Flyktingkonventionen
Flyktingkonventionen ska säkra att alla som är på flykt från ohållbara förhållanden i hemlandet ska få uppehåll i ett annat land tills det är tryggt att resa hem. Konventionen är en av de första som antogs av FN.
-
Vedtatt
- 28.07.1951
-
Trådt i kraft
- 22.04.1954
-
Les mer på engelsk
- Convention relating to the status of refugees
Flyktingkonventionen öppnades för underskrifter den 28 juli år 1951 och trädde i kraft den 22 april år 1954 då sex länder band sig till avtalet. Konventionen är en vidareutveckling från flera tidigare internationella avtal om flyktingar ställning. Flyktingkonventionen har ingen fast kommitté som övervakar genomförandet av konventionen i medlemsländerna. FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) upprättades år 1950 som en tillfällig insatsstyrka för att hjälpa flyktingar efter andra världskriget. Organisationen har sedan blivit en fast del av FN och hjälper flyktingar över hela världen. UNHCR arbetar efter flyktingkonventionens principer och övervakar även medlemsländernas genomförande av konventionen. UNHCR fick Nobels fredspris år 1981.
Slutförande
I den allmänna förklaringen av de mänskliga rättigheterna från år 1948 garanteras flyktingar rätten att söka uppehåll i andra länder än hemlandet. Deklarationen säger dock inget om att ett land har en plikt att ta emot människor på flykt. Avsikten med en egen konvention för flyktingar var därför att pålägga mottagarlandet en plikt att ta emot människor på flykt och inte skicka de till ett land där de riskerar att förföljas (så kallad refoulment). Frågan om flyktingars status har förändrats mycket sedan flyktingkonventionen antogs år 1951. Konventionens krav om att människor måste korsa en erkänd gräns för att få kallas flykting gör att många som idag är på flykt inte skyddas av konventionen. Mer än 25 miljoner människor är idag på flykt i sitt eget land. UNHCR arbetar för att få till stånds ett mer omfattande regelverk som också ska omfatta internflyktingar (Internally Displaced Person - IDP).