Kuwait är ett ökenland som består av rullande sandslätter med låga åsar i väst. Åskammen har en speciell betydelse eftersom råoljan, på grund av tyngdkraften, strömmar från oljefälten vid Burghan till exporthamnarna vid kusten. Den breda Kuwaitbukten skär sig inåt landet och skapar ett stort och välbeskyddat hamnområde. Kuwait omfattar en rad öar utanför kusten men endast en av dem, Faylakah, är bebodd.

Kuwait har ett subtropiskt ökenklimat med väldigt heta och torra somrar och kyliga vintrar. Maxtemperaturen på sommaren är ofta runt 50 °C och minimitemperaturen kan sjunka till 0 °C på vintern. Det inträffar ofta sandstormar och vegetationen är väldigt sparsam. Den nordliga delen av Kuwait är grusöken och den sydliga delen är sandöken.

Kuwaits miljöproblem är först och främst bristen på färskvatten, men en av världens största och mest moderna avsaltningsanläggningar står för en stor del av landets vattentillgångar. Kuwait har också problem med luftföroreningar.

Det har funnits bosättningar i Kuwait i minst 4000 år, mestadels av nomadfolk. Den nuvarande Sabehdynastin har regerat sedan år 1756. År 1899-1961 var Kuwait under brittiskt beskydd och Kuwait blev självständigt år 1962. Irak erkände inte självständigheten förrän år 1963 i utbyte mot betydande finansiellt stöd. Det har dock hela tiden varit ett konfliktfyllt förhållande mellan Irak och Kuwait där Irak anser Kuwait är en förlorad provins.

Förhållandet mellan Irak och Kuwait försämrades i slutet av 1980-talet. Länderna möttes år 1990 för att finna en lösning på konflikten men förhandlingarna ledde inte någon vart. Resultatet blev att Irak ockuperade Kuwait och deklarerade att Kuwait var Iraks 19 provins. FN:s säkerhetsråd fördömde invasionen och krävde en omedelbart tillbakadragande. När kraven inte uppfylldes gav säkerhetsrådet FN:s medlemsländer fullmakt att använda alla nödvändiga medel för att återupprätta freden och säkerheten i området. I januari år 1991 påbörjade den USA-ledda styrkan "operation desert storm" för att frigöra Kuwait, något som ledde till att Irak drog sig ur Kuwait.  

Kuwait är en monarki där emiren är statschef och monark. Emiren utser statsministern och statsministern väljer sedan resten av regeringen, statsministern är traditionellt medlem i kungafamiljen. Landet har även ett folkvalt parlament och valen inträffar var fjärde år, men mycket av makten ligger hos emiren. För att kandidera som en folkvald representant anmäler representanten sig till ett av de fem olika valdistrikten. De som anmält sig granskas sedan och väljs ut baserat på exempelvis status, rykte och familj.

Politiska partier är förbjudna i landet, trots detta handlar politiken om konflikter i parlamentet mellan regeringstrogna och oppositionernas koalitioner. Konflikten har orsakat instabilitet och flera gånger har regeringen utlyst nyval. Efter den arabiska våren har oppositionen i allt högre grad krävt demokratisering i landet.

Kuwait är ett av de mest urbaniserade länderna i världen, och nästan hela befolkningen bor i Kuwait City. Endast en tredjedel av de som bor i landet är Kuwait-medborgare. Resten är gästarbetare från andra delar av Asien och även andra arabiska länder, med få eller inga rättigheter och sociala förmåner.

Efter frigörelsen framfördes krav om politisk liberalisering och demokrati i Kuwait. Kraven uppfylldes delvis med ett val till en ny nationalförsamling år 1992 och regelbundna val sedan dess. Den politiska liberaliseringen har fortsatt om än i ett raskare tempo. Kvinnor fick rösträtt år 2005 och samma år fick Kuwait din första kvinnliga regeringsmedlem. Emiren i Kuwait har fortfarande utsträckt makt och al-Sabahfamiljen innehar många centrala positioner.

År 2009 blev fyra kvinnor invalda till regeringen och kvinnor har under de senaste åren fått tillgång till fler yrken inom exempelvis polisen och militären. Från år 2009 kan kvinnor röra sig fritt utan tillåtelse från en manlig släkting, men kvinnor har ännu inte uppnått full jämställdhet. Bland annat väger kvinnors vittnesmål i rätten inte lika tungt som männens.

Formellt har Kuwait haft pressfrihet sedan år 1992 och ett relativt öppet debattklimat. Det förekommer dock en del självcensur bland journalister och redaktörer. TV-medierna är statsägda och kontrolleras av myndigheterna.TV-medierna är statsägda och kontrolleras av myndigheterna. Det är även förbjudet att kritisera emiren, konstitutionen, rättsväsendet och Islam i medier.  Domstolen styrs av Emiren och det förekommer dödsstraff och tortyr i landet.

Den första oljan hittades i Kuwait år 1938 men på grund av andra världskriget utnyttjades inte oljan ordentligt förrän år 1946. Oljan har förändrat Kuwait både som samhälle och som stat med en snabb modernisering som började på 1950-talet. Med stora inkomster för ett litet land var utbyggandet av infrastruktur och införandet av välfärdstjänster enkelt. Kuwait har en av världens högsta levnadsstandard och sparar pengar i en fond för framtida generationer. Cirka 10 procent av världens kända oljeförekomster finns i Kuwait.

De betydande oljeintäkterna är i huvudsak kontrollerat av den närmst enväldiga al-Sabehfamiljen och rikedomen är ojämnt fördelat. Detta gäller även välfärdstjänsterna som hälften av befolkningen inte är berättigad till eftersom de är utländska gästarbetare.

Kuwait har en liten andel odlingsbar mark och har brist på vatten vilket gör jordbruk olämpligt. Nästan alla matvaror måste importeras.

Kuwait är ett land med hög levnadsstandard och en välutvecklad välfärdsstat. Åttio procent av befolkningen arbetar inom den offentliga sektorn. Många anser att den offentliga sektorn är ineffektiv och att fler än nödvändigt arbetar inom den. Fyra femtedelar av den offentliga budgeten går till löner och subventioner. På grund av detta är arbetslösheten låg.Kuwaits ekonomi domineras helt av oljeindustrin. År 2014 stod olja för 94 procent av statens intäkter. Under en period med fallande oljepriser bidrog detta till ekonomiska problem. Samtidigt har Kuwait haft problem med att finansiera den statliga sektorn.

De senaste årens ekonomiska politik har till stor del handlat om privatisering, utom i olje- och gas- och hälso- och utbildningssektorerna. Det finns också en plan för ekonomisk utveckling, där nya investeringar kommer att inverteras i andra industrier än olja och gas. Kuwait har en öppen ekonomi med låga tullar och detta ger ett fritt flöde av varor, kapital och arbetskraft. Landets viktigaste exportprodukt är olja. Samtidigt måste landet importera nästan alla andra varor. USA har länge varit Kuwaits största handelspartner, men samarbetet har kommit att alltmer föra handel med asiatiska länder, som Sydkorea, Japan, Kina och Indien.