Flagga

Nyckeltal och fakta

Huvudstad: Sucre är den officiella huvudstaden, men regeringen har sitt säte i La Paz
Etniska grupper: Mestizo (blandad vit och amerikansk härkomst) 68%, inhemska 20%, vit 5%, Cholo/Chola 2%, afrikansk härkomst 1%, andra 1%, ospecificerad 3%; 44% av de tillfrågade angav att de var en del av någon inhemsk grupp, främst Quechua eller Aymara (2009)
Språk: Spanska (officiellt) 60,7 %, quechua (officiell) 21,2 %, aymara (officiellt) 14,6 %, andra/ingen/ospecificerad 3,6 % (2001)
Religion: Katoliker 95 %, protestanter 5 %
Befolkningsantal: 11,758,869 (Juli 2021)
Statsskick: Republik
Area: 1 098 581 km2
Valuta: Boliviansk boliviano
Bruttonationalinkomst per invånare: 9 684 PPP$
Nationaldag: 6 augusti

Geografi

Bolivia förlorade år 1884 sin kustremsa till Chile och saknar för närvarande kust. I väst domineras landskapet av Anderna. Här delar Anderna upp sig i två bergskedjor, och mellan dem finns en hög platå, Altiplano, där majoriteten av befolkningen bor. På högplatån ligger även Titicacasjön som är Latinamerikas största insjö. Norr och öster om Anderna finns områden med lägre slätter som täcker två tredjedelar av landet. Här ökar vegetationen successivt norrut: från halvtorrt landskap i söder via savannområden till tropisk regnskog i nordost. Den ena bergskedjan, Cordillera Occidental, består av inaktiva vulkaner. Här finns Bolivias högsta bergstopp Sajama på 6542 meter över havet. Klimatet varierar mycket på grund av stora höjdskillnader. Medan de västra delarna är kalla och torra är klimatet tropiskt i norr och öster. Jorderosion är ett stort miljöproblem där cirka 30 % av landet är drabbat. En anledning är det intensiva skogsbruket. Vattenkvaliteten är dålig på grund av föroreningar. Bolivia är också särskilt känsligt för klimatförändringar. Det är ett av de länder som har störst biologisk mångfald, och när klimatet ändras kan ekosystem försvinna. Vattentillgången kan minska när glaciärerna smälter.

Historia

För 3000 år sedan växte jordbrukssamhället fram runt Titicacasjön, där de höll lamor och odlade potatis och quinoa. På 1400-talet var Bolivia en del av det stora Inkariket. Inkariket föll samman i och med spanjorernas ankomst på 1530-talet, och år 1538 erövrades Bolivia av Spanien. Indianerna blev slavar och tvingades arbeta i gruvorna. Gradvis växte en stark självständighetsrörelse fram och år 1825 bröt sig Bolivia loss från Spanien med general Sucre och frihetshjälten Bolívar i spetsen. Landet blev uppkallat efter Bolívar och Sucre blev den första presidenten. Bolivia har sedan dess varit politiskt instabilt. Statskupper och diktatur har präglat landet fram till början av 1980-talet, då försök till demokratisering genomfördes. Upprepade ekonomiska kriser och hög arbetslöshet medförde emellertid till stora protester från befolkningen, särskilt från bönderna, arbetarna och medelklassen. När den socialistiska ayamaraindianen Evo Morales valdes till president år 2005 blev han landets första president från urbefolkningen. Han startade arbetet med en ny grundlag. Kamp om lokalt självstyre och fördelningen av intäkter från olje- och gasindustrin var de centrala stridsfrågorna i grundlagsarbetet, men efter en folkomröstning år 2009 blev den nya grundlagen antagen.

Samhälle och politik

Bolivia är en republik där presidenten är både stats- och regeringschef. I den nya grundlagen blev urbefolkningens rättigheter stärkt och staten fick striktare kontroll över naturresurserna som olja, gas och vatten. Dessutom fick de olika regionerna (departementen) ökat självstyre. Morales vänsterradikala politik har stärkt polariseringen som har präglat Bolivias politik i många decennier, särskilt mellan de fattiga indianerna i väst och de rika jordägarna i öst. Rätten till att producera kokablad har varit ett stridsområde och landets myndigheter har tidigare fått stöd från USA till att bekämpa kokaproduktionen. I den nya grundlagen har emellertid kokaväxten fått status som naturresurs. Förhållandet till USA har emellertid försämrats efter att Morales kom till makten. Dessutom har Bolivia ett spänt förhållande till Chile eftersom Bolivia vill ha tillbaka sin kustremsa de förlorade efter ett krig år 1884. Bolivia är ett av Sydamerikas fattigaste land. Stora delar av befolkningen saknar tillgången till sjukvård och skillnaderna mellan rik och fattig är stor.



Ekonomi och handel 


Trots att Bolivia har en mängd naturresurser som olja, gas och metaller är landet fattigt. Ekonomin baseras på råvaruexport, något som gör landet sårbart för prisnedgångar på den internationella marknaden. I början av 1980-talet stod Bolivia på randen av en ekonomisk kollaps. I samarbete med den internationella valutafonden (IMF) genomfördes ett av Latinamerikas åtstramningsprogram och Bolivia förde en nyliberal ekonomisk politik. Detta ledde till att ekonomin stabiliserades, men också till en hög arbetslöshet och ökade sociala spänningar. Efter att Evo Morales blev president har den ekonomiska politiken tagit en socialistisk inriktning och staten har övertagit ansvaret för olje- och gassektorn. Högre skatter och avgifter har lett till ökade intäkter till statskassan, vilket har använts till att bygga upp utbildnings- och sjukvårdssektorn i landet. Även om den ekonomiska tillväxten har bromsat under den globala finanskrisen år 2008 klarade sig landet väl under krisen. En stor utmaning är emellertid att den ekonomiska tillväxten är mycket ojämn mellan de resursrika områdena i öst och de fattiga bergområdena i väst. Nästan hälften av befolkningen arbetar inom jordbruk. Bolivia är även involverad i den olagliga exporten av koka blad och kokain.