Flagga

Nyckeltal och fakta

Huvudstad: Harare
Etniska grupper: Afrikaner 99,4 % (övervägande Shona; Ndebele är den näst största etniska gruppen), övriga 0,4 %, ospecificerat 0,2 % (uppskattning 2012)
Språk: Engelska, shona, sindebele, flera midnre språk och dialekter
Religion: Protestanter 74,8 %, katoliker 7,3 %, övriga kristna 5,3 %, traditionella 1,5 %, muslimska 0,5 %, övriga 0,1 %, inga 10,5 % (2015)
Befolkningsantal: 14,829,988 (Juli 2021)
Statsskick: Parlamentarisk demokrati
Area: 390 757 kvadratkilometer
Valuta: Zimbabwisk dollar (dock är valutan för närvarande avskaffad och ersatt av andra valutor, särskilt med US-dollar)
Bruttonationalinkomst per invånare: 2 531 PPP$
Nationaldag: 18 april

Geografi

Landskapet i Zimbabwe är mycket varierat. I landets centrala delar finns höga bergsområden och skogsklädda savanner. Landets västra del består av träsk- och våtmarksområden. I öster växer tät djungel längs bergskedjan Inyanga, som bildar en naturlig gräns mot grannlandet Moçambique. Klimatet är subtropiskt och temperaturen varierar med höjden. Zimbabwe har lite nederbörd och många områden är för torra för jordbruk. Merparten av regnet faller mellan november och mars, och varierar ofta från år till år. Landet har stora miljöproblem, särskilt inom jordbruket. Användningen av giftiga bekämpningsmedel är bland de högsta i världen. Avskogning och jorderosion hotar att skada marken och i städerna förorenas luften av tung industri och trafik. Flera hotade arter riskerar att utrotas på grund av tjuvskyttar som får härja fritt i nationalparker.

Historia

Zimbabwe betyder stort stenhus och landet är uppkallat efter den stad som låg i området på 1200-talet. Zimbabwe var ett rikt handelscentrum, men på 1400-talet övergavs staden när klimatet förändrades och gjorde marken ofruktbar. De kommande århundradena började européerna komma till området och de lokala kungadömena förlorade mycket makt och stora landområden. Det brittiska Sydafrikakompaniet tog kontroll över dagens Zimbabwe i slutet av 1800-talet, fram tills landet blev en brittisk koloni kallad Sydrhodesia år 1923. År 1962 kom det rasistiska partiet Rhodesian Front (RF) till makten efter en klar valseger och år 1965 förklarade sig landet självständigt från det brittiska samväldet . Landet fick namnet Rhodesia och styrdes av en vit minoritet. År 1968 antog FN en resolution som förbjöd alla medlemsländer att handla med Rhodesia. En svart motståndsrörelse växte fram och bedrev gerillakrig mot regeringen under hela 1970-talet. År 1980 blev landet självständigt under namnet Zimbabwe och har sedan dess styrts av frigörelseledaren Robert Mugabe.

Samhälle och politik

I teorin är Zimbabwe en parlamentarisk republik med flerpartisystem, men sedan självständigheten år 1980 har grundlagen ändrats flera gånger för att öka president Robert Mugabes makt. Mugabes parti Zimbabwe African National Union - Patriotic Front (ZANU-PF) kontrollerar de flesta delarna av samhället. Oppositionen är splittrad och förföljs av säkerhetspolisen CIO. Försök att omfördela jorden från den visa överklassen till den svarta underklassen har fått katastrofala konsekvenser. Stora lantbruksområden har förstörts eftersom de nya jordägarna inte har lärt sig hur det avancerade jordbruksmaskineriet fungerar. År 1990 fick landet in i en ekonomisk kris. Mer än tre miljoner människor har flytt och den zimbabwiska dollarn är värdelös. Skolor och universitet, som tidigare var bland de bästa i Afrika, står tomma. Sjukhusen är stängda, något som särskilt drabbar de många HIV/AIDS-smittade i landet. Elektriciteten i landet rationeras och det är mycket svårt att få tag i bensin. Landet hotas stadigt av hungersnöd. Den sittande regeringen skyller alla problemen på Storbritannien och andra västerländska länder som de hävdar till största presidenten och erövra landet. Efter valet år 2008 tillsattes en övergångsregering där delar av oppositionen fick plats. Övergångsregeringen ska sitta fram tills en ny grundlag har antagits. I början av år 2013 blev Mugabe och oppositionsledarna eniga om ett förslag om en ny grundlag.

Ekonomi och handel

Zimbabwes ekonomi har varit på tillbakagång sedan början av 1990-talet då landet drabbats hårt av torka. Många högutbildade personer flyttade och regeringen tvingades ta stora lån för att importera majs och andra livsmedel. Världsbanken och den internationella valutafonden (IMF) lanserade program för att få ekonomin på rätt spår, men drog sig ut när landet slutade att betala amorteringar på de många lånen. Den politiska situationen har lett till att många västländer hålla inne bistånd och vägrar att handla med Zimbabwe. Under 2000-talet utvecklades situationen till en djup ekonomisk kris. Industrin fungerar bara delvis och det är brist på elektricitet och kvalificerad arbetskraft. Jordbruket är nästan helt ödelagt efter de katastrofala jordreformerna på 1990- och 2000-talet. Eftersom Zimbabwes pengar nästan helt förlorat sitt värde har landets invånare blivit allt mer beroende av att byta varor och tjänster för att kunna överleva. År 2009 började dock ekonomin att växa efter att en övergångsregering valts.