Saint Vincent och Grenadinerna är en del av de små Antillerna. Förutom huvudön Saint Vincent omfattar landet över 30 mindre öar, men över 90 procent av befolkningen bor på huvudön. Öarna är som grannliggande är uppbyggda av vulkaniska bergarter. Saint Vincent och Grenadinerna är täckt av skogsklädda berg och på norra sidan av ön ligger landets högsta berg, vulkanen Mount Soufrière som är 1234 meter över havet. Vulkanen är fortfarande aktiv och hade utbrott år 1812, 1902 och 1979. Utanför kustens vita sandstränder finns korallrev.

Saint Vincent och Grenadinerna har problem med förorening av vattnet runt kusten, särskilt på grund av utsläpp från yatcher. På vissa områden är föroreningen så allvarlig att badande är förbjudet.

Som de flesta öarna i området var urbefolkningen arawaker men efter ett tag tog Karibien-indianer över. Det var dessa som bodde på ön då Christofer Columbus kom till ön år 1498. Både här och på grannöarna gjorde indianerna stort motstånd mot européerna som försökte bosätta sig.

År 1787 ockuperade britterna Saint Vincent och Grenadinerna och efter ett misslyckat uppror mot kolonialmakten blev majoriteten av befolkningen deporterade till öarna Roatán och Utila, öar utanför kusten av dagens Honduras. Saint Vincent och Grenadinerna befolkning blev ersatt av afrikanska slavar på plantagen och efter att slaveriet blev förbjudet hämtade britterna arbetskraft från Indien. En stor del av öns befolkning omkom i ett våldsamt vulkanutbrott 1902. Mellan 1958 och 1962 var öarna medlem i Den västindiska federationen och fick inre självstyre 1960. År 1970 fick öarna självständighet med den konservative Milton Cato från partiet "Saint Vincent Labour Party" (SVLP) som statsminister.

Saint Vincent och Grenadinerna styrs idag av "Det förenade arbetarpartiet" (ULP) som har haft makten länge. Motståndarna "Det nya demokratiska partiet" (NDP) har särskilt kritiserat ULP för att inte lyckats förbättra de ekonomiska förhållandena på öarna samt för det nära samarbetet med Kuba och Venezuela. Landet har också goda diplomatiska förbindelser med Taiwan. Trots detta är relationen till USA traditionell god och bland annat deltar Saint Vincent och Grenadinerna i det USA-finansierade säkerhetspolitiska Regional Security System.

Under de senaste åren har narkotikatrafiken ökat genom öarna i Karibien, något som blivit ett problem för Saint Vincent och Grenadinerna.

Landet är med i CARICOM (Caribbean Community and Common Market) samt den mindre organisationen OECS (Organization of Eastern Caribbean States). Länderna i dessa organisationer har samma valuta och centralbank och utvecklades år 2011 till en ekonomisk union och en politisk union 2013.

Landet har fortfarande den brittiska drottningen Elisabeth II som statsöverhuvud.

Förbindelser med andra länder i säkerhetsrådet

Saint Vincent och Grenadinerna är en utav de icke-permanenta medlemmarna inom FN:s säkerhetsråd. Läs mer om säkerhetsrådet här.

Saint Vincent och Grenadinerna är ett utav de minsta länderna i världen, både i område, befolkning och ekonomi. På grund av sin karaktär anses Saint Vincent och Grenadinerna vara en liten ö-stat under utveckling, och flera forum har upprättats för denna grupp av stater i FN -systemet. Det här är stater som har många av samma utmaningar; de upplever höga kostnader för import av bränsle och råvaror, de är dåligt utvecklade ekonomier och är i hög grad beroende av råvaruexport som är mycket priskänslig, och de upplever effekterna av klimatförändringar i större utsträckning än andra länder. Saint Vincent och Grenadinerna kommenterar därför ofta de utmaningar som denna grupp av stater står inför som helhet.

I säkerhetsrådet har Saint Vincent och Grenadinerna sagt att de kommer att prioritera frågor som rör klimatförändringar och Afrika. Saint Vincent och Grenadinerna är bland de stater i världen som drabbas hårdast av den globala uppvärmningen genom stigande havsnivåer och mer extremt väder. De har också varit aktiva för att främja samarbete mellan Afrika och Karibien, med premiärminister Ralph Gonsalves som nyligen initierade en ABCD-kommission (Afrika, Brasilien, Karibien, Diaspora) för att främja samarbete mellan afrikanska länder och länder med stora andel afrikanska härkomst ... I början av 2020 gick Saint Vincent och Grenadinerna med i det informella samarbete som finns mellan de afrikanska staterna i säkerhetsrådet, A3. Karibien delar historiska band med Afrika och kallas den sjätte afrikanska regionen (förutom nord, väst, central, öst och söder). Detta nya samarbete kallas A3 + 1, och innebär att de fyra staterna kommer att ansöka tillsammans och tala med en gemensam röst om frågor som diskuteras i säkerhetsrådet. Samarbetet är dock informellt, vilket innebär att staterna i princip är fria att uttrycka sig själva.

