Afghanistan

Introduktion

Konflikten i Afghanistan har länge varit centrerad kring å ena sidan den väststödda regimen i huvudstaden Kabul och å andra sidan talibanernas upprorsgrupp. Konflikten började när USA invaderade Afghanistan som svar på al-Qaidas terrorattacker mot USA den 11 september 2001.

Sedan krigets begynnelse år 2001 har den, enligt Brown University i USA, beräknats ha kostat drygt 175 000 människor livet, bland dem är minst 47 000 civila.

Bakgrund

Den islamistiska rörelsen Taliban, var fram till den USA-ledda invasionen 2001 de som satt med regeringsmakten i Afghanistan. Efter invasionen fungerade talibanerna som en upprorsgrupp i Afghanistan, fram till dess att de 2021 kom till regeringsmakten igen.

Att känna till talibanernas framväxt och deras relation till terrornätverket al-Qaida är avgörande för att förstå varför Afghanistan blev det omedelbara målet för USA:s så kallade globala krig mot terrorismen 2001.

Framväxten av Taliban-rörelsen har sina rötter i det kalla kriget, då USA och Sovjetunionen allierade med varsin sida i det afghansk-sovjetiska kriget 1979–1989.

Kriget 1979–1989: kommunism mot islamism

Det afghanska kommunistpartiet tog makten i Afghanistan efter en statskupp år 1978. Den kommunistiska regeringen initierade reformer som skapade konflikt med de konservativa islamistiska styrkorna i landet. Konflikten utlöste ett inbördeskrig.

Inbördeskriget ledde till att Sovjetunionen invaderade grannlandet Afghanistan för att säkerställa att den kommunistiska regeringen inte föll. Men den afghanska motståndsrörelsen, känd som Mujaheddin, fick omfattande internationellt stöd - främst från USA.

USA skickade vapen, pengar och utrustning till Afghanistan genom Pakistan. USA såg kriget i Afghanistan som en viktig arena i maktkampen mot Sovjetunionen under det kalla kriget.

Taliban tar över regeringsmakten

Kriget mot kommunisterna slutade när Sovjetunionen drog tillbaka sina styrkor 1989, och den kommunistiska regeringen föll 1992. Förödelsen efter kriget, och det maktvakuum som följde, ledde till att olika rebellgrupper fortsatte kriget sinsemellan.

Afghanistan gick in i ett nytt inbördeskrig där motsatta allianser och etniska grupper stod emot varandra. Inbördeskriget varade tills den islamistiska talibanrörelsen, med stort stöd från Pakistan, gradvis fick kontroll över Kabul och tog regeringsmakten 1996.

Den utlösande orsaken

Efter att talibanerna tagit över regeringsmakten tillät de terrororganisationen al-Qaida att etablera sin huvudbas i Afghanistan. Al-Qaida grundades och leddes av Usama bin Ladin, som rekryterade före detta mujahedinsoldater till sin terrororganisation.

Efter att Sovjetunionen besegrats var det nu USA som blev islamisternas huvudfiende. Al-Qaida försökte därför begå terroristattacker mot USA under åren som följde, och hävdade att de låg bakom attackerna den 11 september 2001.

Efter terrorattacken krävde USA att bin Ladin skulle utlämnas från Afghanistan och hotade samtidigt den afghanska talibanregeringen med militära medel.

Talibanregimen mötte dock aldrig det amerikanska kravet, och den 7 oktober 2001 invaderade USA Afghanistan efter att ha åberopat rätten till självförsvar. Flera andra länder stöttade USA i denna invasion och menade att det var en motiverad handling till följd av terroristattackerna den 11 september 2001.

Det var terrorattacken mot USA, och al-Qaidas ledning i Afghanistan, som utlöste den konflikt i Afghanistan som vi känner den idag – med västerländska militärstyrkor på ena sidan, och taliban-rörelsen på den andra.

• Läs mer om al-Qaida här

2001: Kriget börjar

I samarbete med rebellgrupper i den så kallade Norra Alliansen i Afghanistan, flyttade amerikanska styrkor mot Kabul och störtade taliban-regimen två månader efter att invasionen hade börjat.

Med sig fick USA ett antal allierade länder i kriget mot Afghanistan. Kriget beskrevs av den amerikanska presidenten George Bushs administration som början på ett globalt krig mot terror - där målet var att bekämpa terroristnätverk som al-Qaida och andra regimer som höll med dem, exempelvis regeringen i Afghanistan.

