Flagga

Nyckeltal och fakta

Huvudstad: Khartoum
Etniska grupper: Sudanesiska araber (ca 70%), fur, beja, nubier, fallata
Språk: Arabiska (officiell), engelska (officiell), nubiska, ta bedawie, fur
Religion: Sunnimuslimer, en kristen minoritet, lokala religioner
Befolkningsantal: 46,751,152 (Juli 2021)
Statsskick: Federal republik- övergångsregering
Area: 1,861,484 kvadratkilometer
Valuta: Sudanesiskt pund
Bruttonationalinkomst per invånare: 4 216 PPP$
Nationaldag: 1 januari

Geografi

Längst norrut ligger stora, karga ökenområden. I den södra delen övergår öknen i halvöken och slätter. Små bergskedjor skär genom slätterna i hela landet och utgör naturliga gränser mot det etiopiska höglandet i söder och Chad i söder och sydväst. Nilen sträcker sig genom hela landet och omges av en smal remsa av bördig jordbruksmark genom annars torra områden. Klimatet i Sudan varierar från torrt ökenklimat i norr till tropiskt och fuktigt i sydost. Temperaturen är genomgående hög och kan nå 50 grader som varmast. Den största säsongsmässiga variationen är nederbörden, som faller ojämnt över året med koncentrerade regnperioder. Stora delar av landet är helt beroende av nederbörd och drabbas av akut torka när regnet uteblir. Sudans största miljöproblem är ökenutbredning och brist på rent dricksvatten.

Historia

Sudanesiska kungar och faraoner härskade över både Sudan och Egypten. Efter 300-talet var området uppdelat i flera mindre kristna kungadömen, men från slutet av 500-talet tvingade invaderande härskare de kristna staterna att konvertera till islam. Efter 1800-talet var kungadömena sedan föremål för ottomansk-egyptisk kontroll med militärt stöd från Storbritannien och från 1898, tills landet blev självständigt, styrdes det av egyptisk-brittiskt samarbete.

Sedan självständigheten 1956 har Sudan präglats av inbördeskrig. Efter årtusenden av olika influenser, riken och religioner var det stora skillnader mellan landets regioner och folk. I södra delen av landet bröt inbördeskrig ut mellan den muslimska (norra) regeringen och den huvudsakligen kristna och animistiska befolkningen i söder. Svaga regeringar, militärkupper och inbördeskrig avlöste varandra fram till 1972, då ett fredsavtal undertecknades. Efter flera år av ökande islamisering bröt krig ut igen 1983, när regeringen skulle införa sharialagar (islamisk lag) i hela landet. Kriget varade till 2005, då ett nytt fredsavtal undertecknades. Sex år efter fredsavtalet hölls en folkomröstning och den 9:e juli 2011 delades Sudan i två självständiga stater,

Du kan läsa mer om konflikten i Sydsudan här.

Sedan 2003 har Sudan också präglats av ett inbördeskrig i provinsen Darfur. Kriget, liksom det i Sydsudan, har sina rötter i de etniska, kulturella och religiösa skillnaderna inom landet.

Du kan läsa mer om konflikten i Darfur här.

Efter att ha lett landet sedan en kupp 1989 avsattes president al-Bashir av militären 2019. En övergångsregering var tänkt att styra landet fram till 2022, men avsattes genom en militärkupp hösten 2021.

Samhälle och politik

Sudan styrs idag närmst diktatoriskt av Omar Hassan al-Bashir som kom till makten efter en militärkupp 1989. al-Bashir är en högervriden arabisk nationalist och har fört en aggressiv politik gentemot landets icke-arabiska befolkning. Sedan 2003 har den västra Darfur-provinsen härjats av ett inbördeskrig som till stor del beror på konflikten mellan nord och syd, samt villkoren i fredsavtalet 2005. Mer än fem miljoner människor är på flykt i sitt eget land, och flera miljoner har flytt till grannländerna. Landet saknar vägar, har dåliga sanitära förhållanden och brist på strömförsörjning. De statliga institutionerna fungerar inte och flera områden styrs av rena sharialagar som är starkt diskriminerande, i synnerhet mot icke-muslimer och kvinnor. Efter Sydsudans utbrytande i juli 2011 har parterna inte blivit eniga om bland annat gränsdragningarna och fördelningen av Sudan skuld (från innan uppdelandet) och naturresurser som olja och vatten. Sudan kämpar också med oroligheter i flera regioner som blå Nilen och södra Kordofan (en annan nordsudansk delstat).

Ekonomi och handel

Sudan var länge ett av Afrikas fattigaste länder och fortfarande lever många under fattigdomsgränsen. Omfattande torka på 1980-talet förvärrade situationen och skadade det redan sårbara jordbruket. En period hade Sudan en växande ekonomi på grund av oljeproduktionen men efter Sydsudans utbrytning 2011, förlorade landet mycket av sina oljeresurser, eftersom det mesta av oljan finns i södra Sudan och i omtvistade gränsområden. Samtidigt är Sydsudan beroende av Sudan på grund av den oljeledning som går genom Sudan till Röda havet. Det råder hög arbetslöshet och mycket fattigdom i landet, så många som var sjätte är arbetslös. Ibland stänger Sudan av ledningen och ibland tappar de olja från den, vilket leder till stora konflikter mellan länderna. Jordbruket är också en viktig näring med hänsyn till sysselsättning och intäkter. Mycket av jordbruket är inriktat mot självförsörjning men Sudan har även en betydande jordbruksexport, speciellt av bomull. Områdena runt Nilen har särskilt bördig jord. Efter många decennier av väpnad konflikt saknar landet det väg- och energinät som krävs för att skapa ett effektivt näringsliv. Myndigheterna är också väldigt korrupta.