins regim blev betydligt starkare efter al-Qaidas terrorattentat i USA den 11 september 2001. Från 2002 talade USA:s myndigheter konsekvent om Irak som en del av ”ondskans axelmakter” och Irak beskylldes för att samarbeta med Usama bin Laden och al-Qaida (se Afghanistan och al-Qaida). USA menade att det var av avgörande betydelse att avsätta Saddam Hussein för att kunna arbeta med stabilisering och demokratisering i regionen. När vapeninspektörerna utvisades år 2003 hävdade USA att en invasion var nödvändig. I FN:s säkerhetsråd var parterna oeniga och både Frankrike och Ryssland uttryckte att de var emot ett angrepp på Irak. Det var således utan stöd från FN som USA gick till angrepp mot Irak den 20 mars år 2003. Invasionen skedde i strid mot folkrätten eftersom USA och dess allierade inte fått mandat av FN till att invadera Irak och situationen inte heller utlöst rätten till självförsvar, vilka är de enda två lagliga grunderna till maktbruk mot en stat.

Saddam Husseins armé hade lite att sätta emot invasionsstyrkan. Redan den 1 maj 2003 förklarade USA:s president George W. Bush att kriget var vunnet och man gick över i en så kallad stabiliseringsfas. Saddam Hussein fängslades i december 2003 och rättegången mot honom påbörjades i oktober 2005. Han anklagades för brott mot mänskligheten och blev avrättad den 30 december 2006. En irakisk övergångsregering blev vald i januari 2005. Sunnimuslimerna bojkottade valet, något som ledde till att både kurderna och shiamuslimerna fick många representanter i den nya regeringen.

USA:s intresse av oljetillgångar och tillbakadragande av soldater

Kritiker hävdar att det varken var fruktan för nya terrorangrepp, massförstörelsevapen eller önskan om att demokratisera Irak som var huvudgrunden till USA:s invasion i Irak. De menar att invasionen primärt genomfördes på grund av att USA var intresserade av regionens enorma oljerikedomar; två tredjedelar av världens kända oljereserver finns i Mellanöstern, där Irak och Saudiarabien är de största producenterna. Man har fortfarande inte kunnat bevisa att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen eller att det fanns förbindelser mellan hans regim och al-Qaida.

Trots att nya regeringsmakter sattes in var landet länge präglat av kaos och befann sig nära ett inbördeskrig. Reell stabilisering fick vänta och motståndet mot amerikansk närvaro var stort, ett motstånd som ökade efter avslöjanden år 2004 om att amerikanska soldater misshandlat irakiska fångar i bland annat Abu Ghraib-fängelset utanför Bagdad. Som svar på det ökade våldet och den höga dödssiffran bland både amerikanska soldater och civilbefolkningen satte president Bush in en storoffensiv med ytterligare 30 000 soldater i mars år 2007. De förstärkta styrkorna, tillsammans med en ny strategi i förhållande till lokala stamråd i de oroliga provinserna, bidrog till att dramatiskt reducera antalet döda under 2008. Bagdad betraktades därefter som mycket tryggare efter att irakiska och amerikanska styrkor samarbetat med att rusta upp slumområdet Sadr City och landets näst största stad Basra. Hösten 2008 ingick det irakiska parlamentet ett avtal med USA om gradvis tillbakadragande av militärstyrkor från Irak. USA hade innan slutet av 2011 dragit de flesta av sina soldater.

Den islamiska staten (IS) växer fram

I perioden efter att USA drog tillbaka sina styrkor från Irak eskalerade våldet i landet, bland annat på grund av inbördeskriget i Syrien. Det maktvakuumet som uppstod efter att de amerikanska styrkorna försvann öppnade upp för nya grupper att hävda sig. Flera av dessa grupper hade tidigare organiserat sig i kampen mot den amerikanska ockupationen, särskilt sunnimuslimerna som gjorde hårt motstånd. Sunnimuslimerna var emot den nya irakiska regimen vars politik diskriminerade sunniterna. Flera av dessa grupper växte fram ur al-Qaida, men de så kallade al-Qaida som verkar i Irak tog avstånd från al-Qaida i stort och valde en annan strategi för sin plan om en islamisk stat. De tog namnet Den islamiska staten 2014 och tog då över stora landområden i både Irak och Syrien. Detta ledde till en ny konfliktsituation i Mellanöstern.

