Konventionen om biologisk mångfald
Konventionen om biologisk mångfald ålägger alla medlemsländer att arbeta tillsammans för att säkra en hållbar utveckling.
-
Vedtatt
- 05.06.1992
-
Trådt i kraft
- 29.12.1993
-
Les mer på engelsk
- Convention on Biological Diversity
Konventionen undertecknades under FN:s miljö- och utvecklingskonferens (UNCED) i Rio de Janeiro år 1992 och trädde i kraft ett år senare. Konventionen har tre huvudmål:
- Att bevara jordens biologiska mångfald
- Att främja en hållbar användning av jordens resurser
- Att dela förmånerna av de genetiska resurserna rättvist
Medlemsländerna förpliktar sig att arbeta med att införa målen i sina egna lagar och regler. En kommitté upprättades som ska ge vetenskaplig och teknologisk rådgivning till medlemsländerna. Ett eget sekretariat finns i Kanada som övervakar genomförandet av konventionen och anordnar möten mellan parterna vart tredje år.
Slutförande
Konventionen om biologisk mångfald är en av fem viktiga internationella dokument som antogs under miljö- och utvecklingskonferensen i Rio de Janeiro år 1992. De andra fyra var Agenda 21, Riodeklarationen, Skogsprinciperna och Klimatkonventionen. Konventionen ska skapa en grund för hållbar utveckling samt arbeta vidare med hållbart utnyttjande av världens resurser. Detta innebär mer än att bara sluta förorena - man måste också tänka långsiktigt och använda resurser på ett sätt så att de inte förstörs för framtida generationer.
I likhet med de andra dokumenten från Riokonferensen är konventionen om biologisk mångfald mycket generell och ställer få detaljerade krav på medlemsländerna. Orsaken till detta är att huvudmålet med konventionen är att formulera en gemensam utgångspunkt för att sedan anta ett mer förpliktande avtal. Under toppmötet om hållbar utveckling år 2002 togs huvudmålen i konventionen upp igen och bildade utgångspunkten för konkreta målsättningar om att bromsa minskandet av jordens biologiska mångfald kraftigt innan år 2010. År 2006 blev dessa mål integrerade i FN:s sjunde millenniemål som syftar till att skapa en hållbar utveckling.
Partsmöte i Nagoya år 2010
I oktober 2010 blev medlemsländerna eniga om ett avtal om genetiska resurser. Genetiska resurser har länge varit ett konfliktområde mellan i-länder och u-länder på grund av att u-länder har mycket av världens genetiska resurser medan många i-länder har teknologin att utnyttja dessa. Fram tills nu har stora internationella företag i i-länder fått hela utdelningen. Avtalet om genetiska resurser, även kallad Nagoyaavtalet, justerar denna skevhet. Nu har upphovslandet rätt till en del av utdelningen.