[[suggestion]]
Jemen

Bakgrund

Sedan de osmanska styrkorna drog sig tillbaka från Jemen efter första världskriget (1918) har Jemen präglats av politisk oro, kuppförsök och väpnade sammandrabbningar. Jemen var då uppdelat i två stater; Nordjemen och Sydjemen. Konflikt och våld ägde rum både inom och mellan nord och syd. Jemen som självständig stat bildades år 1990 men med starka motsättningar mellan olika grupper.

Den största konflikten i Jemen idag står först och främst mellan rebeller från huthier i norr och de statliga myndigheterna, med stöd från olika håll. Konflikterna mellan huthirörelsen och myndigheterna sträcker sig tillbaka till år 2004, men fick en vändpunkt då den dåvarande diktatorn Ali Abdullah Saleh var tvungen att avgå som president på grund av upproret under den arabiska våren år 2011. Abed Rabbo Mansour Hadi tog över som president i det som skulle vara en övergångsperiod till skapandet av en ny grundlag. Detta var något Saudiarabien satte press till att få igenom.

Den utlösande orsaken till konflikten

Medan arbetet av den nya grundlagen pågick stärkte huthirebellerna sin maktposition i nord. Statsmakten hade blivit försvagad på grund av splittring i regeringsstyrkorna – några stöttade president Hadi och andra förblev lojala till den avgångne presidenten Saleh. Det makvakuum som uppstod efter en svag regering, kombinerat med en splittring inom den politiska processen, ledde till att huthirebellerna startade en statskupp. Hösten 2014 tog de kontroll över huvudstaden Sanaa och avsatte i februari 2015 presidenten Hadi. Huthirebellerna allierade sig samtidigt med Saleh och de tidigare regeringsstyrkorna som varit lojala till honom. Den internationellt ansedda Hadiregeringen bad om hjälp utifrån för att bekämpa Huthi/Saleh-alliansen och i mars 2015 började en Saudiarabisktledd militärkoalition att bomba huthier i syfte att återinföra Hadiregeringen. Det uppstod samtidigt anti-huthiergrupper i söder, som lokala al-Qaida-medlemmar och sympatisörer var en del av.

Huthi/Saleh-alliansen varade fram till december 2017. Saleh blev dödad av huthirebellerna bara två dagar efter att han valt att bryta alliansen och sagt att han ville starta samtal med Saudiarabien.

Aktörerna

Huthirebellerna – rebellerna i nord, representerar en lokal shiamuslimsk inriktning (zaidism).

Myndigheterna och president Hadi – Abed Rabbo Mansour Hadi är den internationellt erkände presidenten i Jemen.

Saudiarabien – leder en militärkoalition dominerad av sunnimuslimska länder som stöttar Hadiregeringen.

USA, Storbritannien, Frankrike och andra – stöttar den Saudiarabisktledda koalitionen med vapen m.m.

Anti-huthistyrkor – består av olika lokala grupperingar i söder, primärt sunnimuslimer, som ser på en huthiexpandering från nord som ett shiamuslimskt hot.

Al-Qaida – en jihadistisk grupp med en ideologi om terrorism mot västvärlden. Är samtidigt en lokal grupp i Jemen som krigar mot huthier.

Iran – en shiamuslimsk stormakt i regionen och ärkefiende till Saudiarabien. Iran har i ökad grad gett sitt stöd till huthier.

Vad vill huthirörelsen?

Huthirörelsen är uppkallad efter grundaren och den första ledaren Hussein al-Huthi. Rörelsen hävdar att de kämpar för rättigheter de inte fått uppfyllda, framförallt knutna till deras identitet som zaidier. Zaidism är en lokal inriktning inom shia-islam och zaidierna utgör cirka en tredjedel av Jemens befolkning. De regerade i Nordjemen under nästan tusen år, fram till 1962.

Huthier kräver bland annat att befolkningen i norra Jemen ska få bättre representation i statens maktapparat. Sedan 2004 har det varit strider mellan regeringsstyrkorna och huthirörelsen. Målet för huthier har varit större självbestämmanderätt över sina områden i norr samt ett beskydd av zaidiernas religiösa och kulturella traditioner. De strider mot vad de anser vara ett ökande sunni-islamistiskt hot. Huthiernas oro försvann inte efter regimskiftet efter den arabiska våren eftersom Saudiarabien stod bakom den nya regimen. Huthier hävdar även att deras övertagande av nya områden i syd handlar om att försvaga extremistgrupper som al-Qaida.

Underliggande orsaker och drivkrafter i konflikten

De grundläggande drivkrafterna till konflikterna i Jemen har att göra med olika former av politiskt och ekonomiskt missnöje hos befolkningen. Dessa kom till uttryck under den arabiska våren 2011 och handlar om fattigdom, arbetslöshet, vattenbrist och korruption i kombination med avsaknad på demokrati och politisk representation. Den arabiska våren startade i Jemen den 27 januari 2011 då 16 000 demonstranter samlades på gatorna i Jemens huvudstad Sanaa med ett krav om att president Ali Saleh Abdullah ska avgå. Saleh meddelade att han inte tänkte ge upp makten och demonstrationerna fortsatte. Efter en månad av protester öppnade säkerhetsstyrkor eld mot demonstranter i Sanaa och över 40 människor dog. President Saleh förklarade då att han ansåg Jemen fortfarande vara i utmärkt skick.

