Västsahara är beläget i utkanten av Saharaöknen som täcker stora delar av norra Afrika. Majoriteten av landet består av öken och halvöken, med magra jordar och nästan ingen nederbörd. Klimatet är tropiskt, med genomgående höga temperaturer hela året. Områdena längs kusten är något svalare och har lite nederbörd. Det karga landskapet i inlandet gör att temperaturen kan variera med mer än 30 grader mellan dag och natt, eftersom det inte finns några växter som kan lagra värmen. Det sparsamma regnet och bristen på naturliga vattenresurser innebär att tillgång till rent vatten är ett ständigt problem i Västsahara. Dessutom hotas jordbruket av ökenspridning och ofta förekommande sandstormar.

Sedan 1980 har landet delats in i två av en marockansk mur som sträcker sig från norra gränsen till den södra. Marocko kontrollerar tre fjärdedelar av området, inklusive kusten och alla städer. På dessa områden är majoriteten inflyttade marockaner. Fjärdedelen öster om muren är obebodd men kontrolleras av Västsahara.

Dagens Västsahara var under antiken bebott av berber och beduiner som bodde i små stammar utan fasta bosättningar. Landet erövrades av muslimska araber i 700-talet, och blev så småningom ett centrum för handeln mellan västra och norra Afrika. Flera imperier kom och gick i området tills européerna erövrade norra Afrika på 1800-talet. Västsahara koloniserades av Spanien efter Berlinkonferensen år 1884, och fick år 1958 status som en separat spansk provins. Under 1960-talet började en befrielserörelse att växa fram, och 1973 grundades den marxistiska motståndsgruppen Polisario. När Spanien drog sig tillbaka 1975 ockuperades landet omedelbart av grannländerna Marocko och Mauretanien. Året därpå förklarade Polisario området självständigt under namnet Sahariska arabiska demokratiska republiken. Mauretanien drog sig undan 1979, men Marocko kontrollerar fortfarande större delen av Västsahara. Polisario kämpade mot marockanska styrkor hela 1980-talet, tills FN förhandlade fram en fredsuppgörelse 1991. Villkoret för avtalet var att det skulle hållas fria val om självständighet, men detta har ännu inte skett. Västsahara är det enda återstående territoriet på den afrikanska kontinenten som FN fortfarande behandlar som en olöst fråga som rör kolonialism.

Läs mer om konflikten i Västsahara här.

Västsahara betraktas av Marocko som södra provinsen och styrs av marockanska lagar och med en guvernör som högsta representant för regeringen. Sahara-folket, som benämns som saharawi, som bor i de marockanskt kontrollerade områdena, deltar i marockanska val. I praktiken har marockansk militär- och säkerhetsstyrkor mycket makt i området på grund av konflikten.

Exilregeringen håller till i den algeriska staden Tindourf. Regeringen består av Polisario-medlemmar och har sedan 1982 letts av Mohamed Abdelaziz. Polisario bildades som en gerillakoncern, men är idag en politisk rörelse och en exilregering, med ministrar, domstolar och egen lagstiftning. Polisario kallar Västsahara för Sahariska arabiska demokratiska republiken (SADR). Antalet länder som erkänt Västsahara (SADR) som en självständig stat har ursprungligen varit omkring 85 stycken. Men många av dessa har dragit undan sina erkännanden, bland andra Malawi och Zambia. Framförallt har SADR erkänts av länder i Afrika och Latinamerika. 2016 kom beskedet att Sverige inte erkänner SADR.

Den Internationella domstolen i Haag godtog 1975 Polisarios krav att medborgarna bör få rösta om självständighet, men FN-styrkan MINURSO har inte lyckats genomföra val i området. Situationen är låst, och sedan 1980 har landet delats upp i två delar av en minerad försvarsmur som Marocko har byggt. Polisario kontrollerar cirka en fjärdedel av landet, medan Marocko kontrollerar resten. Den långvariga konflikten har lett till stort lidande för den lokala befolkningen och de tusentals flyktingar som lever i exil i olika läger i grannlandet Algeriet. Allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna har ägt rum på båda sidor av konflikten och krigsfångar har vid upprepade tillfällen utsatts för tortyr. Sedan år 2007 har FN lett förhandlingar mellan Polisario och Marocko men förhandlingarna har stagnerat.

Västsaharas stora ekonomiska potential är en av huvudanledningarna till att Marocko vill styra landet. Västsahara har stora fiskeresurser, och en väl fungerande industri som producerar fiskmjöl och fryst fisk för export. Det finns troligtvis olja och naturgas i havet, och flera västerländska oljebolag har fått tillstånd att påbörja provborrningar. I inlandet finns stora mineralfyndigheter och utvinningen av fosfater är en av de viktigaste inkomstkällorna. Många ton sand säljs för att användas på Kanarieöarnas stränder. Marockanska myndigheter har byggt upp ett effektivt nätverk av vägar och el för industrin. I hamnstaden Laayoune har man byggt flera hotell, och fokus ligger allt mer på turism. Ekonomin kontrolleras uteslutande av de marockanska myndigheterna och exilregeringen har inget inflytande över ekonomin.

Det finns inga bofasta invånare eller någon ekonomi i de polisstyrda områdena. Det har däremot växt fram en liten ekonomi kring flyktinglägren, ofta med hjälp av pengar som skickas från sahrawier som arbetar utomlands eller från olika biståndsprojekt.