Flagga

Nyckeltal och fakta

Huvudstad: Ljubljana
Etniska grupper: Slovener 83,1 %, serber 2 %, kroater 1,8 %, bosniaker 1,1 %, andra/ospecificerad/ingen 12 % (2002)
Språk: Slovenska (officiellt) 91,1 %, serbkroatiska 4,5 %, andra eller ospecificerad 4,4 %, italienska, ungerska (2002)
Religion: Katoliker 57,8 %, muslimer 2,4 %, ortodoxa 2,3 %, andra kristna 0,9 %, andra/ospecificerad 26,5 %, ingen 10,1 % (2002)
Befolkningsantal: 2,102,106 (Juli 2021)
Statsskick: Republik
Area: 20 273 kvadratkilometer
Valuta: Euro
Bruttonationalinkomst per invånare: 50 032 PPP$
Nationaldag: 25 juni

Geografi

Slovenien är ett bergland. I nordväst ligger Triglav (2863 meter över havet) och är landets högsta berg. Mellan bergen ligger djupa brederoderade dalar. Floderna Sava, Drava, Mura och Soča rinner genom landet. Slovenien har ett kontinentalt klimat med varma somrar och kalla vintrar i inlandet samt Medelhavsklimat vid kusten. I de högsta delarna är det alpint klimat och nästan halva landet är täckt med skog. I de nedre delarna växer ek- och bokskogar som går över till blandskog och barrskog längre upp. Över trädgränsen finns det alpint ängsvegetation. 75 däggdjur finns i Slovenien som bland annat björn, hjort och lodjur.

Miljöproblemen i Slovenien är speciellt försurningen från industrin. Floden Sava är mycket förorenat på grund av industri- och hushållsutsläpp medan kusten och havet är förorenat med tungmetaller och kemikalier. Skogen näta Koper är ödelagt av sur nederbörd.

Historia

Det slovenska området i Centraleuropa var aldrig en egen stat utan underkastades bland annat av Karl den store, frankerna och tyska feodalherrar. På 1500-talet uppstod ett slovenskt skriftspråk och alla de slovenska områdena var under Habsburg. På 1700-talet uppstod en slovensk tidning, grammatik och historia och under 1800-talet blev den slovenska rörelsen starkare och politiska partier etablerades. Den sydslaviska (jugoslaviska) idén fick uppslutning och den nya staten upprättades år 1918. Slovenerna och kroaterna strävade efter inre självstyre medan serberna ville ha en stark och centralstyrt stat. Titos maktövertagande år 1945 ledde till en hårdhänt kommunism och 10 000 slovener, anklagade för antikommunism, avrättades. Militant serbisk nationalism på 1980-talet med Slobodan Milošević i spetsen var det som påbörjade slutet för Jugoslavien. Slovenien gick år 1989 starkt in för demokrati med starka protester från Serbien. Förhandlingarna ledde inte någon vart och Slovenien förklarade sig självständigt år 1991. Serbien angrep i samband med självständighetsförklaringen men drog sig tillbaka efter 10 dagar.

Samhälle och politik

Slovenien har den mest homogena befolkningssammansättningen av de tidigare jugoslaviska republikerna och utgjorde innan unionsupplösningen för den rikaste och mest industrialiserade delen. Drnovšek, statminister nästan sammanhängande från 1994 till 2002, får ofta äran för att ha lett Sloveniens lyckade övergång från planekonomi till marknadsekonomi. Efter en nedgångsperiod efter självständigheten upplevde Slovenien en god ekonomisk utveckling. Tillsammans med de historiska banden till väst och en stabil demokrati ledde till att Slovenien var en av de nya staterna i Östeuropa som klarade sig bäst. Slovenien höll, som enda land, en folkomröstning om medlemskap till NATO- och EU. I båda valen var det en majoritet som var för medlemskapen. Slovenien blev medlem i NATO och EU år 2004. Euron infördes år 2007.

Förhållandet mellan Slovenien och Kroatien har varit spänt på grund av en konflikt om ett viktigt fiskeområde i Piranabukten i det Adriatiska havet. Båda staterna gör också krav på fyra små byar.

Ekonomi och handel

Slovenien var innan upplösningen av Jugoslavien den rikaste och mest industrialiserade republiken i unionen. I perioden efter självständigheten hade landet en kortvarig ekonomisk nedgång. Efter ett par år sattes den ekonomiska tillväxten igång och arbetslösheten sjönk. Slovenien har idag en god infrastruktur och en välutbildad befolkning. I tjänstesektorn är det särskilt finansverksamheten (bank, försäkringar och liknande) och turism som är de viktigaste inkomstkällorna för Slovenien. De största industrigrenarna är metall- och verkstadsindustrin som står för en fjärdedel av landets samlade produktionsvärde. Landet har också en betydande elektronisk industri, textilindustri och tung industri. Det produceras kemikalier, näringsmedel, träbaserade produkter, skodon, motorfordon och annat.

Trots landets ekonomiska framgångar finns det några utmaningar. Arbetsmarknaden är lite flexibel och industrin får en hård konkurrent från bland annat Kina och Indien. Den globala finanskrisen år 2008 påverkade Slovenien och även om ekonomin är på bättringsvägen så är arbetslösheten fortfarande runt 10 procent.