Flagga

Nyckeltal och fakta

Huvudstad: Quito
Etniska grupper: Mestiser 71,9 %, Montubio 7,4 % Amerindianer 7 %, vita 6,1 %, Afroecuadorer 4,3 %, mulatter 1,9 %, svarta 1 %, andra 0,4 % (2010)
Språk: Spanska (officiell) 93 %, Quecha 4,1 %, andra inhemska språk 0,7 %, utländska språk 2,2 % (2010)
Religion: Katoliker 74 %, evangelister 10,4 %, Jehovas vittnen 1,2 %, andra 6,4 %, ateister 7,9 %, agnostiker 0,1 % (2012)
Befolkningsantal: 17,093,159 (Juli 2021)
Statsskick: Republik
Area: 283 520 kvadratkilometer
Valuta: US-dollar
Bruttonationalinkomst per invånare: 12 822 PPP$
Nationaldag: 10 augusti

Geografi

Ecuador sträcker sig från Amazonas över Andesbergen och ner till Stillahavskusten. Hundra mil ut i havet ligger Galapagosöarna som tillhör Ecuador. Öarna är känt för sitt natur- och djurliv, bland annat lever elefantsköldpaddan här. Det var också här som Darwin fann sitt material för att skriva ”Arternas ursprung”, viktig litteratur inom naturvetenskapen. Galapagosöarna finns med på Unesco’s världsarvslista.

Landskapet i Ecuador kan delas in i tre olika typer; i öst finns regnskog, i väst kuperade områden med både tropisk skog och öken, mitt i mellan öst och väst ligger ett höglandsområde med åsar och vulkaner. Här ligger också huvudstaden Quito på 2800 m.ö.h.

Klimatet i Ecuador påverkas av höjden över havet och skiftar utefter landskapet. I öst är det varmt och fuktigt, längst i sydväst ett torrt ökenklimat medans det på höglandet främst regnar. Emellanåt drabbas landet av El Ninõ, en speciell vädertyp som innebär tyfoner och kraftiga åskväder.

Det mest allvarliga miljöproblemet i Ecuador är ödeläggelsen av skogarna. Fram till 1990-talet hade landet förlorat över 30 % av sina ursprungliga mangrove-skogar. Avskogningen har också lett till ökenspridning i områden som redan upplever torka. Man tror att skogarna i Amazonas-områden kommer att ha försvunnit helt innan 2035 om man fortsätter att avverka skogarna i samma tempo som idag. Den främsta orsaken till att skogarna huggs ner är det traditionella lantbruken men även utvecklingen av oljeindustrin är en viktig faktor som spelar in. 2010 ingick Ecuador i ett unikt avtal med FN:s miljöprogram (UNEP) om att inte utvinna olja i Yasuna-reservatet i Amazonas för att på så sätt bevara regnskogen.

Historia

Ecuador var på 1400-talet den nordligaste delen av det gamla Inkariket. År 1534 kom spanjorerna. Inkaindianerna blev i loppet av 100 år reducerat till häften av sitt ursprungliga invånarantal på grund av dels sjukdomar men också det tvångsarbete de tvingades utföra under kolonialtiden. Självständighetskrigen började på 1820-talet och 1822 frigjorde Ecuador sig från kolonialmakten Spanien för att istället bli en del av Columbia. Ecuador blev självständigt 1830.

Befolkningen flyttade efterhand från det centrala höglandet och slog sig till slut ned i de odlingsbara områdena på kusten när efterfrågan på kakao ökade. Kakao var i början av 1900-talet den viktigaste exportvaran. Det ledde till en ekonomisk tillväxtperiod på kusten, känt som kakao-eran. Då kakaopriserna sedan föll och landet upplevde en ekonomisk kris ledde det till politiskt kaos och en militärkupp 1925. Efterhand tog andra länder som Brasilien över. Mitt under andra världskriget gav Ecuador, efter avtalet Rio-traktatet, delar av landet till Peru för att göra slut på konflikterna mellan länderna.

Efter andra världskriget fick bananexporten ett kraftigt uppsving och det ekonomiska välståndet växte. I början av 1960-talet föll dock bananpriset och strejk utbröt. Politisk oro spred sig och Ecuador blev en militär diktatur under två perioder. 1967 hittade man olja i landet och befolkningen fruktade att maktinnehavarna skulle använda oljeintäkterna till sin egen fördel. Detta ledde till att general Lara tog makten 1972. Lara satsade på att utveckla landets industri vilket gjorde att många bönder lämnade landsbygden och flyttade in till städerna. Samtidigt genomfördes jordreformer som bland annat innebär att rätten till att äga mark fördelades mer rättvist. Den ekonomiska överklassen i form av markägare förlorade en hel del makt.