Saleh förlorade till slut det stöd han hade. I november 2011 accepterade han sin avgång och lämnade över makten till sin efterföreträdare Mansour Hadi Abdrabbuh och en koalitionsregering bildades. Nationalförsamlingen gav Saleh full immunitet, trots invändningar från tusentals gatudemonstranter som ville att han skulle få ett straff. Huthierna deltog i protesterna mot president Saleh och såg möjligheten att utvidga sin territoriella kontroll i det maktvakuum som uppstod.

Redan före krigen eskalerade år 2014 var Jemen det fattigaste landet i den arabiska världen där vattenbrist var ett av landets största problem. Under 2015 levde hälften av befolkningen på mindre än två dollar om dagen och utan tillgång till rent vatten och goda sanitära förhållanden. Kriget har förvärrat situationen och skapat en hungerkatastrof och utbredning av sjukdomen kolera.

I tillägg till detta är Jemen utsatt för terrorism från al-Qaida och Den islamiska staten (IS) och USA:s drönarkrigsföring mot dessa. Bägge delar bidrar till rädsla och ilska hos befolkningen. Det har också skapat en ökad misstro till myndigheter som under en längre tid tillåtit USA att bomba i Jemen. Myndigheterna varken vill eller kan bekämpa terrorismen på egen hand. Då pengabistånden från USA till Hadiregeringen är knutet till kampen mot al-Qaida och IS gör detta att Hadiregeringen tjänar pengar på att al-Qaida och IS verkar i Jemen.

En annan faktor som bidrar till de våldsamma konflikterna är att Jemen är ett av de länder i världen som har störst vapentäthet. De flesta vuxna har tillgång till ett modernt handvapen och flera lokala grupper har även pansarfordon, luftvärnsraketer och artilleri. Det geografiska läget gör också att landet påverkas av turbulensen i andra länder, bland annat konflikten Somalia.

Huthierna tar över makten

Hösten 2014 tog Huthirörelsen kontroll över stora delar av Jemen, bland annat över huvudstaden Sanaa. Senare har de intagit flera statliga byggnader, även regeringskontoret. I början av 2015 avvisade de utkastet till en ny grundlag som regeringen lagt fram som förslag och satte samtidigt presidenten och övrig statsmakt i husarrest.

Presidenten kallade huthiernas handlingar för ett kuppförsök. Huthierna medgav senare att de hade övertagit makten. Ett problem med detta maktskifte är att huthierna endast representerar en shia-minoritet i norra Jemen. Det är osannolikt att de kommer vinna stöd av sunnimuslimer och lokala leder i syd och de kommer inte heller att bli erkända internationellt.

I februari 2015 flydde president Hadi till staden Aden. Där försökte han att etablera ett maktcentrum för att återta kontrollen i landet. Sommaren 2015 återtog anti-huthimilitanta grupper kontrollen över Aden. Aden var Sydjemens huvudstad fram till 1990.

Andra staters roll i konflikten

Den 25 mars 2015 började grannlandet Saudiarabien tillsammans med allierade att bomba huthimål i Jemen. Den militära operationen framställs som ett svar på president Hadis uppfordran om hjälp. Koalitionen leds av Saudiarabien med stöttning av Förenta Arabemiraten, Bahrain, Kuwait, Sudan, Marocko, Egypten, Senegal och Jordanien. 

Qatar var från början med i koalitionen men drog sig ur år 2017 till följd av en politisk konflikt med flera av de andra arabiska länderna i koalitionen. Koalitionens konflikt med Qatar har också skapat en oro inom Hadiregeringen eftersom några av regeringsmedlemmarna stöttar Qatar.

USA, Storbritannien och Frankrike har stött koalitionen genom logistik och underrättelsetjänster i tillägg till ökad vapenhandel till länderna inom koalitionen. USA har också fortsatt med sina bombangrepp från luften mot påstådda al-Qaida mål i Jemen, som en förlängning av de såkallade globala krigen mot terrorism som startade år 2001. Somalia har stöttat den Saudiarabisktledda koalitionen genom att tillåta användning av somaliska militärbaser samt luft- och sjöområden.

FN, EU, Iran och Ryssland har kritiserat koalitionens inblandning i konflikten, delvis på grund av att bombningarna och blockaden lett till en förvärrad humanitär situation för civilbefolkningen i Jemen.

Saudiarabien, Iran och förenande Arabemiraten

Saudiarabien och deras allierade ser huthierna som om de är en iransk aktör. Iran och huthier avvisar detta och nekar samtidigt att huthier tar emot stöd från Iran. Sanningen är att huthirebellerna har egna mål och intressen, men att de i ökande grad fått stöd från Iran genom bland annat vapenleveranser meddelar nyhetsbyrån Reuters (2017).

