Flagga

Nyckeltal och fakta

Huvudstad: Manama
Etniska grupper: Bahrainare 46 %, asiater 45,5 %, övriga araber 4,7 %, afrikaner 1,6 %, europeér 1 % och övriga 1,2 % (uppskattning fr 2010)
Språk: Arabiska (officiellt), engelska, farsi, urdu
Religion: Muslimer (shia och sunni) 70 %, kristna 15 %, hindu 10 %, andra 5 % (2018)
Befolkningsantal: 1 505 003 (2020)
Statsskick: Konstitutionell monarki
Area: 760 kvadratkilometer
Valuta: Bahrainsk dinar
Bruttonationalinkomst per invånare: 61 228 PPP$
Nationaldag: 16 december

Geografi

Bahrain är en liten östat i den Persiska viken och består av 30 öar. Det bor dock endast människor på sex av öarna och ön Bahrain är den största och viktigaste. Bahrain har en broförbindelse med grannstaten Saudiarabien. Över 90 procent av Bahrains yta är sandöken och endast 2,9 procent av landet är åkermark. Trots att landet har mycket öken är Bahrain grönare än många andra länder i regionen. Flera av arterna har anpassat sig till öknen och den salthaltiga miljön. Klimatet är varmt och torrt, med hög luftfuktighet under sommarmånaderna. Temperaturen kan nå upp till 50 °C. Ökenspridning är ett av de mest centrala miljöproblemen, förutom föroreningar av havet till följd av oljeutsläpp. De en gång så stora färskvattenreserverna är långt ifrån förbrukade och merparten av vattnet har avsaltas från havet.

Historia

Området som idag utgör Bahrain har varit bebott i mer än 4 500 år. Familjen al-Khalifa tog över makten 1782. Ockupationen skedde med stöd av familjen al-Sabah i Kuwait, och familjen al-Saud i dagens Saudiarabien. Dessa tre sheikdynastier har fortfarande makten i sina respektive länder. Flera stormakter gjorde anspråk på Bahrain efter al-Khalifa-familjens maktövertagande. Öriket sökte skydd av Storbritannien, och blev ett brittiskt protektorat tills landet blev självständigt 1971.

Både före och efter självständigheten var det flera upplopp mot regimen. Landets emir tvingades av oppositionsgrupper att införa en konstitution som säkerställde en delvis vald församling, men redan 1975 upplöste han parlamentet. Missnöjet fortsatte och under hela 1990-talet ökade arbetslösheten, vilket ledde till en rad upplopp och stora oroligheter. När nästa generation tog över makten 1999 lovade han ökad demokrati och modernisering. En rad reformer genomfördes, bland annat införde han en ny grundlag, det första valet på 30 år hölls och kvinnor fick ställa upp till riksdagsval.

Liksom de andra länderna i området drabbade den arabiska våren Bahrain 2011. Det demokratiska upproret slogs ned hårt. Myndigheterna menade att demonstrationerna stöttades av Iran och var ett angrepp mot sunnimuslimer. Efteråt följde massarresteringar av regimkritiker. Över 1600 personer greps och det fanns rapporter om användning av tortyr och grovt våld.

Efter den arabiska våren har det varit flera utbrott av mer våldsamma uppror, och flera militanta grupper i landet, bland dem Saraya al-Ashtar, som finns på USA:s terrorlista.

Läs mer om den arabiska våren

Samhälle och politik

Bahrain är en konstitutionell monarki som styrs av familjen al-Khalifa. Landets emir, som nu innehar titeln kung, Hamad ibn Isa Al-Khalifa, och hans familj innehar betydande politisk och militära makt. Nationalförsamlingen, som återupprättades 2002, består av 40 valda ledamöter i representanthuset samt ett råd med 40 ledamöter utsedda av kungen. Politisk opposition och politiska sammanslutningar tilläts 2002, men partier är fortfarande förbjudna.

Det sociala välfärdssystemet är väl utvecklat och levnadsstandarden är ganska hög. Den långvariga konflikten mellan shiamuslimerna och sunnimuslimerna fortsätter att orsaka oro i landet. Shiamuslimer är, trots att de är i majoritet, förtryckta och trakasserade. Rapporter från olika människorättsaktivister visar att regeringen regelbundet kränker yttrande- och pressfriheten och kontrollerar journalister. Situationen för landets kvinnor är bättre än i grannländerna. De har rätt att äga och ärva egendom, att ha egna pass och kan resa utan sällskap av en manlig släkting. De kan också välja vilken typ av kläder de vill ha på sig. Arbetslivet är fortfarande långt ifrån jämställt och kvinnor får lägre lön för lika arbete.

Bahrain har under flera år haft en territoriell tvist med grannlandet Qatar och sedan 2017 har öriket deltagit i flera sanktioner mot Qatar tillsammans med andra arabländer. Deras utrikespolitik präglas av en önskan om västerländskt samarbete och landet har både amerikanska och brittiska flottbaser.

Ekonomi och handel

Bahrain är en rik stat, tack vare stora olje- och gastillgångar som har varit grunden för landets ekonomi sedan 1932. Före oljefyndigheterna var landets ekonomi baserad på handel. 2018 blev det känt att öriket gjort nya stora upptäckter av olja och gas och Bahrain försöker expandera sin ekonomi till bland annat tillverkningsindustrin och tjänstesektorn. På 1980-talet blev Bahrain ett av Persiska vikens viktigaste bankcentrum. Denna position har senare utmanats av andra länder, och drabbats av ett bakslag till följd av upproret 2011. Men de senaste åren har mycket förbättrats, framför allt tack vare den växande turismen i landet. Formel 1-lopp, som har hållits i Bahrain sedan 2004, har också bidragit till att stärka landets position som ett internationellt centrum. Förutom samarbetsorganisationen Gulf Cooperation Council (GCC) är USA, Kina, Brasilien och EU viktiga handelspartner. Trots stora rikedomar i landet finns det många fattiga, särskilt de som tillhör den shiamuslimska gruppen. Hög arbetslöshet är också ett problem.