Oljepolitiken och de jordreformer som Lara genomförde ledde till konflikter och 1975 tvingades Lara att överlåta presidentämbetet till borgarnas general Raúl González Alvear. Alvear störtades sedan i en ny kupp 1976. Den nya juntan leddes av viceamiral Alfredo Poveda.

En ny grundlag vedertogs vid en folkomröstning 1977, denna gav för första gången rösträtt till analfabeter vilka då stod för 40 % av befolkningen. Valet som följe vanns av den unga kristdemokraten Jaime Roldós Aguilera. Detta skapade förhoppningar om en demokratiseringsprocess i Latinamerika. Roldós upprättade direkt diplomatiska förbindelser med Kuba och Kina och etablerade sig som en populär talesman för de fattiga. I maj 1981 omkom Roldós i en mystisk flygolycka och hans vicepresident Osvaldo Hurtado Larrea tog över makten.

1996 drabbades landet återigen av politiskt kaos då den valda presidenten Abdala Bucaram tvingades avgå på grund av att han var sjuk. Hans efterträdare blev också avsatt efter en misslyckad valutareform som ledde till protester från befolkningen 2000. Rafel Correa kom till makten 2007 med löfte om en ny grundlag och en mer rättvis fördelning av landets rikedom. Han blev den första presidenten som omvaldes, både 2009 och 2013. Correa har lyckats med att skapa stabilitet och hans så kallade ”medborgarrevolution” har fört med sig bättre levnadsvillkor för landets fattiga, arbetslösheten har sjunkit, fler kan läsa och tillgången till hälsa och sjukvård är bättre.

Samhälle och politik

Grundlagen som infördes 2008 tog bland annat upp att presidenten, vicepresidenten och representanterna i nationalförsamlingen väljs för fyra år åt gången. Landets regering består av 38 representanter och i nationalförsamling, med en kammare, sitter 124 medlemmar. Grundlagen ger presidenten ett brett mandat och presidenten kan väljas om för två perioder.

Enligt FN:s definition av fattigdom lever över hälften av Ecuadors befolkning under fattigdomsgränsen. Skillnader mellan de som har pengar och de som står utan är enorm. Den rikaste delen av befolkningen äger 80 % av landets resurser. Klasskillnaderna är markanta. Ättlingar till spanjorerna är de rikaste, indianerna och afrikanska ättlingar har det sämre ställt. Landets hälsosektor är uppdelad i samma mönster; de som kan betala för sjukvården kan utnyttja den privata hälsosektorn. De som inte har samma möjlighet tvingas använda den allmänna sjukvården som inte har samma standard, särskilt inte på landsbygden. Ett av fem barn lider av undernäring. Bristen på rent vatten är ett problem. Dessutom har man de senaste åren sett att fler drabbas av ”västerländska” sjukdomar såsom övervikt, diabetes och högt blodtryck.

2011 lanserade presidenten ett viktigt åtgärdspaket för att förhindra ungdomsgraviditet genom att införa gratis prevention, sexualupplysning och medvetenhetskampanjer. Trots oljeintäkterna, som är skevt fördelade i samhället och olika interna utmaningar, är Ecuador ett av de länder som tar emot flest asylsökande, särskilt från grannländerna.

Människosmuggling är ett stort problem i Ecuador. Dessutom har den colombianska narkotikamaffian bidragit till att kriminaliteten i landet har ökat.

Ekonomi och handel

Ecuadors viktigaste exportvaror är olja, guld, bananer och räkor. Landet är världens största bananexportör. En av de största inkomstkällorna, förutom oljan, är Ecuadors utlandsbosatta medborgare som skickar pengar, så kallade remisser, hem till landet. Turismen har blivit den tredje viktigaste sektorn men landet är främst beroende av sin oljeutvinning. Tack vare nya oljeledningar som färdigställdes 2003 har Ecuador kunnat öka sin exportkapacitet.

Den sviktande ekonomin mellan 1997-1998 kulminerade i en ekonomisk kris 1999. Krisen förvärrades av problem med lantbruket som förorsakades av väderfenomenet El Niño och det låga marknadspriset på olja. Det beslutades om att skifta valuta, från sucre, den inhemska valutan, till dollar. Detta ledde till både protester och maktskifte. 2001 gick Ecuador likväl över till att använda dollar som valuta och ingick i ett skatteavtal med den internationella valutafonden (IMF) för att stimulera landets ekonomi.