Italien sträcker sig från centrala Europa långt ut i Medelhavet, med de två stora öarna Sardinien och Sicilien som dess sydligaste punkter. Landet domineras av två bergskedjor: Alperna i norr och Apenninerna i söder. Mellan bergskedjorna ligger den bördiga Poslätten. På Sicilien ligget den aktiva vulkanen Etna, som har utbrott nästan varje år.

De nordligaste delarna har ett tempererat klimat med kalla, fuktiga vintrar och relativt varma somrar. I söder är det varmare och torrare under hela året, särskilt under vintermånaderna, då temperaturskillnaderna mellan nord och syd kan uppgå till 20 grader. Luftföroreningar är ett stort problem, och ett antal av landets sjöar och vattendrag är starkt förorenade. Föroreningarna har ökat kraftigt under åren efter andra världskriget då Italien på kort tid gick från att vara ett av Europas fattigaste länder till att bli en ledande industrination.

Under antiken var Italien hemvist för flera stora imperier. Viktigast var etruskerna från 900-500 f.Kr. och romarna från 350 f.Kr.-500 e.Kr. Efter Romarrikets fall hamnade landet i kaos och ockuperades och plundrades flera gånger. Under hela 1300-talet blomstrade stadsstater som Florens och Venedig och blev viktiga centra för handel och vetenskap. Flera försök att ena landet efter Napoleonkrigen i slutet av 1700-talet slutade med revolutionen 1848. 1861 blev Italien en självständig stat. Under 1900-talet drabbades Italien av politiska oroligheter och maktkamper. Landet deltog aktivt i båda världskrigen, vilket medförde stort lidande för civilbefolkningen.

Med hjälp av det amerikanska biståndet, Marshallplanen, kunde den italienska ekonomin återhämta sig efter andra världskriget. Italien valde tidigt att delta i det västliga samarbetet och gick 1949 med i Nato. Under efterkrigstiden har Italien varit ett viktigt land i den internationella politiken, och har spelat en avgörande roll i den Europeiska unionen (EU). På 1970-talet upplevde landet flera terrordåd i samband med stora politiska konflikter mellan kommunisterna och högern. Ekonomin har varit mer stabil än det politiska landskapet.

År 1992 avslöjades en enorm politisk skandal. De som anklagades var från alla parter, både regering och opposition. Denna utveckling har bidragit till att italienarna har litet förtroende för politiker och det politiska systemet. År 1994 ställde Silvio Berlusconi för första gången upp i ett val. Han hade bildat sitt eget parti, Forza Italia, och gick till val på liberala värden: privatisering, nedskärningar i offentliga utgifter och sänkta skatter. Partiet vann valet och bildade regering men samarbetet inom partiet sprack efter ett halvår, utöver att Berlusconi själv var under utredning för korruption.

Under den period som följde lyckades ett brett samarbete, kallat Olive Coalition, leda en sådan nykter politik att Italien gick in i eurosamarbetet. Vid millennieskiftet hade Italien lägst ekonomisk tillväxt och den högsta statsskulden av alla länder i eurozonen. Arbetslösheten var hög och de offentliga utgifterna ökade till följd av ökad livslängd, låg nativitet och höga pensioner. Nedskärningar, föreslagna pensionsreformer och sämre arbetsvillkor utlöste stora demonstrationer. Italien var flera gånger nära att drabbas av påföljder för budgetunderskott gentemot EU. År 2005 mjuknade EU:s krav men behovet av åtstramning och förändring var fortfarande stor.

Berlusconi-eran under 2000-talet kännetecknas av att ekonomisk, medierelaterad och politisk makt låg i premiärministerns händer. Silvio Berlusconi var en av Italiens rikaste män på grund av finansiell, fastighets- och industriell verksamhet. Det blev starka protester när Berlusconi försökte få igenom en lag som såg till att han inte kunde åtalas. Immunitetsbeslutet hävdes senare av författningsdomstolen och målet återupptogs. Berlusconi blev den första regerande premiärministern som åtalats i domstol. Det slutade med frikännande medan en nära partikollega dömdes för samarbete med maffian.

