Flagga

Nyckeltal och fakta

Huvudstad: Dakar
Etniska grupper: Wolof 37,1 %, Pular 26,2 %, Serer 17 %, Mandinka 5,6 %, Jola 4,5 %, Soninke 1,4 %, övriga 8,3 % (inkluderar européer och personer med libanesisk härkomst) (2017)
Språk: Franska (officiellt), wolof, pulaar, jola, mandinka
Religion: Muslimer 95,9%, kristna 4,1% (mestadels katoliker) (2017)
Befolkningsantal: 16,082,442 (Juli 2021)
Statsskick: Republik
Area: 196 722 kvadratkilometer
Valuta: CFA-franc (XOF)
Bruttonationalinkomst per invånare: 4 209 PPP$
Nationaldag: 4 april

Geografi

Senegal är ett litet land i Västafrika. Kap Verde, där huvudstaden Dakar ligger, är det afrikanska fastlandets västligaste punkt. Landet Gambia ligger som en strimma från kusten och in i landet. Senegal har ett tropiskt klimat i söder och steppklimat i norr (som tillhör det torra Sahelbältet). Nederbörden är ostabil och landet drabbas ofta av torkperioder. Den största delen av Senegal består av lågland och längs kusten finns det mangroveträskmark. Vegetationen i landet präglas av de olika klimatzonerna. I Sahelzonen är det savanner med taggiga buskar, men mot söder blir savannen mer frodig. En fjärdedel av landet är täckt av skog och i sydöstra Senegal finns det tropisk regnskog. Nationalparken Niokolo Koba är ett av Västafrikas rikaste områden för stora däggdjur och fåglar.

Miljöproblemen i Senegal är avskogning, överbetning, jorderosion, torka och överfiske. Många däggdjur är hotade av tjuvskyttar.

Historia

Det har förekommit bosättningar i Senegal i minst 15 000 år. Delar av området som idag utgör Senegal var i perioder med i de mäktiga kungadömena Ghana, Mali och Songhai. Så småningom etablerade sig flera riken som bestod av woloffolk norr om Gambiafloden.

Portugisiska sjöfarare kom till lander på mitten av 1400-talet. Med tiden uppstod en rivalitet mellan Portugal, Frankrike, Nederländerna och Storbritannien om vem som skulle kontrollera området, som låg strategiskt placerat för att skeppa slavar till Amerika. Vid Berlinkonferensen år 1884-1885 delade européerna upp den afrikanska kontinenten mellan sig. Stora delar av Västafrika blev franskt. 1885 skapades kolonin Franska Västafrika, med Dakar som huvudstad.

Senegal deltog på de allierades sida i andra världskriget, och många senegaleser omkom. Efter andra världskriget växte det fram nationalistiska krav och en panafrikansk rörelse. År 1946 fick alla invånare i de franska kolonierna status som medborgare med rösträtt till det franska parlamentet. År 1958 blev Senegal ett självstyrande område och uppnådde självständighet år 1960. I praktiken blev Senegal en enpartistat, men på 1970-talet blev oppositionspartier tillåtna.

Samhälle och politik

Senegal har en president med mycket makt, och ett relativt oberoende rättsväsen. Trots tidvis brott mot de politiska rättigheterna och demokratisk praxis framhålls ofta Senegal som ett exempel på en fungerande demokrati i Afrika. Yttrandefrihet, religionsfrihet och organisationsfrihet är inskrivet i grundlagen. Senegal var ett av de första länderna i Afrika som fick ett flerpartisystem, och landet har många politiska partier. Partier som baseras på etnicitet eller religion är dock förbjudna.

Senegal har aldrig upplevt en statskupp eller militärstyre, vilka har varit mycket vanliga i grannländerna. I den sydliga provinsen Casamance har dock gruppen Mouvement des forces démocratiques de Casamance (MFDC) en väpnad kamp för självständighet sedan år 1982. Provinsen Casamance är avskuren från resten av landet (av Gambia), och MDFC menar att regeringen i Dakar försummar provinsen. Regionen har också andra kulturella och religiösa traditioner än resten av landet. För tillfället har försöken till fredsförhandlingar mellan regeringen och MDFC kört fast.

Ekonomi och handel

Senegals huvudstad Dakar är ett handelscentrum med tåg- och vägförbindelser i hela Sahelregionen. Industrisektorn är förhållandevis välutvecklad och mycket koncentrerad runt Dakar. Senegals ledande ställning i regionen har bland annat säkerhetsställt en bred industribas i jämförelse med andra afrikanska länder, och en mer stadig ekonomi. Trots detta är inte ekonomin särskilt stor, och om man ser till BNP per invånare är Senegal ett fattigt land. De flesta i Senegal arbetar inom jordbruk och fiske.

På grund av kolonialismen har jordbruket varit främst fokuserat på jordnötter, vilket gjorde Senegals ekonomi mycket sårbar. Sedan 1990-talet har Senegal arbetat med att göra sig mindre beroende av jordnötter och har satsat på turism, fiske samt export av fosfat. Fiskeindustrin och försäljningen av fisketillstånd har blivit Senegals främsta exportvaror under de senaste 20 åren. Utländskt bistånd är också en viktig inkomstkälla. På 1980- och 90-talet genomförde landet privatiseringsreformer som en del av avtal för att få bistånd från Världsbanken.