Taliban blir återigen en rebellgrupp

Trots talibanregimens fall var kriget ännu inte över. Efter att ha undvikit fullständigt nederlag i krigets första fas, omgrupperades de återstående talibanerna sig.

Från början av gränsområdet till Pakistan, återupptog de ett omfattande gerillakrig mot den afghanska regeringen och de internationella styrkor som stöttade det.

Striderna ökade år för år, och under 2007–2008 hade taliban-rörelsen återfått kontroll över både södra och östra Afghanistan.

Underliggande drivkrafter: den lokala konflikten

Taliban-rörelsens främsta motståndare lokalt i Afghanistan hade länge varit den Norra Alliansen, som bestod av flera grupper, ledda av krigsherrar med olika intressen, men med en gemensam fiende i Taliban. USA gjorde därför Norra Alliansen till sin främsta lokala allierade partner under invasionen 2001.

Den norra alliansen har länge stått stark bland etniska grupper som hazarer, tadzjiker och uzbeker i norra Afghanistan, medan talibanerna har fått mest stöd bland pashtuner på landsbygden i södra och östra Afghanistan. Redan före 2001, under tiden då talibanerna var vid makten, hade den norra alliansen kontakt med USA och hade kontroll över en liten del av landet i nordost.

Med USA och andra allierade militärstaters inträde i landet 2001 förändrades maktbalansen mellan Talibanerna och krigsherrarna i norra delen av landet. Talibanerna tappade aldrig sin lokala maktbas helt, inte ens efter att de kastats ut från Kabul och när den Norra alliansen fick ökad makt genom den nya regeringen.

Lokal maktkamp som drivkraft i konflikten

Centralmakten i Kabul har representerat ett potentiellt hot mot lokala aktörers maktposition. Många har därför haft intresse av att stötta rebellgrupper såsom talibanerna. Detta även om de i utgångspunkten inte sympatiserar med dem.

Bristen på kunskap om lokala maktförhållanden, kombinerat med bristen på en enhetlig strategi och kommandostruktur har gjort det svårt för de internationella styrkorna att skapa fred och stabilitet i Afghanistan. 

Den globala konflikten

Kriget i Afghanistan var början på en ny amerikansk utrikespolitik som blev känd som "det globala kriget mot terrorismen". Detta krig mot al-Qaida och deras allierade sågs som en global kamp där USA förde krig och använde militära medel i flera länder, ofta i strid med internationell lag.

Förutom Afghanistan har USA fört krig i Irak, Pakistan, Jemen, Somalia och Syrien som en del av ”det globala kriget mot terrorism”. Forskning från Brown University i USA har beräknat att över 800 000 människor har mist livet till följd av kriget mot terrorismen, och minst 37 miljoner har förlorat sina hem till följd av USA:s krig åren efter den 11 september 2001.

2021: Krigets slut?

USA:s president, Joe Biden, förklarade våren 2021 att USA:s militära styrkor ska lämna Afghanistan innan den 11 september samma år. Det datumet är symboliskt viktigt, eftersom det är exakt tjugo år efter al-Qaidas terrorattack mot USA, som var orsaken till att USA i första hand invaderade Afghanistan.

USA:s tillkännagivande om att kalla hem sina soldater gick däremot inte som planerat. I augusti 2021 avancerade nämligen talibanerna snabbt och tog över allt större delar av landet. Övertagandet skedde snabbt och överraskande, vilket orsakade kaos och resulterade i att den afghanska presidenten flydde samtidigt som talibanerna tog över regeringslokalerna i huvudstaden Kabul.

Likt landets president, flydde även afghaner i rädsla för sina liv samtidigt som internationell personal snabbt evakuerades. Många fruktar att just flickor och kvinnor inte ska få behålla de rättigheter de har haft de senaste 20 åren.

Den humanitära situationen

• Över 24 miljoner människor i Afghanistan behöver akut hjälp, enligt FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (OCHA).
• I början av 2021 fanns det över 2,8 miljoner registrerade afghanska flyktingar, utöver över 3,5 miljoner internt fördrivna afghaner i Afghanistan, enligt Norwegian Refugee Council (2022).
• För civila har Afghanistan blivit allt farligare. FN har rapporterat att fler kvinnor och barn dödades under första halvåret 2021 än under något annat första halvår sedan 2009.