Våren 2010 var Italien i den grupp av länder vars ekonomiska bakslag ansågs ett hot mot eurozonen, de så kallade PIGS-länderna (Portugal, Italien, Island, Grekland och Spanien). EU ställde återigen ett antal krav för att strama upp.

Italien kunde ha varit en stormakt i Medelhavsområdet men korruption, maffiastyre och politiska meningsskiljaktigheter har hämmat utvecklingen i landet. Den höga statsskulden blev en del av EU:s eurokris och tvingade Mario Montis regering att göra besparingar. Valet 2013 blev en protest mot Montis politik och ledde till att den socialdemokratiska Enrico Letta bildade en samarbetsregering. Ett år senare fick landet en ny samarbetsregering ledd av det demokratiska partiets (Partito Democrático) Matteo Renzi.

Giorgio Napolitano avgick som president i januari 2015 och följdes av Sergio Mattarella. Mattarella, som var premiärminister Matteo Renzis kandidat, valdes av en absolut majoritet och hans val sågs som en seger för premiärministern och hans parti Partito Democrático.

Italien förvandlades till en republik efter andra världskriget. Presidenten har långtgående befogenheter, och utser premiärministern och regeringen. Italiensk politik har under flera år präglats av det spända förhållandet mellan de rika områdena i norr och de fattiga i söder. Skillnaderna mellan regionerna har lett till politisk instabilitet. Nya regeringar har utsetts nästan årligen sedan andra världskriget. Trots detta behöll kristdemokraterna regeringsmakten under större delen av dessa år. Detta har partiet uppnått genom att bilda regeringar tillsammans med andra parter, både från höger och vänster sida. Under de senaste åren har parterna på högersidan ökat och flera gånger haft regeringsmakten. Högerns framgång beror både på ökad främlingsfientlighet och på ett missnöje med den ekonomiska utvecklingen.

Familjeband är starka i Italien. Särskilt i söder lever fortfarande generationer under samma tak. Kvinnor är endast en liten del av arbetsmarknaden. Deras roll är fortfarande ganska traditionell, med vård av barn, familj och hem. Italien har mycket låga födelsetal.

Amnesty International har upprepade gånger påpekat att invandrad arbetskraft utnyttjas på ett oacceptabelt sätt i Italien, bland annat med lägre löner eller ingen lön alls. Rasism är ett utbrett problem. Italien har också den högsta andelen personer i tjugoårsåldern utan varken utbildning eller jobb i hela EU.

Under de senaste åren har särskilt Italien fått en kraftig ökning av flyktinginvandring från Nordafrika. Varje år kommer tusentals flyktingar med båt till ön Lampedusa, som tillhör Italien. Fram tills nu har Italien varit ensamt ansvarigt för räddningsarbetet. Eftersom EU har gemensamma gränskontroller är detta ett ansvar italienska myndigheter har tröttnat på att bära ensamma. Detta gäller både den farliga vägen till Europa och hur Europa välkomnar flyktingar och behandlar deras ansökningar om asyl och uppehållstillstånd. Den italienska inrikesministern har gjort tydligt att om andra länder inte ställer upp kommer Italien bara låta flyktingarna resa vidare till resten av Europa. Detta trots att det skulle strida mot Dublinavtalet, där det fastslås att flyktingar måste vara i det första land de anländer tills deras asylansökan behandlas.

Italien har idag en avancerad och varierad industri, och är en av världens största ekonomier. Landet är industrialiserat, men detta har främst gällt norra Italien. 60% av landets BNP skapas där. Arbetslösheten för hela landet var 8,3 % under 2011, men är betydligt högre i söder än i norr. Liksom i många andra länder är ungdomsarbetslösheten är ett stort problem, och här drabbas södra Italien hårdare än norra Italien.

De viktigaste exportmarknaderna för Italien är Tyskland och Frankrike. De viktigaste exportvarorna är maskiner, apparater, bilar, kläder, skor, lädervaror och jordbruksprodukter. Tjänstebranscherna står för cirka 70 % av BNP, och turistnäringen spelar en mycket viktig roll för den italienska ekonomin.