Vapenhandelsfördraget
Arms Trade Treaty (ATT), vapenhandelsfördraget på svenska, är namnet på det avtal som för första gången ska kontrollera internationell handel med konventionella vapen. Den 2 april år 2013 blev det historiska avtalet antaget med överväldigande majoritet i FN:s generalförsamling. Nu väntar man på att tillräckligt många länder ska ratificera avtalet så avtalet träder i kraft.
-
Vedtatt
- 02.04.2013
-
Les mer på engelsk
- Arms Trade - UNODA
ATT slår fast ett förbud mot export där vapnen som exporteras riskerar användas till folkmord, krigsförbrytelser, organiserad kriminalitet eller terrorhandlingar.
Avtalet skiljer mellan absolut förbud mot export och situationer där det måste göras en utvärdering om vapnens potentiella skadeeffekter om handeln ska ske.
Det är absolut förbjudet med export om överföringen:
- bryter vapenembargo
- bryter relevanta internationella avtal där en av parterna är en del av, särskilt om det är relaterat till överföringen av eller olaglig handel med konventionella vapen
- används i förbindelse med folkmord, brott mot mänskigheten, grova brott mot Genèvekonventionen från år 1949, vid angrepp mot civila eller andra krigsförbrytelser som definieras av andra avtal som parterna är anslutna till
Eftersom vapenförsäljning inte faller under de nämnda kategorierna måste landet som exporterar vapen trots detta genomföra en grundlig utvärdering av exporten.
I de fall där det finns stor risk att vapnen används till att undergräva fred och säkerhet, till brott mot internationell humanitära rättigheter eller mänskliga rättigheter samt till terror eller organiserad kriminalitet ska handeln inte genomföras. Staten är också förpliktigad att utvärdera om det finns en risk för könsbaserat våld och våld mot kvinnor och barn.
Slutförande
Avtalet har kritiserats för att inte vara tillräckligt sträng, men det råder stor enighet om att avtalet är en steg i rätt riktning för att kunna reglera vapenhandeln. Det är möjligt att ändra avtalet efter sex år. Förslag till förändringar måste antas med tre fjärdedels majoritet och på det sättet fortsätter avtalet vara relevant.
ATT kräver att minst 50 länder ratificerar avtalet för att avtalet ska bli giltigt. Avtalet trädet i kraft 90 dagar efter den tidpunkt då den 50:e staten ratificerar avtalet. När avtalet träder i kraft är alla anslutna rättsligt bundna att följa avtalet och måste anpassa sina nationella regelverk så de följer villkoren i avtalet.
Det är fortfarande möjligt för flera länder att ansluta sig till avtalet efter att avtalet trätt i kraft.