Flagga

Nyckeltal och fakta

Huvudstad: São Tomé
Etniska grupper: Mestico, angolares, forros, servicais, tongas, européer, andra/ospecificerad/ingen
Språk: Portugisiska (officiellt) 98,4 %, saotomesiska 36,2 %, Kapp-Verde kreolsk 8,5 %, fransk 6,8 %, Angola kreolsk 6,6 %, engelska 4,9 %, andre 3,4 % (2012)
Religion: Katoliker 55,7 %, adventister 4,1 %, Assembly of God (pingströrelse) 3,4 %, Nyapostoliska kyrkan 2,9 %, Mana 2,3 %, Universal Kingdom of God (evangelisk rörelse) 2%, Jehovas vittnen 1,2 %, andra/ingen/ospecificerat 26,2 %
Befolkningsantal: 213,948 (Juli 2021)
Statsskick: Republik
Area: 964 kvadratkilometer
Valuta: Dobra
Bruttonationalinkomst per invånare: 4 738 PPP$
Nationaldag: 12 juli

Geografi

Förutom öarna São Tomé och Príncipe består landet av de mindre öarna Caroço, Pedras, Tinhosas och Rõlas. Öarna ligger cirka 27 mil från Gabons kust. Båda huvudöarna består utav slocknade vulkaner och har lågland längs kusten och ett högre inland. Landets högsta punkt är Pico de São Tomé på 2024 meter över havet. Tropisk regnskog täcker de nedre delarna av öarna, som det inte har odlats på. På grund av avståndet till fastlandet så omfattar däggdjursfaunan bara 8 naturligt förekommande arter, för det mesta fladdermöss. Minst 135 fågelarter har observerats och hälften av dessa är främmande arter. Klimatet är varmt och fuktigt med få temperaturvariationer genom året.

Miljöproblemen i landet är avskogning, jorderosion och överanvändning av jorden.

Historia

När São Tomé och Príncipe upptäcktes av portugisiska sjöfarare år 1471 var ögruppen obebodd. Öarna blev viktiga mellanstationer i slavhandeln och var den första portugisiska kolonin i Afrika. Slavarna hämtades på Benin, Gabon, Kongo och Angola, och landet blev den första plantageekonomin i tropikerna. På 1500-talet påbörjade exporten av slavar till Amerika, något som gjorde öns läge väldigt centralt, vilket i sin tur ledde till konflikter med andra kolonialmakter särskilt på 1600-talet. Det förekom många slavuppror i början av 1500-talet där de flesta av dem slogs ned brutalt. För att öka invånarantalet, och därmed arbetskraften, uppmuntrades äktenskap mellan afrikaner och européer som växte till en egen kreol befolkning och kultur. Motståndet mot det portugisiska styret och slaveriet var särskilt starkt hos de fria kreolerna, kända som forros. Detta ledde till att en frigörelserörelse grundades på 1960-talet. Efter revolutionen i Portugal blev São Tomé och Príncipe självständigt den 12 juli år 1975.

Samhälle och politik

När landet blev självständigt lämnade de flesta portugiserna landet och tog med sig viktig kompetens och kapital. Regeringen förde en socialistisk politik och nationaliserade de stora plantagerna. Trots detta upplevde landet en ekonomisk nedgång mycket på grund av att expertisen hade emigrerat. Dessutom förekom det interna politiska problem och statskuppförsök, bland annat år 1977 och 1988.

Efter kuppförsöken påbörjades en demokratiseringsprocess och år 1990 antogs en ny grundlag och flerpartisystem infördes. De första valen hölls år 1991 och ledde till ett maktskifte. År 1994 fick ön Príncipe inre självstyre med ett eget parlament och regering. Även efter att demokratiska val infördes har det förekommit kuppförsök, det senaste år 2003 och möjligen en planering av kuppförsök år 2009.

São Tomé och Príncipe har upprätthållit nära förbindelser med Portugal efter självständigheten. Dem har också utsträckt kontakt med de tidigare portugisiska kolonierna i Afrika, framförallt Angola som har bistått både ekonomiskt och militärt. Omkring 30 procent av den vuxna befolkningen är analfabeter.

Ekonomi och handel

São Tomé och Príncipe har under de senaste åren fått en stor del av sin utlandsskuld avskriven. Landet samarbetar också med Världsbanken och den internationella valutafonden (IMF) i ett program för fattigdomsreduktion. Kakao har varit landets viktigaste exportvara men produktionen och prisnivån har gjort industrin sårbar. Jordbruket sysselsätter idag en stor del av befolkningen. Under 1990-talet utvecklades en betydande produktion av blommor för export. Fiske står för 10 procent av sysselsättningen och är beräknat att kunna expanderas för export och det finns outnyttjade resurser i landets skogar. Det satsas också på att utveckla turistindustrin.

Den viktigaste är dock oljan som upptäcktes på 2000-talet och beräknas dramatiskt förändra ösamhället. Uppskattningar från år 2006 antyder att oljereserverna är runt 11 miljarder fat i ett havsområde mellan São Tomé och Príncipe och Nigeria. Fynden förvaltas gemensamt av de två länderna och intäkterna från oljeutvinningen ska delas. USA har också arbetat för att förbättra relationerna med landet efter de hittade olja.

São Tomé och Príncipe var på plats 143 av 169 på FN:s index för mänsklig utveckling (HDI) år 2015.