Kongo

Senast uppdaterat: 19.12.2022

Sedan självständigheten från Frankrike 1960 har Republiken Kongo varit med om flera turbulenta perioder. Trots att olja och timmer ger landet stora intäkter lever majoriteten av befolkningen i fattigdom. Splittringen och skadan från inbördeskriget präglar fortfarande landet.

Nyckeltal och fakta

Huvudstad

Brazzaville

Etniska grupper

Kongoleser 40,5 %, Teke 16,9 %, M´'bochi 13,1 %, utlänning 8,2 %, Sangha 5,6 %, Mbere/Mbeti/Kele 4,4 %, Punu 4,3 %, Pygmé 1,6 %, Oubanguiens 1,6 %, Duma 1,5 %, Maka 1,5 %, Maka ospecificerad 1 % (uppskattning 2014–15)

Språk

Franska (officiell), franska Lingala och Monokutuba (lingua franca handelsspråk), många lokala språk och dialekter (av vilka Kikongo är den mest utbredda)

Religion

Kristna 50%, animister 48%, muslimer 2%

Befolkningsantal

5,417,414 (Juli 2021)

Demokrati och statsskick

Republik

Area

342 000 kvadratkilometer

Valuta

CFA-franc (BEAC)

Bruttonationalinkomst per invånare

3 553 PPP$

Nationaldag

15 augusti

Andra landsidor

Geografi

Republiken Kongo ligger mitt i Afrika. Skog dominerar stora delar av landet, och Kongo är därför ganska glest befolkat. I norra delen av landet finns regnskogen. I öster finns kullar och berg och växtligheten är därför även glesare i dessa områden. Kongofloden rinner genom högslätten och skapar en naturlig gräns till grannlandet den Demokratiska Republiken Kongo. Nära sitt utlopp i Atlanten passerar floden huvudstaden Brazzaville.

Läget längs ekvatorn gör säsongsvariationerna små och klimaten stabil. Klimatet är fuktigt och varmt, och temperaturen ligger runt 25 grader året runt. Norr om ekvatorn kommer regnperioden mellan april och oktober, och torrperioden varar från november till mars. Söder om ekvatorn är det tvärtom. Landets regnskog är stor, men är under press från kommersiell avverkning och från bönder som röjer skog för att odla mat på marken.

Historia

Ursprungligen var området befolkat av ett jägare- och samlarsamhälle. Omkring år 1400 uppstod kungariket Kongo som sträckte sig över områden vi idag känner som Republiken Kongo och Angola, samt delar av Demokratiska republiken Kongo.

Portugiser anlände till området i slutet av 1400-talet och började handla med lokalbefolkningen, särskilt för elfenben och människor. Slavhandeln och jakten på slavar var intensiv i området och pågick fram till 1800-talet.

Under Berlinkonferensen 1884 tilldelades Frankrike kolonialområdet. Tvångsarbete infördes och kolonin plundrades för naturresurser som elfenben och gummi. Man uppskattar att befolkningen halverades till följd av det förtryck och exploatering som skedde under kolonialtiden. Kongo blev självständigt från Frankrike 1960. 1964 grundades ett radikalt parti, som det enda partiet tillät, och det fanns stora politiska motsättningar och stort missnöje i landet. 1968 var det en militärkupp och en marxist-leninist tog över makten, vilket banade väg för ett fullt militärt styre. I början av 1990-talet började landets demokratiseringsprocess, enpartisystemet avskaffades och många nya partier grundades.

1997 bröt inbördeskrig ut när trupper som tillhörde president Sassou-Nguesso gjorde uppror. Kriget var politiskt motiverat, men spelade också på etniska klyftor. Olika milisgrupper dödade civila på grund av etnicitet. Flera länder gick in och stöttade de olika sidorna i kriget. Inbördeskriget varade fram till 2000, och kriget förstörde landets infrastruktur, ekonomi, skolor och jordbruk. Tiotusentals människor dog under kriget och omkring 800 000 människor var tvungna att fly.

Internationella människorättsorganisationer fastställde efter krigets slut att alla sidor hade varit ansvariga för grova kränkningar av mänskliga rättigheter, med avrättningar, tortyr och våldtäkter som krigsvapen.

Ekologiskt fotavtryck

0,6

Om alla människor på jorden skulle konsumera lika mycket som en invånare i Kongo genomsnittligt konsumerar skulle vi behöva 0,6 jordklot

Se statistik över ekologiskt fotavtrycks for alla länder

Samhälle och politik

De politiska institutionerna i Kongo är byggda efter fransk modell. Presidenten är statschef, har mycket makt och väljer ministrar och högre tjänstemän inom militären. Enligt den mycket omtvistade ändringen av grundlagen 2016 väljs presidenten för fem år, och det finns inte längre någon övre gräns för antalet omvalda mandatperioder. Kongos befolkning består av cirka 50 olika etniska grupper. Konstitutionen säger att politiska partier inte får grundas på etnisk, geografisk eller religiös tillhörighet. Trots detta tilltalar de flesta av landets 240 politiska partier en viss befolkningsgrupp eller väljare från ett visst område, vilket förstärker motsättningarna mellan de olika etniska grupperna.

Sassou-Nguesso har vunnit varje val sedan inbördeskriget. Det har varit oroligheter kopplat till landets politiska val och människorättsorganisationer har rapporterat om ett antal oegentligheter i samband med valen. Inbördeskriget orsakade stor förstörelse för landet och återuppbyggnaden av landet pågår fortfarande. Två av tre kongoleser har inte tillgång till rent vatten. Allvarliga sjukdomar som malaria, tuberkulos och aids är vanliga.

Mänsklig utveckling

150 av 188

Kongo är nummer 150 av 188 länder vad gäller mänsklig utveckling i Human Development Index.

Se statistik för HDI for alle länder

Ekonomi och handel

Under de senaste 30 åren har ekonomin och näringslivet i Kongo genomgått stora förändringar. Landet har gått från att vara beroende av jordbruk och avverkning till att bli en betydande oljeexport. Trä är ändå fortfarande en viktig del av landets ekonomi. Det är flest industrier i de södra delarna vid huvudstaden Brazzaville. I de norra delarna drivs mestadels jordbruk och mineralutvinning. Ekonomin gick ned ordentligt under inbördeskriget åren 1997-1999 och landet kämpar fortfarande med återuppbyggandet av Kongo efter kriget.

Utvinningen av landets oljeresurser började redan när Kongo blev självständigt, men tog fart på allvar under 1980-talet. Idag står denna sektor för mer än 50 procent av landets bruttonationalprodukt (BNP), även om sektorn bara sysselsätter 1 % av befolkningen. Landets oljeproduktion ägs till stor del av franska företag.

Kongo är rikt på många resurser, främst naturgas, guld, diamanter, bly, koppar, zink och skogar. Trots många goda förhållanden i naturresurser lever de flesta kongoleser i fattigdom. Beroendet av inkomster från olja gör landet mycket sårbart för förändringar på den internationella oljemarknaden. Korruption sätter också stopp för den ekonomiska utvecklingen. Flera gånger har presidenten och andra varit under utredning för grov korruption. Kongo är fortfarande beroende av bistånd, och i synnerhet Frankrike är en viktig bidragsgivare. Mycket av utlandsskulden har skrivits av, med krav på bättre kontroll över utgifterna och ett mer målmedvetet förhållningssätt till fattigdomsbekämpning. Nya stora investeringar i infrastruktur startades 2012 – vägar, kraftverk och telekommunikationer startades med pengar från Kina.