Flagga

Nyckeltal och fakta

Huvudstad: Conakry
Etniska grupper: Fulani (Peuhl) 33,4 %, Malinke 29,4 %, Susu 21,2 %, Guerze 7,8 %, Kissi 6,2 %, Toma 1,6 %, övriga/utländska 0,4 % (2018)
Språk: Franska, lokala språk
Religion: Muslimer 89,1 %, kristna 6,8 %, animister 1,6 %, övriga 0,1 %, inga 2,4 % (2014)
Befolkningsantal: 12,877,894 (Juli 2021)
Statsskick: Republik
Area: 245 857 kvadratkilometer
Valuta: Guineansk franc
Bruttonationalinkomst per invånare: 3 187 PPP$
Nationaldag: 2 oktober

Geografi

Guinea är ett litet land på Afrikas västkust. Naturen väldigt varierad med floder, fjordar, slättlandskap, regnskog och mangroveträskmark. Mangroveskogarna har i stor grad blivit nerhuggna och ersatta med risfält. Längst i syd ligger det massiva berget Nimba. Här är växt- och djurlivet rikt och området finns med på UNESCOs världsarvslista. Arter som inte lever någon annanstans finns här, bland annat chimpanser som kan använda stenar som verktyg.

Klimatet är tropiskt och längs Guineas 250 kilometer långa kustremsa faller en stor mängd nederbörd. Huvudstaden Conkary är känt för sina nederbördsrekord under juli och augusti; hela 4000mm. Landet sliter med en mängd miljöproblem som bland annat avskogning, utbredning av öken, förorening av mark, erosion, överfiske, överbefolkning i skogsområden, samt föroreningar som orsakas av gruvdriften.

Historia

I området Guinea ligger i har fynd gjorts som visar på att det varit bebott för flera tusen år sedan. Mellan 1000-1500-talet växlade makten över området Guinea ligger i mellan tre västafrikanska rikena Mali, Ghana och Songhai. De första européerna som kom till Guinea var portugiser år 1445. Efter dem kom både fransmän och britter som drev handel längs kusten. Guinea blev en fransk koloni år 1891 och inkluderat i Franska Västafrika år 1904. Detta möttes av starkt motstånd från lokalbefolkningen.

År 1958 erbjöd Frankrike sina kolonier ett medlemskap i ett franskt samvälde. Guinea var det enda landet som tackade nej och landet gick därefter till en folkomröstning för omedelbar självständighet. 2 november 1958 blev landet en självständig republik och Sékou Touré blev president. Beslutet ledde till att Frankrike bröt sin förbindelse med landet och därmed tog ut sin personal och en del utrustning, något som försvårat för Guineas utveckling. Frankrike slutade även att stötta Guinea ekonomiskt, landet fick då istället ekonomiskt bistånd från andra länder särskilt från Östeuropa. Under de åren Touré satt vid makten styrde han landet med en hård hand. 1991 övergick landet till att vara en marxistisk enpartistat och en militärdiktatur. Bristen på fungerande demokratiska strukturer gjorde övergången från diktatur till demokrati mycket svår, och krig, konflikter och stor fattigdom fortsatte. Det var inte förrän 2010 som det första demokratiska presidentvalet hölls.

På 2000-talet var landet inblandat i flera konflikter med grannländerna. Över 200 000 människor tvingades fly från grannländerna och längs gränsområden. 2014 drabbades Guinea hårt av ett stort ebolavirusutbrott i regionen.

Samhälle och politik

Det har under en längre tid varit turbulent inom politiken. Touré satt som president fram till sin död 1984, trots flera försök till att avsätta honom. Efter hans död tog en grupp officierar makten genom en militärkupp. Dessa var ledda av översten Lansana Conté och Diarra Traoré. Lansana Conté tillsattes som president och Diarra Traoré till statsminister. Nationalförsamlingen upplöstes och makten hamnade hos ett militärt råd. Statsministerposten avskaffades senare under 1984 och år 1985 försökte den avsatte statsministern Traoré ta makten genom ett nytt kuppförsök men misslyckades. Därefter avrättades han.

