Gambia

Senast uppdaterat: 22.09.2023

Gambia är Afrikas minsta land och har mycket få naturresurser. Landet gränsar till Atlanten i väster och omges av Senegal i norr, öster och söder.

Nyckeltal och fakta

Huvudstad

Banjul

Etniska grupper

Mandinka/Jahanka 33,3 %, fula 18,2 %, wolof 12,9 %, jola 11 %, serahuli 7,2 %, serer 3,5 % %, andra/ospecificerade/ingen 13,9 % (2020)

Språk

Engelska, mandinka, wolof, fula, mindre stamspråk

Religion

Muslimer 96,4 %, kristna 3,5 %, ingen/vill ej uppge 0,1% (2020)

Befolkningsantal

2,558,493 (2022)

Demokrati och statsskick

Republik

Area

11 300 kvadratkilometer

Valuta

Dalasi

Bruttonationalinkomst per invånare

2 510 PPP$

Nationaldag

18 februari

Andra landsidor

Geografi

Gambia är det minsta landet på Afrikas fastland. Landet är långt och smalt och är omslutet av Senegal i norr, öster och söder. Hela landet ligger i en dal med Gambiafloden som rinner rakt genom landet. Floden är landets viktigaste transportartär och flodstränderna består av träsk och mangroveskogar. Gambiafloden har sitt ursprung i Fouta-Djalon i Guinea och rinner ut i Atlanten vid huvudstaden Banjul.

Gambia har ett tropiskt klimat med många torrperioder samt oregelbundna regnfall. Läget längs flodstranden gör landet mycket mottagligt för översvämningar och översvämningar. Dessutom är landet också utsatt för långvarig torka. Det oförutsägbara klimatet leder till stora skador på infrastruktur, jordbruk och byggnader.

De största miljöutmaningarna i landet är avskogning, ökenspridning och vattenburna sjukdomar. Avskogning leder till ökenspridning av stora naturområden, hotar djurlivet och förstör åkermark. Förorenat dricksvatten utgör ett stort hälsoproblem och bidrar till infektion och spridning av sjukdomar.

Historia

På 1200-talet var det gambiska landområdet en del av det stora Maliriket. När detta upplöstes tog lokala kungadömen som Barra, Kombo och Fulladu kontroll över området. På 1500-talet blev landet ett centrum för brittisk, portugisisk och fransk handel. Handelsverksamheten byggde på guld, elfenben och slavar. Under en lång period turades britterna och fransmännen om att kontrollera landet, men 1901 blev Gambia formellt ett brittiskt protektorat. Under loppet av 1950-talet växte flera politiska partier fram och 1962 fick landet inre självstyre. 1965 blev landet en självständig stat, som en konstitutionell monarki inom Samväldet.

Samma president styrde landet från självständighet fram till en militärkupp 1994. Kuppen genomfördes av en grupp unga officerare, ledda av löjtnant Yahya Jammeh, som inrättade ett militärråd – Armed Forces Provisional Ruling Council (AFPRC). Militärrådet tog över styret av landet, med Jammeh som ledare och Gambias nya statschef.

Jammeh behöll makten i 22 år, innan han förlorade ett demokratiskt presidentval 2016. Efter att först ha erkänt valet vägrade Jammeh ändå att lämna över makten till den nyvalde presidenten, Adama Barrow. Barrow tog hjälp av regionala styrkor, med stöd av FN, och pressade Jammeh att avgå. Sedan 2017 har den demokratiskt valda presidenten styrt landet och i december 2021 valdes han om.

Ekologiskt fotavtryck

0,6

Om alla människor på jorden skulle konsumera lika mycket som en invånare i Gambia genomsnittligt konsumerar skulle vi behöva 0,6 jordklot

Se statistik över ekologiskt fotavtrycks for alla länder

Samhälle och politik

Gambia är en enhetlig och demokratisk republik. Statschefen är en president, vald i allmänna val för fem år. Presidenten utser och leder regeringen. Nationalförsamlingen har 53 medlemmar; 48 av dessa väljs i direkta val på fem år, de sista fem utses av presidenten.

Vid militärkuppen 1994 avskaffades 1970 års konstitution. En ny demokratisk grundlag trädde i kraft 1997. Bortsett från militärstyret under perioden 1994–1997 har Gambias delstatsregering präglats av större stabilitet än i de flesta andra afrikanska länder.

Arbetslösheten i Gambia är hög och levnadsstandarden låg. Hälsosystemet har stora brister, och det är stor brist på sjukhus, sjuksköterskor och läkare. Bättre tillgång till rent dricksvatten och bättre infrastruktur har dock ökat medellivslängden de senaste åren. Barndödligheten har också minskat något.

Samhället och arbetsmarknaden präglas av gamla traditionella uppdelningar av mans- och kvinnoroller. Våld och övergrepp mot kvinnor och barn är vanligt och polisanmäls sällan. Sexuella minoriteter har få rättigheter. Human Rights Watch (HRW) uppger att gambiska domstolar betraktar homosexuella handlingar som "handlingar mot naturen", vilket är förbjudet enligt paragraf 144 i den gambiska strafflagen.

Gambia är medlem i FN och de flesta av FN:s specialorgan, Organization of African Unity (OAU), ECOWAS (Economic Community of West African States) och Cotonouavtalet.

Mänsklig utveckling

171 av 188

Gambia är nummer 171 av 188 länder vad gäller mänsklig utveckling i Human Development Index.

Se statistik för HDI for alle länder

Ekonomi och handel

Gambia har få naturresurser och bara en sjättedel av marken är odlingsbar. Trots det är ungefär en tredjedel av befolkningen sysselsatt inom jordbruket, där mycket av det som odlas går till småbönders eget hushåll. Den viktigaste jordbruksprodukten är jordnötter, som utgör cirka 90 procent av landets exportintäkter. Industrin är liten och bygger på att pressa jordnötter till olja.

Tjänstesektorn är särskilt viktig för landets ekonomi. Handel och turism utgör cirka 65 procent av bruttonationalinkomsten (BNI). Landet har ett stort handelsunderskott (de importerar mer än de exporterar) och är beroende av internationellt bistånd.

Gambia har haft god ekonomisk tillväxt under de senaste åren. Samtidigt har levnadsstandarden bland landets fattigaste försämrats. I dag lever knappt hälften av befolkningen under den nationella fattigdomsgränsen och man räknar med att runt åtta procent lever i absolut fattigdom. Arbetslösheten är hög och illegal ekonomisk verksamhet som smuggling av varor och droger är vanligt. Många gambier är beroende av pengar som skickas hem (remitteringar) av släktingar och vänner utomlands.