Flagga

Nyckeltal och fakta

Huvudstad: Jerevan
Etniska grupper: Armenier 98,1 %, kurder (yezidi) 1,2 %, andra 0,7 % (2011)
Språk: Armenska (officiell) 87,7 %, kurdiska 1 %, ryska 0,9 %, annan 0,4 % (2001)
Religion: Armensk-ortodokse 92,6%, evangelister 1%, andre 2,4%, ingen/uspesifisert 4% (2011)
Befolkningsantal: 2 777 970 (2023)
Area: 29 743 kvadratkilometer
Valuta: Dram
Bruttonationalinkomst per invånare: 18 942 PPP$
Nationaldag: 21 september

Geografi

Armenien är en inlandsstat i Asien, nära Svarta havet och Kaspiska havet. Armenien ligger på den armeniska platån, som förutom Armenien omfattar delar av Turkiet, Azerbajdzjan och Iran. Större delen av Armenien består av berg, men landskapet präglas också av sjöar, öknar och skogar. Armenien har ett kontinentalt klimat med varma somrar och kalla vintrar. Det finns stora variationer i temperatur och nederbörd inom landet på grund av höjdskillnader i de olika områdena. Armenien är till ytan den minsta av de före detta sovjetrepublikerna.

Landet är utsatt för jordbävningar, vilket har orsakat mycket förstörelse. En katastrofal jordbävning 1988 dödade tusentals människor och gjorde en halv miljon armenier hemlösa. Delar av Armenien var kraftigt förorenade av utsläpp från industrin under sovjettiden. Många av de tidigare fabrikerna är nu stängda, men mycket av landets åkermark har förorenats och förstörts, på grund av överanvändning av giftiga bekämpningsmedel.

Historia

Armenien omtalas ofta som världens första kristna nation, då landet var ett av de första i världen att införa kristendomen som statsreligion år 301. Armeniens centrala läge har lett till att många olika folkslag har erövrat området genom århundradena.

Armenien var en del av det osmanska riket från början av 1500-talet. Mot slutet av 1800-talet började det osmanska riket falla samman. Inspirerade av europeiska befrielserörelser började armenierna kräva självständighet. Av rädsla för ett armeniskt uppror beslutade regeringen i Istanbul 1915 att armenier skulle deporteras till Syrien och Mesopotamien. Turkiska trupper genomförde massdeportationer och massmord på flyende armenier. Detta kallas det armeniska folkmordet. Mellan 300 000 och 1,5 miljoner armenier i det osmanska riket, nu Turkiet, dödades. Händelsen är föremål för omfattande kontroverser och diskussioner, särskilt mellan Turkiet och Armenien. Enligt Turkiet var dödsfallen en del av lidandet under första världskriget, och inte systematiska mord.

1920 blev Armenien del av Sovjetunionen, och var en partiell republik tills landet blev självständigt 1991. Armenien har sedan självständigheten varit i konflikt med Azerbajdzjan om Nagorno-Karabachs territorium. Parterna ingick vapenvila 1994, men hösten 2020 blossade konflikten upp igen med våldsamma sammandrabbningar. Parterna har sedan dess ingått en ny vapenvila.
Läs mer om konflikten i Nagorno-Karabach.

Samhälle och politik

Efter självständigheten och fram till 2018 hade Armenien ett semipresidentiellt styre. I detta system har presidenten mycket politisk makt. 2008 infördes en grundlagsändring i syfte att fördela makten jämnare mellan de politiska institutionerna. Armenien anses nu vara en parlamentarisk republik. I detta system har parlamentet mer makt än i en semipresidentregering. Parlamentet utses genom val, och parlamentet väljer sedan presidenten och premiärministern.

Officiellt omtalas Armenien som en liberal demokrati men kränkningar av demokratiska traditioner präglar politiken i landet. Kritik har riktats mot flera val med anklagelser om valfusk. Korruptionen är utbredd, och landets ekonomi plågas av organiserad brottslighet som drivs av gäng och maffialiknande organisationer. Trots detta anses Armenien vara ett av de mest demokratiska länderna av de före detta sovjetrepublikerna.

Liksom flera av de forna sovjetrepublikerna har Armenien sedan självständigheten kämpat med mycket emigration på grund av fattigdom och dåliga levnadsvillkor. Landet har också stora utmaningar relaterade till människohandel, tvångsarbete och barnarbete.

Ekonomi och handel

Armenien är ett medelinkomstland, men har utmaningar med att etablera en välfungerande ekonomi. Landet har kämpat för att hitta alternativa affärsvägar för att ersätta sovjettidens industri. Grannstaterna Turkiet och Azerbajdzjan har stängt sina gränser mot Armenien på grund av konflikten i Nagorno-Karabach. Detta har förvärrat den ekonomiska situationen då det gör det svårt att handla med grannländerna. Dessutom är de militära kostnaderna förknippade med konflikten höga. Hög arbetslöshet och fattigdom är ett stort problem och cirka 30 % av landets invånare lever under fattigdomsgränsen. 

Armeniens ekonomi är starkt beroende av inkomster från varuexport och remitteringar från armenier som arbetar utomlands. Landets import är större än landets export, vilket har lett till ett underskott i handelsbalansen. Idag är diamanter och metaller Armeniens främsta exportvaror. Turismen är också en sektor i utveckling. Olja och gas importeras från Ryssland och Iran och dessa länder är Armeniens viktigaste handelspartner.