Flagga

Nyckeltal och fakta

Huvudstad: Amman
Etniska grupper: Jordanier 69,3 %, syrier 13,3 %, palestinier 6,7 %, egyptier 6,7 %, irakier 1,4 %, övriga 2,6 % (2015)
Srpåk: Arabiska (officiellt), engelska
Religion: Muslim 97,1% (mestadels sunni-muslimer), kristna 2,1% (majoritet grekisk-ortodoxa, men även katoliker, syrisk-ortodoxa, koptiska ortodoxa, armeniska ortodoxa och protestantiska samfund), buddhistiska 0,4%, hinduiska <0,1%, judiska %, folk <0,1 %, övriga <0,1 %, oanslutna <0,1 % (2020)
Befolkningsantal: 10,909,567 (Juli 2021)
Demokrati och statsskick: Konstitutionell monarki
Area: 89 342 km2
Valuta: Jordansk dinar
Nationaldag: 25 maj

Geografi

Jordanien har en två mil lång kuststräcka söder om Aqababukten och är i övrigt omgiven av grannländer på alla sidor. Mycket av marken är en torr högplatå på mellan 700 och 1000 meters höjd. I väster börjar en djup dal som leder ner till floden Jordan och Döda havet. Döda havet är 400 meter under havsytan och är jordens lägsta punkt. I nordost är det ökenlandskap och alla stora städer ligger i västra delen av landet.

Jordaniens största miljöproblem är brist på sötvatten. Många vattenprojekt har provats på med grannländerna, men den politiska oron i regionen gör det svårt. 2002 gick Jordanien och Israel med på att bygga en vattenledning från Röda havet till Döda havet för att förhindra Döda havet ska torka ut. Vattennivån i Döda havet sjunker med en meter per år eftersom Jordanfloden blir hårt tappat på färskvatten för att hålla igång jordbruket. Andra miljöutmaningar för Jordanien är avskogning, överbetning, jorderosion och ökenspridning.

Historia

Dagens Jordanien har varit bebott i 8000 år och har varit under kristen och arabisk kontroll. Från år 633 låg Jordanien under arabernas makt. Mellan år 1518 till 1918 tillhörde området det Osmanska riket. Efter första världskriget krävde arabiska nationalister självständighet men detta avvisades av Frankrike och Storbritannien. Stormakterna valde istället att dela Mellanöstern mellan sig i olika mandatområden och Jordanien tilldelades Storbritannien. Några år senare blev Jordanien delvis självständigt men britterna hade fortfarande kontroll över militären, ekonomin och utrikespolitiken.

Jordanien blev ett helt självständigt kungarike år 1946. Sedan dess har landets utveckling har varit nära knuten till Israel-Palestina-konflikten. Vid upprättandet av staten Israel 1948 gick Jordanien tillsammans med Egypten, Syrien och Irak ut i krig och ockuperade Västbanken och östra Jerusalem. Områdena återerövrades av Israel 1967 och då förlorade Jordanien rik jordbruksmark och många turistattraktioner i det heliga landet. Jordanien undertecknade fredsavtalet med Israel 1994.

Samhälle och politik

Jordanien är en monarki och den största makten ligger hos den kungliga familjen. Den jordanska kungafamiljen Hashemite anses vara ättlingar till profeten Muhammed, vilket ger dem legitimitet bland befolkningen. Kungen är statschef och överbefälhavare för armén. Han har också den verkställande makten och har rätt att förklara krig, sluta fred, annonsera eller avbryta val och upplösa parlamentet. Det var inte förrän 1992 som politiska partier blev tillåtna i landet. Huvudparti är Islamistiska aktionsfronten, som är kopplat till den islamistiska rörelsen Muslimska brödraskapet. Jordanien har länge varit västvärldens och USA: s närmaste allierade i regionen.

Jordanien har ett stabilt, välutbildat och utvecklat samhälle. Landet har en statlig sjukvård, men utbudet är bättre i städerna än på landsbygden. Enligt grundlagen råder pressfrihet, men medierna kontrolleras av staten. Kvinnor är underrepresenterade på arbetsmarknaden och i politiken, men jämfört med sina grannländer har kvinnor en starkare social ställning. Homosexualitet är inte olagligt, men tabu.

Efter att inbördeskriget bröt ut i grannlandet Syrien har Jordanien fått över en halv miljon syriska flyktingar. Dessutom registrerades det över 2 miljoner palestinska flyktingar i landet, som utgör mellan 60-70 procent av befolkningen. Dessutom är över 2 miljoner palestinska flyktingar registrerade i landet, vilket utgör mellan 60-70 procent av befolkningen. Detta har satt stor press på landets infrastruktur. Jordanien har en aktiv roll i kampen mot Islamiska staten (IS). Religiös extremism har inte fått fotfäste i landet.

Läs mer om konflikten med den islamiska staten här.

Ekonomi och handel

Trots bristen på naturresurser och en liten jordbrukssektor har Jordanien uppnått bättre välstånd än många andra länder i regionen. Jordanien har få naturresurser och begränsade möjligheter till jordbruk på grund av brist på odlingsbar mark och vatten. Jordanien har mycket fosfat och är en av världens största exportörer av fosfatmalm. Landet har inte olja och är därför beroende av att importera matvaror och olja. Utländskt bistånd, lån och finansiella transaktioner från jordanska arbetare utomlands har varit viktiga faktorer för att säkra ekonomin.

Bygg- och anläggningsverksamhet samt varutransporter är viktiga näringsgrenar och det satsas på IT-industri. Jordanien vill också vidareutveckla turismindustrin i landet som är en viktig inkomstkälla. Majoriteten av turister kommer från andra muslimska länder, bland annat reser många genom Jordanien under sin pilgrimsfärd till Mecka.