Flagga

Nyckeltal och fakta

Huvudstad: Asmera
Etniska grupper: Tigrinya 55%, tigre 30%, saho 4%, kunama 2%, rashaida 2%, bilen 2%, andra/ospecificerade/ingen (inkluderar afar, beni amir, nera) 5% (2010)
Språk: Tigrinya (officiellt), arabiska (officiellt), engelska (officiellt), tigre, kunama, afar, andra kushitiska språk
Religion: Muslimer, kopter, katoliker, protestanter
Befolkningsantal: 6,147,398 (Juli 2021)
Area: 117,600 kvadratkilometer
Valuta: Nakfa
Bruttonationalinkomst per invånare: 1 629 PPP$
Nationaldag: 24 maj

Geografi

Eritrea är ett smalt och torrt kustland. Det är drygt 1100 km från den mest sydliga punkten till den mest nordliga . Låglandet i söder är en del av Danakilöknen som delvis ligger under havsnivån. Här är klimatet varmt och temperaturen kan bli uppemot 50°C. Naturen består av trädlös stäpp och öken. Det bördiga höglandet i norr är en del av den nordetiopiska platån. Här är klimatet mer måttligt och den genomsnittliga temperaturen ligger på 16°C. bristen på vatten är ett stort problem i Eritrea. Landet har upprepade gånger blivit drabbat av längre perioder av torka. Detta har påverkat jordbruket och skapat hungersnöd hos befolkningen.

Historia

Eritrea är en av världens yngsta nationer, men området har varit befolkat i flera miljoner år. Olika delar av Eritrea ingick tidigare i olika lokala stater framtill landet fick sin självständighet 1993.

Italien ockuperade Eritrea 1885 och italienarna stannade i landet tills de blev utdrivna av brittiska styrkor under andra världskriget. Eritrea var ett brittiskt protektorat fram till FN bestämde att landet skulle ingå i en federation med det etiopiska kejsarriket år 1952, men samtidigt vara ett självstyrt område.

Under federationen med Etiopien påbörjades förtrycket av eritreansk kultur och identitet. År 1962 blev Eritrea annekterat av Etiopien och landet blev en etiopisk provins. Det innebar början på ett gerillakrig där Eritreanska folkets befrielsefront (EPLF) stred för nationens självständighet tillsammans med den Eritreanska befrielsefronten (ELF). Efter ett 30 år långt inbördeskrig vann Eritrea kriget mot Etiopien år 1991. År 1998 bröt det emellertid ut ett nytt krig mellan de två länderna. När Eritrea och Etiopien sedan ingick ett fredsavtal två år senare hade 100 000 människoliv försakats. Kriget påverkade det eritreanska näringslivet negativt och gjorde Eritrea ekonomiskt beroende av andra länder.

Samhälle och politik

Eritrea är en enpartistat där partiet People's Front for Democracy and Justice (PFDJ) är det enda partiet som tillåts. Isaias Afwrki är Eritreas president. Afwreki var ledare redan under inbördeskriget med Etiopien. Den olösta gränskonflikten mellan Eritrea och Etiopien bidrar fortfarande till att hämma den demokratiska och ekonomiska utvecklingen i landet. Nationella val har planerats men på obestämd tid.

1997 antogs en grundlag som ska garantera demokrati och mänskliga rättigheter, men den har aldrig trätt i kraft. Istället har Eritrea utvecklats till en enpartistat där politisk opposition inte är tillåten och religionsfriheten är begränsad. All makt ligger hos presidenten, Isaias Afwerki, samt partiet People’s Front for Democracy and Justice (PFDJ). Isaias Afwerki är Eritreas första och hittills enda president sedan landet blev självständigt.

Nationella val har varit planerat men är utsatt på obestämd tid. Gränskonflikten mellan Eritrea och Etiopien har bidragit till att hämma den demokratiska utvecklingen och har ofta använts som grund för regimens autoritära regel. I juli 2018 skrev de båda länderna på ett fredsavtal som sätter stopp för den långa gränskonflikten, men det är för tidigt att säga vad det skulle kunna innebära för den nationella politiken i Eritrea.

Eritrea kallas ibland för afrikanska kontinentens Nordkorea. Yttrande-, organisations- och religionsfriheten är kraftigt begränsad. Det finns ingen pressfrihet och all media styrs av staten. Rättssäkerheten i landet är låg och domstolarna kontrolleras av regimen. Uppskattningsvis sitter tusentals samvetsfångar i eritreanska fängelser utan att först ha prövats i rättegång. Befolkningens integritet kränks genom konstant övervakning. I Eritrea finns också en obligatorisk militärtjänstgöring, som i praktiken kan leda till att människor tvingas arbeta i militären under slavliknande förhållanden hela sitt arbetsliv.

Ekonomi och handel

Den eritreanska ekonomin bygger framförallt på jordbruk som sysselsätter ungefär 80 procent av befolkningen. Det gör landet extra sårbart eftersom det är utsatt för svår torka som påverkar jordbruken. Landet har många naturresurser men de resurserna nyttjas i väldigt liten mån. Landet är rikt på guld och andra värdefulla mineraler och det antas finnas både olja och gas i röda havet. Industrin i inlandet är liten och exporten är begränsad. De allra flesta lever på jordbruket för egenproduktion men den produktionen ger inte tillräckligt med mat till alla.

Eritrea är beroende av bistånd och utländska lån. Trots det för regimen en politik som gör det svårt att ge bistånd. Landet får viss stöttning från Världsbanken, EU och enskilda EU-länder. Däremot får varken nationella eller internationella icke-statliga organisationer vara verksamma i landet.

Ett halvt århundrade med krig eller krigsliknande tillstånd har bidragit till att vägar, brukad mark och annan infrastruktur har blivit förstörd. Landets isolation och brist på demokrati gör det svårt att attrahera utländska investerare. Gruvindustrin är ett undantag och har gett landet en liten ekonomisk tillväxt de senaste åren.