Medan Saudiarabien tagit ledningen i kampen mot huthier i nord, har de förenade Arabemiraten lett kampen i de sydliga delarna av Jemen. Under 2018 blev det avslöjat att förenta arabemiraten utfört tortyr mot jemeniter, och att de håller politiska fångar i 18 stycken hemliga fängelser som landet upprättat i Jemen som en del av kriget mot huthier.

Den humanitära situationen

FN:s överkommissarie för mänskliga rättigheter rapporterade i september 2017 att bombningen från den Saudiarabisktledda koalitionen var huvudorsaken till civila dödsfall i Jemen. Detta klargjordes desto mer i augusti 2018 då Saudiarabien bombade en skolbuss i Jemen och minst 40 barn dödades.

I augusti 2016 påpekade redaktionen på The New York Times och The Guardian att USA och Storbritannien, med tanke på deras avgörande stöd till Saudiarabien, är indirekt ansvariga för det höga dödsantalet bland civila.

Det finns grund till att misstänka att antalet döda i Jemen är långt över 10 000. Enligt Washington Post kan så många som 50 000 människor ha blivit dödade bara i perioden mellan januari 2016 och juli 2018. I tillägg har tusentals människor dött av svält, sjukdomar och brist på medicin, mat, vårdpersonal, sjukhus och infrastruktur som kriget orsakat. Miljontals människors liv befinner sig nu i farozon till följd av den humanitära kris som kriget skapat.

Beräkningar från FN:

  • Minst 10 000 människor har blivit dödade i Jemen sedan den Saudiarabisktledda koalitionens bombningar började i mars 2015
  • Runt 22 miljoner människor, dvs. drygt 80 % av befolkningen, är i behov av humanitär hjälp
  • Över 3 miljoner människor har tvingats lämna sina hem, varav ca 270 000 har flytt landet

FN:s roll i konflikten

Sedan starten på upproret 2011 har FN haft ett särskilt sändebud i Jemen. FN har på detta sätt försökt att få parterna i konflikten att samtala med varandra och försöka nå fram till en lösning som fördelar makten mellan de grupper som de representerar. En eskalering av konflikten år 2015, med bombkampanjen från den saudiarabisktledda koalitionen, ledde till att en sådan lösning inte fört läget framåt. I tillägg var FN:s personal tvunget att tillfälligt evakuera Jemen.

I februari 2014 gav FN:s säkerhetsråd mandat till att utföra sanktioner mot grupper som skapat oro i Jemen. Efter att huthier tog kontrollen över huvudstaden Sanaa har säkerhetsrådet utfört sanktioner både mot huthiledare och den tidigare presidenten Saleh efter önskemål från både president Hadi och Saudiarabien. Dessa sanktioner har istället för att försvaga makten, stärkt makten till de som blivit sanktionerade.

FN-observatörer runt sanktionen hävdade i en rapport från januari 2016 att både den saudiarabisktledda koalitionen och huthirebellerna har attackerat civila och att dessa attacker möjligen är ett brott mot mänskliga rättigheter. FN:s talesman Stephane Dujarric har sagt att alla parter i konflikten förhindrar nödhjälpsleveranser att nå fram till det jemenitiska folket.

Enligt internationell rätt är det endast i situationer av självförsvar eller då FN:s säkerhetsråd bestämmer det som stater har lov att bryta en annan stats suveränitet. Eftersom den internationellt ansedda Hadiregeringen har bjudit in den Saudiarabiska koalitionen till att ingripa i Jemen, anses bombkampanjen som ett brott mot Jemens statssuveränitet. Så länge Hadi och koalitionen stöttas av USA, Storbritannien och Frankrike, som alla har vetorätt i FN:s säkerhetsråd, är det osannolikt att säkerhetsrådet vill spela en avgörande roll i konflikterna i Jemen.

FN som fredsförhandlare

Förhandlingarna mellan regeringen och huthirörelsen har delvis förts i FN:s regi. FN formulerade en fredsplan men har haft svårigheter med att få parterna att godkänna alla punkter i förslaget. Vapenvila, militärisk nedrustning i städerna och en gemensam samlingsregering är bland de mål FN arbetat med att få deltagande parter att bli eniga om.

Efter huthirebellernas statskupp i november 2014 förklarade de att de etablerat en ny regering. FN:s särskilda sändebud i Jemen, Ismail Ould Cheikh Ahmed, uppmanade då huthierna att ta tillbaka detta beslut och istället handla efter FN:s fredsplan.

I februari 2018 tog den brittiska Martin Griffiths över som FN:s särskilda sändebud i Jemen. Griffiths har varit särskilt angelägen om att förhandla fram en lösning i den huthikontrollerade hamnstaden Hodeida där en våldsam kamp om kontrollen kan få katastrofala följder för civilbefolkningen. Målet är att huthierna drar sig ut ur staden med överenskommelsen om att FN eller internationella styrkor tar ansvar för Hodeidas säkerhet.