Flagga

Nyckeltal och fakta

Huvudstad: Gitega (politisk huvudstad) Bujumbura (ekonomiskt centrum)
Etniska grupper: Hutu, tutsi, twa, andra/ingen/ospecificerad
Språk: Kirundi, franska, swahili
Religion: Kristna 67 %, traditionell religion 23 %, muslimer 10 %
Befolkningsantal: 13 238 559 (2023)
Statsskick: Republik
Area: 27 830 km2
Valuta: Dollar
Bruttonationalinkomst per invånare: 836 PPP$
Nationaldag: 1 juli

Geografi

Burundi är ett av Afrikas mest tätbefolkade länder. Liten del mark fördelad på många människor har resulterat i överbetning och överodling av jorden, detta i sin tur har lett till att mycket av landets ursprungliga vegetation har gått förlorad. Idag dominerar människoskapad savann stora delar av landet. Burundi har problem med både jorderosion och avskogning. Det är stor påfrestning på den lilla delen av kvarvarande skog i landet. Landets tropiska regnskog finns på låglandet i väst. Klimatet är tropiskt men temperaturerna är lägre i de delarna av landet som består av berg och högbergsplatåer. Förhållandevis stora delar av Burundi ligger på mellan 1500 och 2000 meter över havet.


Historia

I Burundi tillhör cirka 85 procent av befolkningen gruppen hutuer medan cirka 14 procent är tutsier. Viktigt att notera är att när vi pratar om tutsi och hutu så var dessa från början beteckningar på en persons yrke och status. Exempelvis innan Burundi blev en belgisk koloni var landet ett feodalt kungarike styrt av en kung som alltid var tutsi. Innan kolonialiseringen lades ingen större vikt på ifall en person var tutsi eller hutu men detta förändrades då tyskarna och belgierna koloniserade landet i slutet på 1800-talet. Både tyskarna och belgierna favoriserade tutsierna och stärkte sin egen position med att ställa olika grupper mot varandra. Dessutom försökte de europeiska makterna att hitta biologiska skillnader mellan tutsi och hutu för att ytterligare spä på motsättningarna mellan grupperna.

Tutsierna kontrollerade armén då landet fick sin frihet år 1962 och således övertog tutsierna makten. Hutuerna organiserade sig i diverse motståndsgrupper och klarade till slut att organisera val år 1993. I detta val blev hutun Melchior Ndadaye blev vald till president. Han blev dock mördad kort tid därefter, något som utlöste våldshandlingar mot civila tutsier. Tutsierna svarade med att dräpa hundratusen hutuer och därefter följde ett inbördeskrig som varade från år 1994 till 2000. 700 000 hutuer flydde till Tanzania till följd av inbördeskriget. Efter inbördeskrigets slut har Burundi rört sin mot politisk stabilitet och i maj 2008 blev regeringen och den sista rebellgruppen, FNL, eniga om att ingå vapenvila.

Samhälle och politik

År 2005 fick Burundi en ny grundlag och lagarna som favoriserade tutsierna från år 1962 byttes ut. Den nya lagen slog fast att presidenten och de två vicepresidenterna skulle ha olika etniska ursprung. I regeringen och parlamentet skulle man ha 60 procent hutuer och 40 procent tutsier. Tre platser i parlamentet skulle även förbehållas representanter från landets twa-befolkning, som utgör en procent av Burundis befolkning. 30 procent av landets regering skulle bestå av kvinnor. Enligt den nya lagen tillåts ingen etnisk grupp utgöra mer än 50 procent av militären. Sommaren 2010 hölls det val och president. Pierre Nkurunziza, som suttit sedan 2005, blev omvald. I kölvattnet av valet har våld och oroligheter förekommit i landet och många fruktar att inbördeskrig ska på nytt bryta ut. Fortfarande är den sköra freden upprätthållen.

Ekonomi och handel

Burundi är ett av världens fattigaste länder, vilket som beror på inbördeskrigen på 90-talet och att landet generellt har haft stor politisk och social oro. Dessutom är omkring åtta procent av befolkningen mellan 15 och 49 år smittade av AIDS/HIV och det tillkommer ständigt nya insjuknade. 38 % av befolkningen lever i absolut fattigdom. Landet är mycket beroende av ekonomiskt bistånd från utlandet och har ständiga problem med ökande inflation. Jordbruket står för omkring halva andelen av landets BNP, men en stor del av jorden är utarmad. Kaffe utgör 3/4 av all export till utlandet och landets ekonomi är därför mycket påverkad av kaffepriserna på världsmarknaden. Trots problemen med tillväxten har landets ekonomi sedan mitten av 2000-talet varit relativ positiv (År 2008 låg tillväxten på 4,5%). Burundi har även stora problem med terrängens svårframkomlighet, infrastrukturen är dåligt utbyggt och att varorna måste fraktas långa avstånd. Det är långt från jordbruksområdena till hamnarna längs Tanganyikasjön. Under de senaste åren har landet varit drabbat av torka och översvämningar, något som ödelagt både odlingar och infrastruktur.