Läs mer om Den islamiska staten (IS) här.

Läs mer om inbördeskriget i Syrien här.

FN:s roll i konflikten

FN har varit på plats i Irak sedan 1991 då de skickade en fredsstyrka efter att Irak och Kuwait undertecknat ett fredsavtal. Styrkan skulle övervaka den irakiska reträtten och efteråt kontrollera att den neutrala zonen mellan de två länderna respekterades. FN har också åren efter Kuwait-invasionen noga följt Iraks exploatering av oljeintäkter. Irak tvingades betala ersättning till ungefär 20 länder för utgifterna de debiterades med i samband med Kuwait- invasionen. Detta är något som har följts upp av FN som också har övervakat att sanktionerna mot Irak har blivit genomförda. Sanktionerna har särskilt varit knutna till Iraks oljeindustri. Eftersom Irak har vägrat samarbeta med FN:s vapeninspektörer har de tilldelats små oljekvoter. Därmed blev den irakiska staten än mer fattig vilket ännu en gång ledde till stora lidanden för den irakiska befolkningen.

Under mitten av 90-talet var avsaknaden av mat och mediciner så stor att det talades om en humanitär kris. Många hävdade att sanktionerna bröt ner den irakiska lokalbefolkningen och inte myndigheterna. Kritiken medförde att FN år 1995 satte igång det så kallade Olja-för-mat-programmet. Irak fick därefter lov att sälja olja så länge pengarna användes till mat och mediciner och inte till militär upprustning.

FN:s dåvarande humanitära koordinator i Irak, Denis Halliday, avgick 1998 i protest mot sanktionerna som FN:s säkerhetsråd utsatt Iran för. Halliday karaktäriserade sanktionernas konsekvenser hos den irakiska befolkningen som ”folkmord”. Både Hallidays efterträdare, Hans von Sponeck, och chefen för FN:s livsmedelsprogram WFP, Jutta Burghardt, avgick 2000 av samma orsak som Halliday. Omfattande korruption har avslöjats i förbindelse med administrationen av Olja-för-mat-programmet, något som har gjort att flera FN-anställda tvingats avgå. Programmet upphävdes då Saddam Husseins regim störtades.

Efter att USA invaderade Irak 2003 blev det svårare för FN att utföra sitt arbete i landet. Eftersom organisationen i utgångsläget var emot invasionen har det varit svårt att komma underfund med vilken roll organisationen ska spela nu i efterhand. FN finns representerade i landet genom sina många organisationer, genom exempelvis WFP, UNICEF och UNHCR. FN associeras i stor grad med USA:s närvaro i landet och har därför ofta blivit ansedda av irakiska motståndsgrupper som legitimt mål i kampen mot ockupationen. I augusti 2003 blev organisationens huvudkontor i Bagdad bombat och 22 människor omkom. FN drog då tillbaka de flesta av sina medarbetare från Irak. FN har kvar ett assistansuppdrag i Irak som funnits sedan 2003 vid namn UNAMI, men alltså ingen fredsbevarande styrka kvar alls.

Sveriges roll i konflikten

Sverige bidrar med militär personal till den USA-ledda koalitionen och verkar i huvudsak i norra Irak. Svenskarnas huvuduppgift är rådgivning och utbildning av de irakiska försvarsstyrkorna i syfte att stå emot IS framryckning. Styrkan består av ca 70 personer och ytterligare 120 personer står redo att rycka in vid behov. Den militäriska styrkan är en del av en bredare strategi där diplomati och humanitära åtgärder ingår.