Flagga

Nyckeltal och fakta

Huvudstad: Libreville
Etniska grupper: Bantustammar (fang, Bapounou, Nzebi, Obamba), andra afrikanska och europeiska folkgrupper
Språk: Franska (officiellt), fang, myene, nzebi, bapounou/eschira, bandjabi
Religion: Katoliker 42.3 %, protestanter 12.3 %, andra kristna 27.4 %, muslimer 9.8 %, animister 0.6 %, övrigt 0.5 %, ospecificerat 7.1 % (2012)
Befolkningsantal: 2,331,532 (2022)
Statsskick: Republik
Area: 267 667 kvadratkilometer
Valuta: CFA-franc (BEAC)
Bruttonationalinkomst per invånare: 16 471 PPP$
Nationaldag: 12 mars

Geografi

Gabon ligger i västra centrala Afrika, vid Guineabukten på båda sidor om ekvatorn. Topografin kan delas in i tre: kusten, älvdalarna och inlandsplatån. I väster mot kusten finns mangroveskogar, savanner, floddelta och sandstränder. I öster ligger en bred inlandsplatå täckt av regnskog och savanner. Dessutom skär djupa frodiga dalar genom inlandsplatån, där landets längsta flod, Ogooué, och alla dess bifloder rinner. Ogoouéfloden är runt 1200 km lång och rinner genom hela landet från kusten i väst till Kongo i öst. Cirka tre fjärdedelar av landet har tropisk regnskog. Klimatet är fuktigt och varmt året runt. Det är regnperiod från mitten av januari till maj, och från oktober till mitten av december.

Gabon har arbetat aktivt för att bevara landets rika naturliga mångfald. Idag är cirka 11 procent av området skyddade nationalparker, men avskogningen är fortfarande ett problem. Särskilt skogsområden runt städer och byar förstörs av illegal avverkning för jordbruk eller timmer. Landets rika djurliv hotas av illegal jakt, och utsläppen från landets oljeindustri har lett till skadade floder, vatten och kustområden.

Historia

Gabon innehåller några av världens äldsta spår av människor från förhistorisk tid. Enligt UNESCO finns det bevis på mänsklig existens från den äldsta delen av stenåldern (paleolitikum) i Gabon.

Landet har varit bebott av pygméer i över 7 000 år. På 1500-talet immigrerade andra folkgrupper till områdena runt Ogoouéflodens mynning och sydvästra delen av landet. 200 år senare immigrerade den största nuvarande etniska gruppen i Gabon, Fang-folket, från Kamerun. Idag består Gabons befolkning av mer än 40 etniska grupper.

Portugisiska sjömän handlade med elfenben, slavar och timmer från Gabon från 1400-talet. Portugiserna opererade från öar utanför kusten och etablerade aldrig en stor koloni på fastlandet. Fram till 1900-talet exploaterades landets resurser av franska, holländska och brittiska handlare. Många av de lokala invånarna tvingades till slaveri fram till slutet av 1800-talet.

1843 byggde franska missionärer ett fort vid Ogoouéfloden och en koloni för förrymda och befriade slavar etablerades. Staden som växte upp runt fortet fick namnet Libreville (Frihetsbyn) och är idag landets huvudstad. Efter 1800-talet koloniserades området långsamt av Frankrike, och 1897 blev Gabon en del av Franska Kongo. 1946 blev Gabon ett franskt utomeuropeiskt territorium, och 1958 fick kolonin internt självstyre inom den franska gemenskapen. Landet blev helt självständigt 1960.

Sedan 1967 har politiken styrts av samma familj och deras parti. Omar Bongo var president från 1967 till sin död 2009, då hans son Ali Bongo Ondimba tog över. Med tiden har rikedom och makt koncentrerats kring en liten elit samtidigt som fattigdomen ökar.

Samhälle och politik

Gabon är en republik där presidenten är statschef, regeringschef och överbefälhavare för militären. Presidenten väljs i allmänna val på sju år och kan omväljas. Regeringen utses av och är ansvarig inför presidenten. Demokratin anses vara trasig, och presidentens makt är praktiskt taget obegränsad. Kritiken mot regimen begränsas av att offentliga sammankomster är förbjudna. Fredliga demonstranter eller kritiska journalister riskerar att arresteras.

Samhället bär det förflutnas stämpel som en fransk koloni. Rätts- och utbildningssystemet är utformat efter fransmännen och de politiska banden till Frankrike är fortfarande nära. Landet präglas av traditionella normer och regler. Att bo tillsammans i storfamiljer är vanligt och det är vanligt att man har många barn.

Gabon kämpar med utbredd korruption och stora ojämlikheter mellan rika och fattiga och kvinnors och barns rättigheter försummas i landet. Våld mot kvinnor och våldtäkt anmäls sällan till polisen. Även om lagen förbjuder barnarbete är det vanligt, särskilt på landsbygden, och handel med barn är ett stort problem.

Gabon är medlem i bland annat FN och flera av FN:s specialorganisationer, Världshandelsorganisationen, Afrikanska unionen (AU) och Cotonouavtalet.

Ekonomi och handel

Gabons ekonomi är baserad på export av olja. Stora naturresurser och en låg befolkning har gjort Gabon till ett av de afrikanska länderna söder om Sahara med den högsta bruttonationalprodukten (BNP) per invånare.

Utvinning och export av råolja utanför kusten är mycket viktigt för landets ekonomi och står för över 70 procent av de totala exportintäkterna. Denna export gör landet sårbart för fluktuationer i priserna på världsmarknaden. Till exempel var priset på råolja lågt i början av 2000-talet och landet gick då in i en djup ekonomisk kris. Priset har sedan dess gått upp men Gabon är fortfarande sårbart. Export av timmer och mineraler är de näst viktigaste näringarna för landets ekonomi.

Trots naturresurserna är rikedomen väldigt ojämnt fördelad och gynnar inte medborgarna. Omkring en tredjedel lever under den nationella fattigdomsgränsen. Majoriteten av befolkningen lever av jordbruk för egen konsumtion. Jordbruket är underutvecklat och bidrar lite till landets BNP och landet måste också importera mycket mat och mer konsumtionsvaror. Trots importen har landet ett handelsöverskott (de exporterar mer än de importerar) tack vare oljan.