Landet hade vid denna tidpunkt en stor utlandsskuld. Detta tvingade landets styre att göra stora åtstramningar i budgeten, vilket skedde i samarbete med IMF och Världsbanken. Folket i Guinea blev mer och mer missnöjda med regimen och i början på 1990-talet gav president Conté efter för kravet på att tillåta flera partier. I valet år 1993 fick Conté majoritet men år 1996 gjorde delar av militären uppror med krav om högre löner. Situationen i landet hade lett till att man var tvunget att säga upp personal i den offentliga sektorn. Arbetslösheten steg stadigt, särskilt inom industribranschen. Likväl blev Conté återvald år 1998.

Tre år senare blev Conté omvald ännu en gång, men denna gången valde oppositionen att inte ställa upp. Efter valet blev landets ekonomi sämre, vilket utlöste nya folkliga protester. Sommaren 2005 blev alla varor dyrare, framförallt mat och bränsle. Detta ledde till att landet sattes i strejk och fler gatuprotester utbröt. Nu började ett mönster från regering anas. Av och till gav de efter på kraven om högre löner och lägre priser, bara för att en annan gång slå tillbaka hårt med våld och militären i spetsen. Problemet nu var att president Conté inte hade full kontroll på maktapparaten och år 2007 blev soldater beskyllda för att ha öppnat eld mot obeväpnade demonstranter, för plundring och trakassering av oskyldigt civila. Presidenten lovade att betala ut löner, men det var fortfarande oklart om landets ekonomi skulle tåla hans löften.

År 2008 dog Conté och en grupp unga officierar genomförde en kupp ledd av kapten Moussa Dadis Camara. Han lovade kamp mot korruption, fria val och att intäkterna från gruvdriften i landet äntligen skulle komma att nyttjas av folket. Kuppen blev väl emottagen, men det tog inte lång tid förrän folket började undra om de faktiskt var redo att avstå från makten. När Camara antydde att han skulle ställa upp som kandidat till presidentposten år 2009 blev det stora demonstrationer. Militären sattes in och 157 människor blev skjutna. Detta ledde till att länder som gav bistånd stoppade pengaöverföringarna.

Landet fick år 2010 en folkligt vald president, Alpha Condé. Men motsättningarna mellan Guineas största folkgrupper, fulani och malinké, har blivit tydligare de senaste åren. År 2013 hölls ett nytt val under lugna former. Resultatet väckte dock oenigheter. FN:s representanter i valövervakningen ville lösa problemet vid domstolen i Haag. I januari 2014 blev det klart att Condé fick behålla makten och år 2015 omvaldes han i ett nytt val. I maj 2018 utsåg president Condé Ibrahima Kassory Fofana till ny premiärminister och han fick därmed uppdraget att bilda ny regering. Efter protester i ett lokalval i februari uppstod protester som ledde till att minst ett 10-tal människor dödades.

Guinea ligger lågt på FN:s utvecklingsindex. Var tionde invånare har svårigheter med att få nog med pengar till ett mål om dagen. Andelen fattiga har under den senaste tiden ökat. Samtidigt finns en liten elit som kan leva välbärgade liv. Vårdsystemet är dåligt utbyggt, speciellt utanför de stora städerna. Ett av fem barn är undernärt och barnadödligheten är hög. Sjukdomar som malaria, tuberkolos, polio och kolera är en bidragande faktor. I början av 2014 fick Guinea sina första tillfällen av den allvarliga och smittsamma sjukdomen Ebola.

Kvinnor har generellt en låg ställning i samhället, även om de fick rösträtt år 1958. Två av tre kvinnor gifter sig före de fyllt 18 år, varav en del så unga som 11 år. Våld mot kvinnor är vanlig, och trots att könsstympning är förbjudet enligt lag är det fortsatt förekommande.

Ekonomi och handel

Guinea är oerhört rik på naturresurser, speciellt mineraler. Landet besitter nästan över hälften av världens bauxitreserver. De viktigaste exportartiklarna är bauxit, aluminium, guld och diamanter. År 2004 stod gruvsektorn för 70 procent av Guineas export. Under Tourés styre förföll både jordbruks- och gruvsektorn. Landet är oerhört fattigt och det behövs ökad satsning på och förbättring av de olika näringssektorerna i landet. Största delen av befolkningen arbetar i jordbruket som småbönder. De exporterar råvaror som bananer, kaffe, ananas, oljepalmer, jordnötter, citrusfrukter och grönsaker. Under uppsyn av Världsbanken och den internationella valutafonden (IMF) har landet det sista årtiondet genomgått en gradvis liberalisering. Oroligheterna och strider nära Sierra Leones och Liberias gränsområde har skapat osäkerhet och lett till förlust av utländska investeringar.