Flagga

Nyckeltal och fakta

Huvudstad: Ouagadougou
Etniska grupper: Mossi 40 %, andra/ingen/ospecificerad (inkluderar gurunsi, senufo, lobi, bobo, mande och fulani) 60 %
Språk: Franska (officiellt), sudanesiska stamspråk
Religion: Muslimer 63,2%, katoliker 24,6%, protestanter 6,9%, traditionell / animist 4,2%, ingen 0,7%, ospecificerad 0,4% (2017-18 uppskattning)
Befolkningsantal: 23 251 485 (2023)
Statsskick: Parlamentarisk republik
Area: 274 220 km²
Valuta: CFA-franc (BCEAO)
Bruttonationalinkomst per invånare: 2 546 PPP$
Nationaldag: 11 december

Geografi

Burkina Faso har ingen kust och ligger i det torra Sahelbältet i Västafrika. Stora delar av landet ligger på en savann cirka 200-300 meter över havet. Vegetationen varierar från fuktig savann i söder till torrare stäpp i norr. Landet har ett rikt djurliv med bland annat elefanter, flodhästar, antiloper, lejon och leoparder. Burkina Faso har ett tropiskt klimat med stora skillnader mellan torka och regntid. Den genomsnittliga nederbörden är liten och långa perioder av torka har gjort vatten till en knapp resurs. Jorderosion och ökenutbredning är de mest allvarliga miljöproblemen för landet.

Historia

Innan fransmännen koloniserade Burkina Faso var det så kallade mossi-kungadömen som hade makten. De styrde landet i över femhundra år och var kända för att ha ett komplext administrativt system som gav rum för lokalt självstyre. Burkina Faso, ursprungligen kallad Övre Volta, blev självständigt år 1960, efter att ha varit en fransk koloni sedan år 1904. Efter självständighetsförklaringen styrdes landet av en rad militära regimer. År 1983 genomförde kapten Sankara en statskupp och ändrade landets namn från Övre Volta till Burkina Faso, som betyder "de ärliga männens land". Sankara ansågs vara en mycket populär folklig president som genomförde en revolution mot elitprivilegier, i förmån för utvecklingen på landsbygden. År 1987 blev presidenten Sankara mördad av sin närmaste medarbetare, Blaise Compaoré. Sedan statskuppen år 1987 har Compaoré suttit vid makten. Den politiska situationen i landet förändrade sig drastiskt år 1998 då redaktören för den oberoende tidningen L'Indépendant blev mördad av presidentens säkerhetsstyrkor. Händelsen utlyste en storm av protester från oppositionen och det civila samhället. Presidenten förlorade mycket av sitt stöd och tvingades genomföra demokratiska reformer.

Sedan 2012 har grannlandet Mali varit i konflikt med islamistiska och separatistiska rebellgrupper, och många flyr över gränsen till Burkina Faso. Sedan 2019 har våld och terror i Burkina Faso flytt hundratusentals från deras hem.

Läs mer om konflikten i Mali här

Samhälle och politik


Även om Compaoré etablerade en ny grundlag och införde flerpartisystem år 1991 har valen blivit bojkottade av oppositionen som anklagar Campaoré för valfusk. Efter flera reformer ska presidenten nu väljas genom direkta val vart femte år och får endast sitta i två perioder. En domstol har emellertid sagt att regeln inte är retroaktiv, det vill säga att lagen gäller endast för Compaorés efterträdare och inte sig själv. Presidenten utser statsministern som måste godkännas av parlamentet. Presidenten och statsministern utser gemensamt regeringen. Landet är indelat i 45 provinser som styrs av guvernörer. Burkina Fasos förhållande med grannländerna är ansträngt och landet beskylls för att driva en olaglig diamant- och vapensamarbete med rebeller i både Sierra Leone och Angola.

Ekonomi och handel


Burkina Faso är ett av världens fattigaste länder. De senaste åren har landet gjort betydande ekonomiska framsteg, men endast landets elit har kunnat ta del av detta. Jordbruket sysselsätter omkring 90 procent av befolkningen. I torkperioderna emigrerar tusentals jordbruksarbetare till grannländerna på jakt efter arbete. Pengarna de tjänar skickar de hem och är av stor betydelse för Burkina Fasos ekonomi. De viktigaste exportvarorna är guld, bomull och nötkreatur. Mineralförekomsterna har i liten grad utnyttjats på grund av höga utvinningskostnader och stora avstånd till hamnar. Industrin är underutvecklad. Landet är beroende av internationellt bistånd och fick år 2000 stöd med bland annat återbetalning av sin skuld. På 1990-talet deltog Burkina Faso i Världsbankens och den internationella valutafondens (IMF) strukturanpassningsprogram där stora delar av den statligt ägda industrin privatiserades. Burkina Faso klarade sig bra igenom den globala finanskrisen år 2008. År 2011 utbröt protester mot den låga levnadsstandarden och prisökningarna på mat och bränsle. Regeringen införde skattelättnader och lovade att sänka priserna, något som ledde till ett ökat underskott i statsbudgeten. Landet är med i den västafrikanska ekonomiska och monetära unionen (UEMOA) där medlemmarna har en gemensam valuta och centralbank.