Flagga

Nyckeltal och fakta

Huvudstad: Bandar Seri Begawan
Etniska grupper: Malajiska 65,8%, kinesiska 10,2%, övriga 24%(uppskattning 2020)
Språk: Malajiska (Bahasa Melayu) (officiellt), engelska, kinesiska dialekter
Religion: Muslimer (officiell) 80,9%, kristna 7,1%, buddhister 7,1%, andra (inkluderar inhemsk tro) 5%(2016)
Befolkningsantal: 452 524 (2023)
Statsskick: Sultanat
Area: 5 770km²
Valuta: Bruneisk dollar
Bruttonationalinkomst per invånare: 69 275 PPP$
Nationaldag: 23 februari

Geografi

Staten Brunei omfattar två avskilda delar på nordvästkusten av ön Borneo och är omslutet av den malaysiska delstaten Sarawak. Den västliga delen är störst och rymmer merparten av Bruneis befolkning. Den östliga delen av Brunei präglas av åsar. Bruneis högsta punkt är det 1850 meter höga berget Bukit Pagon. Bruneis natur består till mestadels av lågland, täta skogar och mangroveträsk. Omkring tre fjärdedelar av landytan är täckt av tät regnskog. Ungefär två procent av landytan är odlingsbar men bara hälften av den ytan används för odling.

Brunei har ett tropiskt regnskogsklimat och det är varmt och fuktigt hela året. De mest regnfyllda månaderna är november och december. Luftfuktigheten är hög hela året på cirka 80 procent. Luftföroreningar är ett ökande problem i landet, på grund av dis från skogsbränder i Indonesien.

Historia

På 1400-talet frigjordes Brunei från det javanesiska Majapahit-riket och blev ett självständigt sultanat samt införde Islam. På 1500-talet var Brunei ett viktigt handelscentrum och en stormakt som omfattade Borneo och den sydliga delen av den filippinska öststaten. 

Under de följande århundradena gick sultanaten in i en nedgångsperiod. På 1800-talet förlorade riket flera områden till brittiska kolonisatörer. År 1888 beslutade Sultanen att det var bäst att ställa sig under Storbritanniens skydd. Landet blev ett så kallat brittiskt protektorat. Däremot fortsatte sultanen att vara det religiösa överhuvudet i landet. 

Efter en period av att Japan ockuperat Brunei under andra världskriget, fick landet utökat självstyre av Storbritannien. År 1959 fick Brunei en egen grundlag och det hölls demokratiska parlamentsval 1962. När sultanen inte sammankallade de nyvalda parlamentarikerna blev det uppror. Sultanen införde undantagstillstånd som ersatte stora delar av grundlagen. Inget nytt val har hållits sedan dess. Landet var brittiskt protektorat fram till år 1984.

Samhälle och politik

Brunei är ett sultanat. Grundlagen ger sultanen mycket makt, men landet ska också ha en lagstiftande församling. Sultanen stängde parlamentet efter landets självständighet och sedan dess har undantagstillståndet förnyats varje år sedan 1962. I praktiken är landet därför en enväldig monarki. Landet styrs av sultan Hassanal Bolkiah.

Sultanen utser själv regeringen och är statsminister, finansminister och försvarsminister. Resten av regeringen består till största del av familjemedlemmar. Sedan 2004 har parlamentet träffats ett par gånger om året. Samtidigt ändrade sultanen grundlagen så att han själv utser 30 av parlamentets 45 medlemmar. Om eller när det ska hållas val för de återstående platserna i parlamentet är oklart. Oavsett har parlamentet inte särskilt mycket att säga till om.

Brunei har en hög levnadsstandard på grund av sina olje- och gasresurser. I Brunei får alla medborgare gratis vårdtjänster, utbildning och betalar ingen inkomstskatt. Det anses vara ett av de mest politiskt stabila länderna i Asien, men med mycket begränsade demokratiska rättigheter. Medierna betraktas som sultanfamiljens språkrör. Yttrande-, mötes- och föreningsfriheten är starkt begränsad och kvinnors rättigheter är inskränkta. Islam har blivit allt viktigare i samhället och i april 2019 infördes full sharialag för muslimer och delvis för icke-muslimer. Brunei har ett dubbelt rättssystem med både icke-kyrkliga och religiösa shariadomstolar.

Ekonomi och handel

På 1970-talet blev Brunei den rikaste staten i Sydostasien tack vare landets enorma oljeresurser. Idag står olje- och gasresurserna för 65 procent av Bruneis bruttonationalprodukt (BNP) och mer än 90 procent av landets export. Bruneis främsta handelspartner är Japan, Singapore, Malaysia, Sydkorea och USA. Produktionen av rågummi, som tidigare var landets viktigaste inkomstkälla, är idag av liten betydelse.

Staten sysselsätter omkring hälften av Bruneis arbetskraft och runt 60 procent arbetar inom oljeindustrin och annan industri. Oljerikedomen har gett befolkningen en hög levnadsstandard. I Brunei får alla medborgare gratis sjukvård och utbildning och de betalar ingen inkomstskatt.

Bruneis rikedomar, olje- och gasresurser håller på att ta slut och regeringen har därför försökt göra landets ekonomi mer allsidig. Brunei strävar efter att profilera sig som ett finansiellt centrum samt som en destination för lyx- och ekoturism. Det finns däremot ingen sektor som verkar kunna ersätta olja och gas inom en snar framtid.