Flagga

Nyckeltal och fakta

Huvudstad: Kinshasa
Etniska grupper: Över 200 afrikanska etniska grupper varav majoriteten är bantuer; de fyra största stammarna - Mongo, Luba, Kongo (alla bantu) och Mangbetu-Azande (hamitiska) - utgör cirka 45 % av befolkningen
Språk: Franska (officiellt), lingala (ett lingua franca handelsspråk), Kingwana (en dialekt av kiswahili eller swahili), kikongo, tshiluba
Religion: Katoliker 50%, protestanter 20%, kimbanguister 10%, muslimer 10%, övriga 10%
Befolkningsantal: 105,044,646 (Juli 2021)
Statsskick: Republik
Area: 2 344 858 kvadratkilometer
Valuta: Kongolesisk franc
Bruttonationalinkomst per invånare: 1 337 PPP$
Nationaldag: 30 juni

Geografi

Landskapet i DR Kongo är präglat av Riftdalen (även kallad Östafrikanska gravsänkesystemet). Riftdalen är en enorm geologisk formation som skapats av att jordplattorna glider isär sedan miljoner år tillbaka. Dalen sträcker sig från Syrien till Moçambique och utgör större delen av östra Kongo, där den ofta orsakar hög vulkanisk aktivitet och har skapat stora insjöar. Det är också Riftdalen som är huvudorsaken till landets stora mineralresurser som koppar, guld, silver och diamanter. Längs ekvatorn mitt i landet finns det djungel, i södra delarna av landet savanner, högplatåer längs Riftdalen och grässtäpper i norr. DR Kongo får återkommande åskväder och har världens näst största regnskog. Klimatet är varierat, tropiskt med långa regnperioder i södra och norra regionerna, medan de centrala områdena inte har några skiftningar i klimatet under årstiderna.

Den stora Kongofloden löper genom hela landet och är ursprunget till alla andra floder i landet. De största miljöproblemen landet har är knutna till förorenat dricksvatten och avskogning, som i sig beror på den dålig infrastruktur och beroende av ved som bränsle.

Historia

För över 2000 år sedan började flertalet folkgrupper att bosätta sig i landet, och från 1300-talet växte fler statsbildningar fram. Det förmögna Kongokungadömet etablerade den första kontakten med européerna runt år 1480 då portugiserna kom till kusten. Under 1800-talet blev tusentals av landets invånare fångna som slavar. De lokala kungadömena gick under i samma takt som handeln med människor och mineraler växte. Den belgiska kungen Leopold II gjorde 1884 DR Kongo till sin privata egendom, för att sedan brutalt utnyttja landet och tillskansa sig dess rikedomar. År 1908 blev landet en belgisk koloni och 52 år senare, år 1960, slutligen självständigt.

År 1965 tog generalen Joseph Mobuto makten, tog namnet Mobuto Sese Seko och döpte om landet till Zaïre. Mobuto skapade en förtryckande diktatur som styrde fram till år 1997, då han avsattes genom en statskupp. Den nya regimen blev i sin tur avsatt i en annan kupp året därpå. Denna kupp satte igång ett inbördeskrig som slutade år 2003. Kriget hade då krävt närmare 3,5 miljoner människoliv.

Samhälle och politik

Efter inbördeskrigets slut 2003 fick DR Kongo en övergångsregering som hade makten fram till år 2006. Då fick landet en ny grundlag samt ett nytt parlamentiskt system. Parlamentet väljs vart fjärde år och består av en nationalförsamling och en senat. Statsministern och regeringen utnämns av presidenten efter rekommendation från majoriteten i nationalförsamlingen. Den nya styrelseformen ger mycket makt till landets distrikt, som tidigare styrdes helt från huvudstaden. De politiska utmaningarna är överväldigande och politikerna måste bygga upp staten från grunden. Den sittande presidenten Kabilas regim har blivit mer auktoritär de senaste åren och korruption är ett stort problem. Väpnade konflikter blossar med jämna mellanrum upp i olika delar av landet. I öst skapar väpnade rebeller problem för lokalbefolkningen och presidenten. Kabila menar att Rwanda och Uganda aktivt stöttar rebellgrupperna. Innan återuppbyggnaden kan komma igång ordentligt måste regeringen se till att våldet upphör och att mänskliga rättigheter respekteras över hela landet. FN-styrkan MONUSCO samarbetar med regeringen kring den uppgiften.

Behovet av rent dricksvatten till alla områden i landet och återuppbyggnaden av ett förstört vägnät är andra problem som är avgörande för utvecklingen. Andra politiska teman som att bekämpa korruption, bygga en välfungerande statsapparat och återskapande av internationella förbindelser är också av stor betydelse.

Ekonomi och handel

Trots enorma naturtillgångar är DR Kongo ett av de fattigaste länderna i världen, och har befunnit sig i en ekonomisk nedgångsperiod i flera årtionden. Många av problemen som anses orsakat detta beror på den belgiska kolonialadministrationens uppbyggnad av en ensidig ekonomisk struktur, med syftet att tömma landet på värdefulla resurser. En annan avgörande orsak är Mobuto Sese Sekos långvariga styre där stora rikedomar flyttades ut ur landet.

President Kabila har liberaliserat ekonomin, men det är fortfarande stora problem med korruption, instabil centralstyrning och enorm inflation. Staten styr fortfarande den industri som är knuten till större exportvaror. Samtidigt har en omfattande skuggekonomi växt fram för att täcka behovet av tjänster och transporter. De viktigaste exportvarorna är diamanter, guld, koppar, kobolt, träprodukter, kaffe och råolja. Gruvindustrin står för 70 procent av exportintäkterna. Detta medförde att DR Kongo var ett av de afrikanska länderna som drabbades värst av finanskrisen år 2008. De senaste åren har Kina investerat mer och mer i landets infrastruktur och sjukhus, i utbyte mot fördelaktiga avtal om brytning av koppar och kobolt.