St. Vincent och Grenadinerna är också medlem i Organisationen för icke-anpassade nationer (NAM) tillsammans med Indien, Iran, Kenya, Niger, Tunisien och Vietnam.

Saint Vincent och Grenadinerna ställning i kärnvapenfrågan 

Saint Vincent och Grenadinerna är kända för att använda termen "liten östatsexpressionism" när man talar i internationella sammanhang. Denna term beskriver hur små östater som Saint Vincent och Grenadinerna är skyldiga till väldigt lite av de globala utsläppen av växthusgaser, men är bland de stater i världen som drabbats hårdast av konsekvenserna. Dessutom används termen för att referera till att även små stater kan ta stora ledarroller.

Som ett litet land är Saint Vincent och Grenadinerna beroende av att söka stöd och samarbete med andra stater för att få fotfäste i sina politiska prioriteringar. Saint Vincent och Grenadinerna har därför valt en utrikespolitisk linje för att vara "vänner med alla, fiender med ingen". De samarbetar dock mest med andra karibiska stater, liksom afrikanska länder, och handlar mest med västländer.

Intressant nog är Saint Vincent och Grenadinerna ett av få länder i världen som har diplomatiska förbindelser med Taiwan, vilket innebär att de inte har upprättat någon formell kontakt med Folkrepubliken Kina. Kina anser att Taiwan är kinesiskt territorium och vägrar därför att ingå diplomatiska förbindelser med länder som erkänner Taiwans självständighet.

Saint Vincent och Grenadinerna har ratificerat icke-spridningsfördraget och stöder alla tre punkter som det innehåller. I ett uttalande vid FN: s säkerhetsråd i februari 2020 uttryckte Saint Vincent och Grenadinerna sin otålighet med överenskommelsens framsteg. De pekade särskilt på kärnkraftens ansvar att upprätta samarbete och dialog för att nå framsteg. I uttalandet nämnde landet också vikten av alla länders rätt till fredlig användning av kärnteknik, under överinseende av International Atomic Energy Agency (IAEA).

Saint Vincent och Grenadinerna har ett nära samarbete med IAEA och ger byrån sitt fulla stöd i sitt arbete. Landet har också undertecknat Tlatelolco-fördraget, som inrättade en kärnvapenfri zon i Latinamerika och Karibien.

Saint Vincent och Grenadinerna är också parter i kärnvapenavtalet och uppmanar alla stater att göra detsamma. Landet har beskrivit kärnvapen som ett hot, inte bara mot utvecklingen och uppnåendet av FN: s hållbarhetsmål utan också mot själva existensen av mänskligheten.

Saint Vincent och Grenadinerna stöder kärnkraftsavtalet med Iran och har uttryckt besvikelse över USA: s utträde ur avtalet. I ett gemensamt uttalande med de tre afrikanska länderna i säkerhetsrådet uppmanade de USA att återgå till avtalet. Landet uppmanar USA att upphäva sina sanktioner mot Iran.

Saint Vincent och Grenadinerna ber Iran respektera de begränsningar som kärnkraftsavtalet medför Irans kärnkraftsprogram. Dessutom ber de Iran att fortsätta sitt samarbete med IAEA och ge dem omfattande tillgång till inspektion av landets kärntekniska anläggningar.
 

Saint Vincent och Grenadinerna är bland de fattigaste landet i östra Karibien. År 1979 blev öarna drabbade av ett stort vulkanutbrott som förstörde hälften av bananplantagerna och året efter orsakade orkanen Allan nya ödeläggelser. Dessa naturkatastrofer har orsakat, förutom större konkurrens och ostabil exportmarknad, ekonomiska svårigheter och hög arbetslöshet. Bananproduktionen som var ryggraden i landets ekonomi, gick ner från 52 till 38 procent av bruttonationalprodukten (BNP) mellan år 1990 till 2004.

Många hade hoppats på att turistindustrin skulle blomstra upp och ta över men detta har bara delvis skett. Turistnäringen har ökat sedan år 1996, om än sakta. År 2013 besökte 72 000 turister öarna och turismen är till stor grad yacht-baserad.  Det byggdes en internationell flygplats för att få fart på turistindustrin. Arbetslösheten på ön har legat stabilt på 20 procent.

I början av 2000-talet blev landet borttaget från den internationella svarta listan för pengatvätt.