Flagga

Nyckeltal och fakta

Huvudstad: Port Moresby
Etniska grupper: Melaneser, papuerer, negrito, mikroneser, polyneser
Språk: Tok Pisin (officiellt), engelska (officiellt), Hiri Motu (officiellt), cirka 839 inhemska språk talas; många språk har färre än 1 000 talare
Religion: Protestanter 69 %, katoliker 27 %, andra/ospecificerad/ingen 4 %
Befolkningsantal: 7,399,757 (Juli 2021)
Statsskick: Parlamentarisk republik
Area: 462 840 kvadratkilometer
Valuta: Kina
Bruttonationalinkomst per invånare: 4 447 PPP$
Nationaldag: 16 september

Geografi

Papua Nya Guinea består av hundratals öar med mycket varierande landskap. Huvudön Papua är täckt av tät skog som genomskärs av en brant och otillgänglig bergskedja längs med ön. De flesta av de mindre öarna består av vulkaniska klippformationer som rest sig ur havet och har liten eller ingen kust och väldigt lite skog. Papua Nya Guinea ligger längs den så kallade Eldringen som är en kedja av vulkaniska toppar på öarna i denna del av Stilla havet. På grund av sitt läge upplever landet ofta jordbävningar och mindre tsunamier. Det omväxlande landskapet innebär att Papua Nya Guinea har många olika klimattyper. Den täta regnskogen har mycket nederbörd och höga temperaturer medan de höga bergen på mer än 4000 meter över havet har större temperatursvängningar och upplever snöfall regelbundet. Djurlivet är bland det mest varierande i världen och har flera gemensamma drag med det australiska djurlivet på grund av en tidigare landbro. Skogsområden hotas av oreglerad skogsavverkning och med dagens takt kommer hälften av den skog som fanns vid självständigheten år 1975 att vara borta innan år 2021. Orent dricksvatten och erosion som orsakas av avskogning är andra viktiga miljöproblem.

Historia

Papua Nya Guinea befolkades från asiatiska fastlandet för många tusen år sedan. Fast bosättning uppstod troligen för cirka 8000 år sedan, i spridda småsamhällen i de trånga dalgångarna. De första européerna anlände till området på 1500-talet och inledde handel med de infödda i mindre skala. De följande århundradena dominerade omväxlande holländare, engelsmän, spanjorer och tyskar hela eller delar av dagens Papua Nya Guinea. Efter första världskriget fick Australien ansvarar över området efter mandat från Nationernas förbund. Landet blev självständigt år 1975 efter flera år som en del av FN:s avkoloniseringsprogram. De första åren efter självständigheten var relativt lugna, trots att regeringarna kom och gick ganska ofta. På 1980-talet började spänningarna öka på ön Bougainville som ville frigöra sig från Papua Nya Guinea. Mellan år 1990 och 1997 var det rent krig mellan regering och separatister vilket bidrog till ökad politisk oro och utarmning av en redan svag ekonomi. År 2001 ingicks ett fredsavtal vilket ledde till en preliminär självständighet för Bouganinville år 2005.

Samhälle och politik

Landets 20 provinser styrs av regionala organ. Det formella statsöverhuvudet för Papua Nya Guinea är den brittiska regenten (för närvarande drottning Elizabeth II), men i verkligheten styrs landet av en statsminister som väljs av nationalförsamlingen. Politiken präglas av personfokus, lösa koalitioner samt upplevt en stor politisk orolighet. Maktkampen mellan Michael Somare och Peter O'Neill har gjort att regeringar bytts ut ofta. Vid de senaste parlamentsvalen har det förekommit våldsperioder på flera ställen i landet. År 2011 utbröt våldsamma upplopp mellan olika etniska grupper i landets största stad Lae. Även på andra platser är det konflikt mellan olika etniska grupper. Under de senaste åren har korruption bland politiker och polisen blivit ett allt större problem. Papua Nya Guinea är ett av Asiens minst utvecklade länder och nära en tredjedel av befolkningen lever på samma sätt de gjort under flera tusen år; i stamsamhällen, isolerade från omvärlden. Det finns få asfalterade vägar och många områden är endast tillgängligt med hjälp av flyg och helikopter. Utbildningsnivån är låg och landet brottas med mycket kriminalitet. Under de senaste åren har HIV/AIDS-epidemin börjat sprida sig på öarna och landet är bland de värst drabbade i Asien.

Ekonomi och handel

Papua Nya Guinea är rikt på mineraler och naturresurser men ogenomträngliga regnskogar och mycket branta berg gör det svårt att utvinna resurserna från naturen. Jordbruket är den klart största sysselsättningen och mer än 70 procent av invånarna driver enkla jordbruk för sin självförsörjning, utan att delta i den övriga ekonomin. Mindre plantager odlar kaffe, kakao och bomull för export och landet är beroende av import för att tillgodose sina näringsbehov. Större industrier inom skog, fiske och mineraler ägs och drivs av utländska företag som för ut vinsterna ur landet. Papua Nya Guinea har drabbats hårt av torka år 1997, vilket ledde till ekonomiska nedgångstider. På 2000-talet började ekonomin växa igen och mellan år 2005 och 2007 upplevde landet en tillväxt på 4 procent. Höga råvarupriser och en sträng finanspolitik har gjort att landets utlandsskuld sjönk från 60 procent av bruttonationalprodukten (BNP) år 2003 till 40 procent år 2006. Papua Nya Guinea år trots detta beroende av internationellt bistånd, särskilt från Australien.