FN:s roll i konflikten

USA hade inte något uttalat mandat från FN när de påbörjade militära aktioner mot Afghanistan i oktober 2001. USA åberopade rätten till självförsvar, förankrat i artikel 5 i FN-stadgan. 

Vissa folkrättsexperter håller dock inte med en sådan tolkning av självförsvarsrätten. En del är också oeniga om huruvida resolutionen som kom från FN:s säkerhetsråd efter USA:s invasion (resolution 1368) skall tolkas som en bekräftelse eller inte på att USA hade rätt att angripa Afghanistan i självförsvar.

En del folkrättsexperter tror att även det varken fanns en självförsvarssituation eller mandat från FN:s säkerhetsråd, och att USA:s angrepp mot Afghanistans suveränitet därmed var en grov aggression mot internationell lag. 

ISAF-styrkan

Den 20 december 2001 gav FN:s säkerhetsråd ett mandat till internationell militärstyrka i Afghanistan för att skydda säkerheten i Kabul och omgivande områden. Operationen heter International Security Assistance Force (ISAF) och leddes av Storbritannien fram tills NATO tog över i augusti 2003. Samma år utvidgades mandatet till hela Afghanistan. ISAF-operationen avslutades 2014. 

I samband med att ISAF upphörde inledde NATO insatsen Resolute Support Mission (RSM), från och med den 1 januari 2015. Det främsta uppdraget insatsen har är att ge utbildning, coachning och stöd till afghanska styrkor och stötta Afghanistans regering med att bibehålla civilbefolkningens säkerhet. 

FN-operationen UNAMA

Från 2002 har FN haft ett eget politiskt uppdrag i Afghanistan, UN Assistance Mission in Afghanistan (UNAMA), som utgörs av ca 1500 civilt anställda och 14 militära rådgivare. Deras uppgift är att bistå valprocesser och observera de 30-tal FN-organ som verkar i Afghanistan. Av dessa finns exempelvis FN:s flyktingorgan (UNHCR), FN:s barnrättsorganisation (UNICEF), FN:s utvecklingsfond (UNDP), världshälsoorganisationen (WHO) och FN:s jordbruksorganisation (FAO). 

FN:s närvaro i Afghanistan före konflikten

FN hade olika uppdrag i Afghanistan redan på 1950-talet. Under den sovjetiska ockupationen drev UNHCR flyktingläger för afghaner både i Pakistan och i Iran. FN har också satt in stora resurser när det gäller minröjning. Gamla minor är ett stort problem då Afghanistan är ett stort jordbruksland. 

Sveriges roll i konflikten

Mellan 2002–2014 bidrog Sverige till den internationella säkerhetsstyrkan (ISAF) som hade som uppdrag att stötta den afghanska regeringen i att upprätthålla säkerheten i landet. 

I samband med att ISAF upphörde inledde NATO insatsen Resolute Support Missiom, RSM, vid årsskiftet 2014–2015. Hela insatsen består av 12 000 personer och Sverige bistår idag med 25 personer. Det främsta uppdraget är att stötta Afghanistans regering med att bibehålla civilbefolkningens säkerhet. 

Majoriteten av det svenska bidraget är stationerade på Camp Marmal utanför Mazar-e-Sharif, det finns även ett antal personer som tjänstgör i Kabul. Det svenska bidraget ingår i ett rådgivarteam till de afghanska säkerhetsstyrkorna, stabspersonal till den multinationella staben i Afghanistans norra område samt bidrar med sjukhuspersonal till det tyska fältsjukhuset på Camp Marmal. 

Sedan 2008 har Sverige en diplomatisk närvaro i landet genom en ambassad i Kabul. Från 2014 ligger tonvikten i det svenska engagemanget på att långsiktiga bygga fred och ge politiskt stöd. Sedan 2013 är Afghanistan det största mottagarlandet för svenskt bistånd. 

Relaterade länder och konflikter

Många länder är och har varit inblandade i konflikten i Afghanistan. Till exempel bidrog över 40 länder till ISAF-styrkan, de flesta av dem NATO-medlemmar. Här är ett litet urval av inblandade länder:

• Afghanistan
• Pakistan
• USA
• Sverige

Relaterade konflikter 

• Al-Qaida
• Kriget i Irak
• Den islamiska staten (IS)

Tidslinje över konflikter i Västasien