Flagga

Nyckeltal och fakta

Huvudstad: Juba
Etniska grupper: Dinka 35.8%, nuer 15.6%, kakwa, bari, azande, shilluk, kuku, murle, mandari, didinga, ndogo, bviri, lndi, anuak, bongo, lango, dungotona, acholi med flera (2011)
Språk: Engelska (officiellt), arabiska (inkluderar juba och sudanska varianter) samt regionala språk
Religion: Traditionell tro, kristna
Befolkningsantal: 10,984,074 (Juli 2021)
Statsskick: Republik
Area: 644 330 km2
Valuta: Sydsudanesiskt pund
Bruttonationalinkomst per invånare: 1 182 PPP$
Nationaldag: 9 juli

Geografi

Sydsudans terräng stiger från låga slätter och stäpper i norr till kullar och berg i söder mot gränsen till Uganda och Kenya. De högsta bergen är över 3000 meter och ligger vid gränsen mot Uganda. Ett antal floder rinner ned från bergen mot ett av världens största våtmarksområden och den oframkomliga träskmarken Sudd. Därifrån rinner vattnet vidare som en del av den vita Nilen in i Sudan. Planer om att lägga delar av Nilen i rör kan skapa drastiska miljöförändringar i sumpområdet. 15 procent av Sydsudan är skyddat naturreservat där Sudd är det största med över 400 fågelarter och 100 olika fiskarter. Bergskedjan på gränsen till Uganda har ett tropiskt klimat, täta skogsområden och ett rikt djurliv.

De senaste åren har det kartlagts en häpnadsväckande djurmigration av bland annat elefanter, giraffer och antiloper i Sydsudan, som endast är slaget av de kända naturreservaten Serengeti och Masai Mara i Tanzania och Kenya.

Historia

Lite är känt om Sydsudans historia, men olika folkgrupper har levt i traditionella stamsamhällen under lång tid. Sydsudan var tidigare en del av Sudan. Historien till Sudan och Sydsudan har varit präglat av konflikter, sammanslagning och upplösning. Området har varit styrt av olika kungadömen, men Sydsudan har varit militärt och ekonomiskt svagare och dominerat av nomadkultur. Man antar att arabiska slavhandlare tog med sig slavar till området redan sent på medeltiden, men det finns ingen dokumentation om detta förrän runt 1700-talet. Slavhandeln ledde till stor misstro mellan den afrikanska befolkningen och de invaderande arabiska styrkorna. Misstron mot de arabiska och muslimska invasionerna ökade under hela 1800-talet, när egyptiska styrkor (med stöd av Storbritannien) började kolonisera områden i södra Sudan.

På 1950-talet, när det förenade Sudan uppnådde självständighet från den brittisk-egyptiska kolonialmakten, fanns det stor rädsla och missnöje i Sydsudan att det enade Sudan skulle styras av en muslimsk och arabisk regering i Khartoum (i norra Sudan). Efter 17 år av inbördeskrig undertecknades ett fredsavtal men kriget bröt ut igen när regeringen ville införa Sharialagar i hela SudanMisstron och de kulturella, religiösa och etniska skillnaderna mellan befolkningen i norr och söder ledde till inbördeskrig 1955. Med undantag för korta uppehåll pågick detta inbördeskrig till 2005.

Efter en folkomröstning 2011 uppnådde Sydsudan självständighet från Sudan. Sedan befrielsen har Sydsudan präglats av inbördeskrig, etnisk konflikt och utbredd svält som kan beskrivas som en humanitär kris. Miljoner av människor dog och ungefär 4 miljoner blev internt fördrivna inom landet.

Läs mer om inbördeskriget i Sydsudan här.

Samhälle och politik

Sydsudans befolkning består utav mer än 60 olika etniska grupper. Efter fredsavtalet år 2005 fick Sydsudan ett eget parlament som utvecklade en grundlag 2011. Staten är organiserad som en förbundsrepublik med en president som leder regeringen och militären. Parlamentet är uppdelad i två kamrar med en kongress och en senat som representerar de olika delstaterna. Salva Kiir Mayardit, från Dinka-folket, blev vald som landets första president. Efter självständigheten har han talat för demokratiska reformer och nationell försoning.

År 2013 ökade emellertid kritiken mot Kiirs ledarstil och han beskylldes för att driva staten i riktning mot diktatur. Han sparkade vicepresidenten Riek Machar som tillhör den näst största folkgruppen Nuer, vilket gjorde att gamla konflikter mellan de olika etniska grupperna blossade upp igen. Senare samma år beskyllde Kiir sin tidigare vicepresident för att försöka genomföra en statskupp, och det bröt ut strider mellan grupperna. Tusentals människor drevs på flykt och ett inbördeskrig inleddes.

Under flera år har upprepade försök gjorts att sluta fredsavtal mellan presidentens styrkor och oppositionen. 2018 gjordes ytterligare ett försök. Detta slutade med att vicepresidenten återinsattes och att presidenten och vicepresidenten gick med på att dela makten mellan dem. I februari 2020 utvidgades detta arrangemang till en enhetsregering över flera etniska grupper, och i juni delades makten i de olika områdena i Sydsudan mellan presidenten och vicepresidenten. Ändå finns det idag 2,2 miljoner människor som flyr landet, över hälften av landets invånare är i akut behov av livsnödvändig hjälp och hundratusentals människor har dödats.

Kvinnor och barn har varit särskilt utsatta i inbördeskriget. Våldtäkt har använts som en del av krigföring, och många har tvingats till prostitution. Kvinnlig könsstympning är utbredd och tvångsäktenskap är vanligt. Många barn har också utsatts för sexuella övergrepp och rekryterats som barnsoldater. Båda sidor av inbördeskriget anklagas för krigsförbrytelser och grova kränkningar av mänskliga rättigheter.

Ekonomi och handel

Sydsudan har akut brist på infrastruktur, något som hämmar den ekonomiska utvecklingen. Landets ekonomi är baserad på olja och bistånd huvudsakligen från USA, Storbritannien, Nederländerna och Norge. Befolkningen i Sydsudan lever huvudsakligen ett nomadliv som kombineras med djuruppfödning och jordbruk. Det finns knappt någon tjänstesektor och ingen industri.

Före självständigheten från Sudan stod Sydsudan för tre fjärdedelar av Sudans totala oljeproduktion. Oljan exporterades via rörledningar genom Sudan och intäkterna fördelades 50/50 mellan Sudan och Sydsudan. Efter självständigheten menade Sydsudan att de borde ha en större del av oljeintäkterna men eftersom landet är beroende av att exportera oljan genom Sudan påverkas landets ekonomi av den politiska situationen. År 2012 ledde oenigheten om transportkostnaderna till att Sydsudan stoppade hela sin oljeproduktion, landets viktigaste intäktskälla. Detta ledde till snabbt ökande inflation.

De senaste åren har landet skurit ned i sjukvårds- och utbildningsbudgeten, och satsat mer pengar på militären som krigar mot en delar av befolkningen. Stora delar av befolkningen är beroende av nödhjälp och myndigheterna beskylls för att vara totalt korrupta.