Flagga

Nyckeltal och fakta

Huvudstad: Windhoek
Etniska grupper: Ovambo 50 %, kavango 9 %, herero 7 %, damara 7 %, nama 5 %, caprivi 4 %, baster 2 %, tswana 0,5 %, andra/ospecificerad/ingen 12,5 %
Språk: Engelska, afrikaans, tyska, diverse stamspråk
Religion: Kristna 80-90 %, andra/ospecificerad/ingen 10-20 %
Befolkningsantal: 2 100 000 (2011)
Statsskick: Republik
Area: 825 418 kvadratkilometer
Valuta: Namibisk dollar, rand
Bruttonationalinkomst per invånare: 11 206 PPP$
Nationaldag: 21 mars

Geografi

Namibia är ett stort land med en kuststräcka på över 160 mil. Österut övergår landskapet i högplatåer och mer än en tredjedel av Namibia består av ökenområden. Den torra Namiböknen sträcker sig i ett smalt bälte längs kusten. Längs landets östra gräns mot Botswana börjar den enorma Kalahariöknen och i norr breder sig långsträckta slätter med gles buskvegetation ut.

Några floder skär genom det annars torra landskapet och bildar bördiga områden där merparten av befolkningen bor. Namibia har ett mycket torrt klimat och är varmt i stort sett hela året runt. På kusten skapar kalla havsströmmar ett något kyligare klimat medan temperaturerna i inlandet varierar stort.

Landet drabbas ofta av torka och det kan gå flera månader utan regn. Bristen på rent dricksvatten är ett av landets största miljöproblem. Problemet förstärks av inflyttning till städerna och utbyggning av en vattenkrävande gruvindustri. Det torra klimatet gör också att den glesa åkermarken som faktiskt finns utsätts för erosion och nedbrytning.

Historia

Området Namibia ligger i har varit bebott sedan förhistorisk tid av det nomadiska Sanfolket. Från cirka år 0 började andra folkgrupper från regionen att slå sig ner i området, först Khoikhoi och namafolket och senare damarerna och bantufolket.

År 1885 blev området en tysk koloni under namnet Tyska Sydvästafrika. Kolonimakten fördelade merparten av landets resurser på de tyska inflyttarna, medan den svarta befolkningen blev förvisade till reservat och blev tvingade att bo på mindre än en fjärdedel av kolonins areal. Detta ledde till att herero- och namafolket gjorde uppror. År 1904 slog tyskarna hårt tillbaka på upproret vilket resulterade i att fler än 65 000 hereroer och 20 000 namaer blev dödade. Detta är känt som 1900-talets första folkmord.

Under första världskriget blev Namibia ockuperat av Sydafrika, som fick mandat till att styra landet av folkförbundet. Samma apartheidlagar som blev införda i Sydafrika började därför även gälla i Namibia. Den svarta befolkningen organiserade sig och South West Africa People’s organization (SWAPO) förde under 24 år ett frihetskrig mot Sydafrika genom stöd från FN. År 1990 kunde landet äntligen vidta en egen grundlag. SWAPOs ledare blev vald till president och landet fick sin självständighet.

Samhälle och politik

Namibia är en demokrati och en republik med flerpartisystem. Presidenten leder regeringen, är statsöverhuvud och överbefälhavare. Både parlamentet och presidenten väljs för fem år åt gången.

SWAPO dominerar politiken och har vunnit alla val med god marginal sedan landet blev självständigt. Valen räknas som fria och rättfärdiga. Till en början var partiet en socialistisk frihetsrörelse men står nu för nationell försoning och återuppbyggnad med mål om att skapa en namibisk nation där de etniska skillnaderna spelar mindre roll. Andra viktiga uppbyggnadsområden är att utveckla skolväsendet och vårdsektorn.

Landets myndighet respekterar i huvudsak medborgarnas mänskliga rättigheter och rättsväsendet är oberoende av den politiska makten. I likhet med flera grannländer i södra Afrika kämpar Namibia med att omfördela landområden som ägdes av det vita minoritetsstyret under kolonialtiden. Landet har några av de största inkomstskillnaderna i världen. Andelen fattiga har gått ner på senare år, men var fjärde invånare räknas fortfarande som fattig. Namibia är hårt drabbat av hiv/aids-epidemin.

Ekonomi och handel

Namibia är rikt på mineraler och fiskresurser, och dessa två näringar dominerar ekonomin. Landet är världsledande inom exklusiva diamanter, silver och zink. Intäkterna från mineralindustrin fördelas emellertid mycket ojämnt hos befolkningen som fortfarande har stora skillnader mellan de vita och svarta. Merparten av den fattiga, svarta landsbygdsbefolkningen arbetar inom jordbruket och producerar för eget bruk.

Namibias ekonomi har hämtat sig gott efter den internationella finanskrisen (2008-2009) och har vuxit bra de senaste åren. Landet har mindre skuld och lägre korruption än många andra länder i regionen, men flera utmaningar hämmar den ekonomiska utvecklingen. En av utmaningarna är att hemmamarknaden har brist på kvalificerad arbetskraft. Namibia kämpar med att skapa nya arbetstillfällen och det är hög arbetslöshet särskilt bland unga.

Namibia har öppen ekonomi och den viktigaste handelspartnern är Sydafrika. De sista åren har regeringen försökt att locka in utländska investerare till landet och några enkla textilindustrier har etablerats.