Flagga

Nyckeltal och fakta

Huvudstad: Managua
Etniska grupper: Mestizo (uramerikanskt/europeiskt ursprung) 69 %, europeiskt ursprung 17 %, afrikanskt ursprung 9 %, amerikansk ursprungsbefolkning 5 %
Språk: Spanska (officiellt) 95,3 %, miskito 2,2 %, mestizo 2 %, andra 0,5 % (2005)
Religion: Katoliker 58,5 %, protestanter 23,2 %, jehovas vittnen 0,9 %, andra 1,7 %, ingen 15,7 % (2005)
Befolkningsantal: 6,243,931 (Juli 2021)
Statsskick: Republik
Area: 130 370 kvadratkilometer
Valuta: Córdoba
Bruttonationalinkomst per invånare: 6 875 PPP$
Nationaldag: 15 september

Geografi

Nicaragua är Centralamerikas största land och har kust mot både Stilla havet och Karibiska havet. En kedja av vulkaner, varav flera är aktiva, sträcker sig från nordväst ned mot Nicaraguasjön, Centralamerikas största sjö. Sjön har förbindelse med Karibiska havet i öster via floden San Juan. I området kring Nicaraguasjön och Managuasjön finns en stor fördjupning där bomull odlas. Inlandet består av en delvis skogklädd högplatå och mellan bergen finns bördiga dalar. I öster finns en bred kustslätt med laguner, stränder och floddeltan där det regnar mycket. Klimatet i Nicaragua är tropiskt och temperaturen varierar i liten utsträckning. De östra delarna av landet har den största kvarvarande regnskogen i Centralamerika. Dock minskar den snabbt i omfattning. Cirka 75 % av den ursprungliga skogen avverkas för att bedriva jordbruk. Minst hälften av avskogningen har skett under de senaste 60 åren. Tillgången på rent dricksvatten är dålig på grund av förorening av vattenkällorna. Bekämpningsmedel som använts på frukt- och bomullsplantager sedan 1970 har bidragit till allvarliga hälsoproblem för många arbetare. Landet är mycket utsatt för extrema väderförhållanden.

Historia

Innan spanjorerna anlände på 1520-talet beboddes Nicaragua av olika indianfolk. Landet hade inga stora guldreserver jämfört med andra kolonier och hamnade därmed i periferin av det spanska imperiet. Spanien lyckades inte erövra östkusten, men på 1600-talet kom britterna och etablerade ett lokalt rike som indirekt styrdes av Storbritannien. År 1821 frigjordes Nicaragua från Spanien och år 1838 blev landet en självständig republik. 1800-talet präglades av maktkamp mellan liberaler och konservativa. Från 1863 följde 30 år av fredligt konservativt styre innan amerikansk inblandning ledde till inbördeskrig. Sandino, ledaren för motståndsrörelsen mot USA, mördades år 1934, men hans idéer levde vidare. På den tiden styrde familjen Somoza landet. Familjen tog kontroll över allt av värde i Nicaragua och var USA:s trogna partner. Som svar på detta bildades den marxistiska Sandinistfronten för nationell befrielse, FSLN. Rörelsen fick så småningom stöd av stora delar av befolkningen, och år 1979 störtades Somoza. Sandinisterna tog över ledningen och genomförde bland annat en radikal jordreform. Detta mötte starkt motstånd, särskilt från markägare, och kontrarevolutionära grupper bildades. Ett nytt inbördeskrig bröt ut och varade till år 1990.

Samhälle och politik

Enligt grundlagen är Nicaragua en demokratisk republik, men landet styrs av den auktoritära ledaren Daniel Ortega som är president, regeringschef och överbefälhavaren för armén. Ortega valdes till president år 2006, efter 17 år i opposition med sitt parti FSLN, och omvaldes 2011. För att kunna öppna för omval av den sittande presidenten genomförde Ortega en grundlagsändring som godkändes av högsta domstolen. Även om FSLN i hög grad kontrollerar politiken så är oppositionen periodvis en medspelare, särskilt det största liberala partiet PLC.

Nicaragua är det näst fattigaste landet i Latinamerika efter Haiti. Landet är mycket klassindelat och konservativt. Abort är olagligt och homosexualitet blev tillåtet först år 2007. Våld i hemmet samt sexuella övergrepp mot flickor och kvinnor är ett stort problem. Förhållandet med grannlandet Costa Rica är ansträngt på grund av en gränskonflikt. Myndigheterna planerar en kanal rakt igenom landet, något motståndare tror är en miljökatastrof som kommer att göra tiotusentals människor hemlösa.

Ekonomi och handel

Nicaragua har lidit av dålig ekonomi, till stor del på grund av de stora försvarsutgifterna under inbördeskrigen. Sedan mitten av 1990-talet har trenden vänt och idag är det stadig tillväxt i ekonomin. Trots detta är landet fortfarande beroende av utländskt bistånd. Den internationella valutafonden (IMF) krävde åtstramningar i de offentliga utgifterna för att godkänna finansiellt stöd. Därför har Nicaragua, likt många andra länder, privatiserat statliga bolag. Eftersom Nicaragua är beroende av ett fåtal jordbruksprodukter är landet mycket sårbart för variationer i råvarupriser på världsmarknaden. Under 2001 ledde ett prisfall på kaffe till ökad arbetslöshet och fattigdom för de nicaraguanska bönderna. 1/3 av de arbetsdugliga är anställda inom basnäringarna som står för exportvarorna. Landet exporterar bland annat nötkött, kaffe, tobak och bananer. USA är fortfarande den viktigaste handelspartnern, men sedan 2000 har USA:s inflytande minskat till förmån för grannländerna, särskilt Venezuela. Nicaragua sliter med en stor utlandsskuld och har kvalificerat sig för skuldavskrivning från bland annat Världsbanken.