Flagga

Nyckeltal och fakta

Huvudstad: Nassau
Etniska grupper: Afrikansk härkomst 90,6%, vit 4,7%, blandad 2,1%, andra 1,9%, ospecificerad 0,7% (2010)
Språk: Engelska (officiellt), kreol (bland immigranter från Haiti)
Religion: Protestanter 69,9 %, katoliker 12 %, andra kristna 13 %, andra/ingen/ospecificerad 4,1 % (2010)
Befolkningsantal: 412 623 (2023)
Statsskick: Konstitutionell demokrati
Area: 13 878 kvadratkilometer
Valuta: Bahamansk dollar
Bruttonationalinkomst per invånare: 40 379 PPP$
Nationaldag: 10 juli

Geografi

Bahamas består av femton större och runt 700 mindre öar av korallkalksten. Ögruppen sträcker sig nästan 80 mil från Haiti i sydost till Florida i nordväst och har ca 2400 rev och sandbankar. Endast 5,4 % av Bahamas är landområde då det mest är täckt av vatten. De fyra största öarna, Andros, Great Abaco, Great Inagua och Grand Bahama, utgör mer än två tredjedelar av landområdet.

Det finns stora skogar av karibisk tall. Tillgången till sötvatten är mycket begränsad på Bahamas. Det finns inga floder och regnvattnet försvinner ned i den porösa kalkstenen som öarna består av. Därför måste invånarna samla regnvatten i cisterner och bassänger. Bahamas har ett subtropiskt klimat.

Ögruppen är mycket sårbar för klimatförändringar. Korallreven runt öarna ligger på mycket grunt vatten och är därför särskilt känsliga för temperaturförändringar. De senaste åren har de globala stigande havstemperaturerna inneburit att stora delar av landets korallrev har förstörts. Tillgången till sötvatten är dålig och landets låga landskap gör också öarna sårbara för tropiska stormar, högvatten och erosion. I augusti 2019 drabbades de norra öarna av en enormt kraftig orkan. Orkanen orsakade enorm förstörelse och många dödsfall, och anses vara den värsta naturkatastrofen i landets dokumenterade historia. Klimatförändringar skapar också en ökad risk för extremväder.

Historia

De första invånarna på Bahamas anlände till öarna under perioden mellan 500- och 800-talen. Dessa var Tainos som hade emigrerat från andra öar i Karibien. Lokalbefolkningen ägnade sig åt jordbruk och fiske och kallade sig Lucayaner.

När Christopher Columbus anlände till Amerika 1492 landade han först på en bahamansk ö. Spanjorerna var dock inte intresserade av öarna eftersom de inte hade några ädelstenar. Istället tvångsförflyttade och utnyttjade de ursprungsbefolkningen som slavar i andra delar av det spanska imperiet. Redan 1520 hade större delen av lokalbefolkningen dött ut till följd av slaveri och import av nya, europeiska sjukdomar. Detta ledde till att Bahamas var praktiskt taget obefolkat när engelska puritaner bosatte sig på öarna i mitten av 1600-talet.

Den puritanska bosättningen styrde öarna och försörjde sig som pirater fram till 1718, då Storbritannien tog kontroll över området. Detta ledde till att kolonister och deras slavar flyttade till öarna. 1834 avskaffades slaveriet i hela det brittiska imperiet och många amerikanska slavar flydde därför till Bahamas i hopp om frihet.

Ända sedan öarna koloniserades av britterna och fram till 1940-talet kontrollerades befolkningen av en liten, vit elit. Efter stora protester 1942 stärktes den afrikanskt härstammande befolkningens roll i samhället och elva år senare bildades landets första politiska parti. Det nya partiet samlade befolkningen från afrikanskt ursprung och fick allt större politiskt inflytande. 1973 blev Bahamas självständigt från Storbritannien.

Samhälle och politik

Bahamas är en parlamentarisk demokrati. Landet är en del av Samväldet, och har behållit den brittiska monarken som officiell statschef. Den brittiska monarken är representerad i landet genom en generalguvernör. Den verkställande makten ligger hos regeringen, som leds av premiärministern. Premiärministern utgår från det parti som får flest röster i underhusets allmänna val. Underhuset är en del av nationalförsamlingen som tillsammans med överhuset utgör den lagstiftande makten.

Bahamas är en stabil demokrati där befolkningen tillerkänns sina politiska rättigheter, men diskriminering och våld är växande sociala problem. Sedan 1960-talet har många haitiska och kubanska migrantarbetare kommit till Bahamas. Invandringen har lett till sociala spänningar – särskilt mellan haitier och bahamaner.

Sedan början av 2000-talet har brottsligheten på Bahamas ökat kraftigt, med många mord per capita. Landet har länge varit en fristad för penningtvätt och narkotikahandel. Den amerikanska kustbevakningen arbetar i nära samarbete med Bahamas för att stoppa smugglingen. Våld mot kvinnor är ett utbrett problem och anses inte vara olagligt i hemmet. I en folkomröstning 2016 röstades en ny lag mot könsdiskriminering ner med stor majoritet.

Ekonomi och handel

Bahamas är ett av de rikaste länderna i Karibien. På 1950-talet blev turistnäringen uppbyggd och den står idag för nästan hälften av landets bruttonationalprodukt (BNP). Var tredje bahaman arbetar med turism. Landets finansiella sektor är den näst viktigaste industrin och står för cirka 15 % av landets BNP. Landet anses vara ett skatteparadis trots att nya och strängare lagar inom finans har införts. Bahamas ekonomi är sårbar för svängningar i USA:s ekonomi som dels beror på att de flesta turisterna är amerikaner och dels på att den bahamanska dollarn är knuten till den amerikanska dollarn.

Landet har en dåligt utvecklad jordbruksnäring, och endast en procent av markytan är odlad mark. På grund av det underutvecklade jordbruket, och öarnas brist på naturresurser, har Bahamas ett stort handelsunderskott. Landets välfärdssystem, som sjukförsäkring och föräldraledighet, är väl utvecklat och delvis finansierat av staten. Levnadsstandarden och ekonomin är något bättre i huvudstaden Nassau och på de norra öarna än på de mindre utvecklade öarna i söder.